Pigga-upp-mig-kur

Hej
I dag har vi 4 plusgrader. I dag i väder-appen läste jag ”skitväder”. Ja det är det verkligen. Men när jag tittar lite bättre ser jag att det står skidväder hahaha

Skidväder? I skåne? Yeah. Sure. Ofta. Hahaha. När familjen bodde i Sundsvall när jag var liten, då kan vi snacka om skidväder. Tjocka lager snö under längdskidorna på grund av fel valla hahaha. Hoppade från garagetaket ner på en snöbacke som pappa gjorde . Stövlar som fastnade i snödjupet och Lovikkavantar fulla med snökulor som fastnat i ullen. Då kan vi snacka vinterväder.

Har startat jakten på inspiration och tips om att må bra efter cancerbehandling och ta tillbaka livet.

En inspirationskälla är Marie, en bloggkompis som är steget efter mig i sin behandling. Hon har fått mig att räkna steg exempelvis. Jag har köpt en stegräknare, ett aktivitetsarmband eller vad det heter. En som även mäter puls och en massa annat. Minst 5000 steg om dagen är minimum, läste jag någonstans när jag googlade. 5000 steg är inte mycket, jag menar det tar inte värst lång tid men under tiden jag fick min cytostatikabehandling nådde jag inte det antalet ens om jag slog ihop flera dagar.

Nu ska jag försöka att peppa mig själv och fortsätta hitta inspiration. Det behöver inte nödvändigtvis vara bröstcancer-bloggar men det är lättare att relatera till tänkte jag som inte är fullt frisk och inte har samma ork som innan jag påbörjade cyto-behandlingarna.

Okej. Jag har varit deppig i huvudet och totalt likgiltig för allt de senaste dagarna eller rättare sagt HELA detta året….. Det är ju bara fem dagar. Ja, fem skittråkiga, skitskitdagar och det är bara jag själv som kan ta tag i detta och ta tag i mig själv.

Såååå, jag tar tag i mig, skakar om mig rejält och skriker: ”kom igen nu för faaan. Tror du detta ska gå över om du inte gör något åt det, dumhuvud”.

Pigga-upp-mig-kur
Jag ska starta med min ”pigga-upp-mig-kur”. Nyform´s Femdagarsfasta. Brukar köpa detta paket: https://www.bodystore.com/5-dagars-fasta

Efter denna fasta brukar jag få en otrolig energi som håller i sig länge, i flera veckor – en månad efteråt. Det ska smaka gott att fasta och juicerna i detta paket är så himla goda. Ekologiska och inget tilllsatt socker. Första gången jag köpte det och såg att två av juicerna är en rödbetsjuice och en grönsaksjuice tänkte jag, att hur farao ska jag kunna få i mig det. Huga! Men så himla goda. Jag blev positivt överraskad.

Jag brukar köra femdagarsfasta i januari och september varje år men det har inte blivit av det senaste året av naturliga skäl.

Juicerna i detta fastepaket räcker längre än fem dagar. Kanske två dagar extra. Man får med ett tydligt schema som talar om vilken dag i veckan, tid på dagen, vilken juice och hur mycket man ska dricka de olika juicerna. Nu har jag inte köpt paketet ännu så jag kan inte visa schemat.

Det är ett ständigt drickande kan jag säga. Det har fungerat utmärkt att fasta på jobbet också.

Jag vill gärna berätta hur jag gör och mår när jag kör denna fasta.

Jätteviktig start
En sak som är jätteviktig för att lyckas att fasta:
trappa ner matintaget i två dagar innan fasteperiodens början.

Att fläska i sig rejäla matportioner dagarna innan, kommer göra det betydligt jobbigare att börja fasta. Risken är stor att man lägger av efter en halv dag.

Jag har ingen exakt plan på vad jag äter. Det blir typ några knäckebröd, scrambled eggs på ett ägg. Kanske en Nutrilett. Bara precis så jag håller mig lagom mätt. Dricker mycket kokt vatten (eller te).

Det första steget i denna fasta är att dricka glaubersalt utrört i ljummet vatten. Detta är inte gott utan precis tvärt om. Men det är bara att hålla andan, dricka och därefter dricka rikligt med vatten. Jag brukar ta en halv Fisherman`s Friend sockerfri halstablett bara för att få bort smaken av glaubersaltet i munnen efteråt. Som väl är ska man bara ta glaubersalt en gång. Man kan dock undra varför det kommer med en burk med fem gånger så mycket salt än vad man ska förbruka.

Glaubersalt har effekten att sätta igång magen rejält och tömma tarmen så se till att vara nära en toalett kommande halvtimme eller så. Jag har ju ingen tjocktarm och ändtarm så effekten blir annorlunda i mitt fall. Min Kocks blåsa får det lite körigt den med men eftersom jag ätit minimalt i två dagar innan så är det inte så mycket i mitt system. Dessutom far allt jag äter igenom de tarmar jag har kvar, ganska snabbt genom kroppen och kommer ut bara efter några timmar ibland, beroende på vad jag ätit. Så jag har hittills kommit lindrigt undan, beträffande effekten av saltet.

Mycket kokt vatten eller te dricker man mellan ”måltiderna”. Hur mycket som helst kan man dricka. Det är bra att göra det för att hålla kroppen varm.

De första dagarna
De två första dagarna är jobbiga och man kan få rejäl huvudvärk. Det är när väl när alla gifter rensas bort från kroppen. Fryser som en galning så det är bara att bulta på sig i så fall. Jag känner mig sjuk de två fösta dagarna. Eftersom jag redan nu mår knepigt på grund av de oregelbundna temperaturtopparna och dalarna så lär jag fixa de två första dagarna utan större problem. Hoppas jag.

När tredje dagen blir kväll brukar det vända och man får en rejäl energi. En riktigt härlig energi. Hoppas det blir likadant denna gången.

Man ska inte se fastan som någon bantningskur och det gör inte jag heller. Detta är ett bra sätt för mig att kicka igång kroppen. Dock är det så att kroppen förlorar en del vätska och man kan förlora lite i vikt men kroppen tar igen det per automatik efteråt.

Efter de fem dagarna har jag haft så mycket energi och ingen lust att sluta fasta så jag har fortsatt. Därför vet jag hur länge juicerna i paketet räcker. Det blir mycket kvar av vissa juicer efter de fem dagarna nämligen. Tepåsarna och grönsaksbuljongen tog slut. Det är bara att komplettera med det som tog slut när de fem dagarna gått, så kan man fortsätta några dagar till. Jag får se hur jag gör denna gången.

Min plan är att starta fastan en dag i nästa vecka. Tänker inte vänta tills jag får kallalsen angående planering av bröstrekonstruktion. Jag vet ju inte när det blir. Ska bli så himla skönt att slippa tänka på mat i några dagar.

Min tanke är att skriva i min blogg hur jag mår under tiden.

Funderar på att göra ett slags schema till mig. Jag har ett slags sabbatsår så jag arbetar inte. Därför ska jag starta ha rutiner . Fastän jag inte orkar vissa saker kanske så ska jag. Lite som på ett arbete. Vissa dagar är vissa moment kanske jättetråkiga men so what. Måste ju göra dem för det är ens arbetsuppgifter. Jag skriver det här på pränt för att jag inte ska komma undan hahaha.

Jag är väl inte den som ”känner efter ”så himla mycket om hur jag mår. Man får det ju mitt i fejset vare sig man vill eller ej så jag behöver inte ”känna efter”. De gånger jag ”känner efter” är i så fall om jag åker på något som kan påverka min Kocks blåsa. Då har jag inget val utan måste respektera situationen.

Nu ska jag gå ner i stan och kolla Lindex´underkläder. Och se om jag hittar något roligt hårband i någon butik som passar till 8 cm hår som står åt alla håll. Lite till så liknar jag nog Marge Simpson fast med rosa hår.

Anna

Annonser

Upp-och-nedvända veckor. Usch.

Hej
Idag är det den 9 augusti 2017 och tre veckor sedan jag skrev senast.

Det har varit upp-och-nedvända världen sedan dess kan jag säga. Återkommer till det om en stund.

Svullnaden på fötterna och anklarna har klingat av en del och svullnar inte lika mycket och ofta som innan. Härligt. Behöver inte ligga med fötterna högt med andra ord. Och behöver inte mina polkagrisrandiga stödstrumpor i samma utsträckning.

Problemet med fingrarna på höger hand håller i sig. Domningar, stickningar. Känns som att ha torkat klister på fingertopparna och huden känns stram. Fortfarande känner jag inte av detta när jag virkar så jag håller fortfarande på med mitt virkande och virkande. * ler*

Terapin
Riktigt roligt att virka. Och terapi. För mig är det lugnande dessutom. precis vad jag behöver  så här efter cellgifterna och min saktagående återhämtning

Bokmärken virkar jag fortfarande. Dessutom har jag börjat virka sadeltäcken till cykeln. Detta är så himla kul. I vanlig ordning gör jag mönstrena själv. Det tycker jag är halva nöjet.

Nu är det nog någon som undrar vad jag ska med allting till som jag virkar. Vänner och bekanta har köpt dem av mig och det bidrar ju till mina garnköp så det är ju bra.

Uppföljning hos läkaren
För en dryg vecka sedan var jag hos min läkare på onkologen. Uppföljning om hur allting går.

I början av juli började jag ta Letrozol Teva 2,5 mg. Tabletter som är förebyggande efter bröstcancerbehandling. Jag hade ju hormonell cancer . Av alla onda ting så är denna variant jag hade, mindre ond än andra. Jag vill inte använda ordet ”bra cancer” för det passar verkligen inte in att säga tycker jag.

Tabletterna ska sänka eller eliminera östrogenet i kroppen. Man ska ta 1 tablett om dagen i fem år.

Biverkningarna är många, enligt manualen höll jag på att säga. Jag menar produktinformationen i kartongen. Naturligtvis har jag drabbats av nästan alla utom de som klassas som allvarliga (förlamning, andningsbesvär, illamående, hög feber med mera).

Först vill jag berätta att min mens slutade komma för cirka sex år sedan. När den slutade helt har jag inte känt några övergångsåldersbesvär. Mensen slutade och that was that. Inga vallningar, inget dåligt humör, inget konstigt. I stort sett allt var som vanligt.

Fruktansvärt jobbig period
Efter bara några dagar efter att jag började med tabletterna fick jag världens PMS-liknande utbrott. Jag blev arg på järngrinden in till vår innergård. Blev arg på en grind!Normalt beteende!

Inga hungerkänslor. Klockan två – tre på eftermiddagarna kunde jag börja fundera på om jag har ätit något eller ej. Kom inte ens ihåg OM jag ätit. Inte känt någon hunger.

Världens värsta vallningar. Började svettas som en gris och visste inte hur jag skulle klä mig. På med kläder. Av med kläder. Två timmar fyser jag. Oavsett vad det är för temperatur där jag är. Fryser och huttrar. Tar på mig en extra kofta. Fryser ändå fast lite mindre. Efter cirka två timmar klingar det av och sedan börjar jag bli varm. Och sedan börjar jag svettas. Detta varar i cirka tre kvart. Sedan är allt som vanligt en stund och sen är det igång igen.

Och Nej. Det beror inte på att jag byltat på mig extra kläder * ler*

Detta kommer över mig flera gånger varje dag. Håller på att bli galen. Ibland lindrar det lite att dricka kallvatten för att dämpa värmevallningarna. Och kokt vatten när jag fryser.

På tal om galen så har jag varit deprimerad och legat i sängen en hel dag för att jag inte orkat någonting. Varken orkat träffa någon eller prata med någon. Inte ens orkat titta på Netflix.

Dåligt humör. Nedstämd. Likgiltig. Inte velat träffa någon periodvis för att jag har varit rädd att slänga ur mig något krängt och vara otrevlig. Jag har förvarnat några släktingar och bett om ursäkt i förväg om jag skulle bli otrevlig eller så. Berättat hur jag mår.  Jag kör med helt öppna kort till mina nära och kära.

Naturligtvis har André märkt denna förändring. Han är så tålig och jag tror inte han har fått så stora slängar av sleven. Snarare märkt av min totala likgiltighet och det är illa nog. Likgiltig angående vad vi ska äta för mat, likgiltig till vad vi ska se på Netflix. ”Couldn´t care less”. Så har det varit. Jag älskar André så otroligt mycket och han är fantastisk. Han ska inte behöva få sådan här skit. Därför måste jag få ordning på mitt humör.

Jag är mycket väl medveten om mitt nya humör. Fast det är reflektioner efteråt. Efter att jag slängt ur mig något. Humöret har med tabletterna att göra. Det är jag helt säker på.

Jag känner inte igen mig själv. Känner mig som en främling inför mig själv. Blir orolig att jag ska bli elak mot min omgivning. Vara krängd och slänga ur mig taskiga saker.
-”Låt bli att gör det då”, kan man ju tänka.
Mitt svar är i så fall: hade jag kunnat så hade jag gjort det. Låtit bli alltså.

Det är som att vara i puberteten.

Gråter gör jag ytterst sällan. Sist jag grät var för ett år sedan när min älskade Gargamel Moses, min älskade katt, kom till katthimlen. Han blev 16 år och jag grät floder. Sedan dess tror jag inte jag har gråtit faktiskt. Om man inte räknar med mardrömmar jag haft det senaste halvåret och gråtit i sömnen.

Hur som helst. Läkaren undrade hur jag mådde och hur allting gått. Jag gillar verkligen min läkare. Vi gick igenom problemen jag hade vid förra besöket två månader tidigare för att följa upp hur statusen var nu jämför med då.

-”Jo, det ska jag berätta för dig”, sa jag. ”Jag behöver en kurator. Jag håller på att bli tokig. På riktigt”. Rabblade allting jag berättat här i detta blogginlägg.

Jag sa att jag är bombis på att det beror på pillerna jag börjat ta. För att vara hundra procent säker på att det ÄR tabletterna tyckte hon att jag skulle sluta med dem direkt. Sedan ska vi ha telefonmöte tre veckor senare för att se hur allting står till med mig.

Läkaren trodde inte alls det var en kurator jag behövde. I alla fall inte förrän vi rett ut problemet med uteslutningsmetoden. Jag blev påmind om att jag inte ÄR frisk från cellgifterna ännu. Det tar längre tid. Det kan vara så att det inte är enbart pillrena utan cellgifter som fortfarande finns kvar lite här och där i kroppen som ställer till det. Låter logiskt. Så gör vi.

Den 1 augusti slutade jag med tabletterna.

Nu har det gått nio dagar. Humöret är tillbaka. Mitt vanliga humör alltså. Kan skratta och är nästan på mitt vanliga jag. Inte den där likgiltiga, deprimerade typen längre.
Har börjat känna vanlig hunger igen. Läkaren sa till mig att det är extremt viktigt att äta på regelbundna tider. Detta vet jag så klart.

Värmevallningarna pågår fortfarande. Fryser vissa stunder, är varm vissa. Svettas vissa stunder.

Läkaren sa att jag måste ha kom-i-håg i mobilen när det är dags att äta. När klockan är 10.00 bör jag ha ätit någon form av frukost. Jag är ingen frukostmänniska men jag ska äta någonting kl 10.00. Fil med hallon och kanel passar mig perfekt. Det ska det bli. Mums.

Vid 13-tiden ska jag äta igen. Någonting. Jag står inte och lagar mat till mig själv. Inte en chans. Har jag aldrig gjort. Men någonting ska jag äta. Omelett kan jag sträcka mig till att göra. Och omelett är så himla gott. Lång mättnadskänsla dessutom.

André kommer hem vid 16-tiden och då brukar vi äta så det fortsätter vi med. Imorgon blir det Pluras recept på fläskpannkaka med rårörda lingon.  Fast vi har baconbitar istället för fläsk. Jag äter inte griskött. Men bacon i finklippta bitar i fläskpannkakan tycker jag är gott.  Jag ska lägga till receptet i min receptflik här i bloggen.
Om två veckor ringer läkaren mig och då ska vi ha uppföljning. Jag är väl medveten om att jag måste ta hormonsänkande piller. Antingen den sorten jag redan har tagit eller en annan sort.

Pest eller kolera?
Den andra sorten har andra biverkningar. De psykiska problem som de nuvarande pillrena skapar, får man tydligen inte av den andra sorten. Däremot kan man istället få ännu värre värmevallningar.

Ja, kära Anna. Pest eller kolera? Vad föredrar du?
Ungefär så känns det.

Det kan ju vara så att biverkningarna klingar av eller går ner efter ett tag. Eller att jag vänjer mig vid vallningarna (om man nu kan göra det). Jag har ju varit lyckligt lottad som inte haft dessa bekymmer när mensen försvann. Kanske är det så att det är så här många kvinnor har det dagligen med sina övergångsbesvär. Stackars alla de kvinnorna säger jag bara.

Motion
Idag tog jag en lång power walk. Mitt på dagen. Föredrar annars morgnarna.

På med tunna mjuka brallor, linne, långärmad t-shirt och keps. Ingen peruk idag. För varmt blir det. På bilden här har jag fäst fast mitt egna hår i kepsen. Jag sparade ju det när jag rakade mig på huvudet, den där kvällen i slutet av januari.

KepsAnna

21 grader idag. Härligt. Soligt och nästan vindstilla. Visste att jag skulle bli varm men just när jag klädde mig frös jag och jag vill inte frysa.

Vi bor mitt i stan och nära havet. Perfekt. Rask promenad längs vallgraven , in om Slottet och ut längs strandpromenaden eller vad vi ska kalla det. Utsikt över Hven där ute i Öresund. Underbara Hven där jag tillbringat mycket tid när jag var barn och ungdom.

En timmes power walk utan att vila. Kanon ju * ler*

Tog trapporna upp till femte våningen. När jag väl kom in om dörren tog all musten slut. Krängde av mig alla kläder. Började svettas som om jag varit i en ångbastu. Svetten fullkomligt rann av mig. Snacka om dålig kondition. Den ska jobbas upp. Så här kan det inte vara.

Tips till andra som ska eller som nyligen opererats för cancer är att försöka hålla i gång kroppen på något vis. Lättare sagt än gjort. Jag vet det så väl. Men kanske orka något lite hemma, dagar man mår ”bättre”. Lite är bättre än ingenting alls.

Jag önskar att jag tänkte lite mer på vad jag åt under min cytostatikaperiod. Jag gjorde inte många knop på dagarna, av förklarliga skäl: ingen som helst ork och mådde så dåligt i långa perioder. Därför borde jag ha tänkt på att inte äta kakor och godis. Eller så tänkte jag på det men struntade i vilket. Jag har lagt på mig en del kilo. Vet inte hur många för jag väger mig aldrig. Har ingen våg. Men i alla fall en klädstorlek upp.

En hel del beror på vatten i kroppen, svullnader i samband med cytostatikan, men som sagt. En del beror klart på kakorna och godiset. Så det är bara att ut och promenera varje dag. Oavsett väder. Kläderna sitter lite väl trångt så jag har fått köpa nya. Framförallt brallor. Jag mår inte bra att ha det så här så nu är det träning som gäller. Dels hemma på yogamattan och dels promenader såklart.

Mjuka upp kroppen varje morgon. Det är viktigt! Man blir stel i kroppen av cytostatikan. Jag blev det. Och stel av anti-hormontabletterna. Så jag stretchar.

Det är bara att ”armar uppåt sträck” – ”benen böj” och göra en massa traditionella stretchrörelser.

Nu är klockan mycket och jag borde gå och sova. André har redan somnat.

Innan jag tackar för idag måste jag bara visa Bade damen Lise. Jag har bestämt att hon är en dansk dam och därför detta uttal. Kanske är hon från Hornbæck eller Gilleleje. Jag vet inte * ler* . Funderar på att virka henne rund och vaddera henne så att hon kan sitta i ett fönster hemma hos någon. Kanske blir mitt nästa projekt. * ler*

IMG_1107

Ha det dejligt
Anna