Det var en gång 74 cm hår

Jag har alltid haft långt hår. Utom den gången 1982 när jag fick ett ryck och klippte mig kort. Drygt två år senare började jag låta det växa igen. Jag trivs bäst i långt hår. Slippa greja och hålla på. Bara att tvätta, lufttorka. Hästsvans, flätor, löst och vad jag vill. Perfekt att slippa ha en frisyr att krångla med.

Tjockt jämnlångt hår med självfall. Håret har jag alltid vårdat ömt. Inga stylingprodukter, locktänger och sprayer. Bara schampo, inpackning, balsam. Kan sträcka mig till att låta frisören platta det, när jag är där en gång i halvåret. Däremellan ber jag André eller någon annan klippa topparna. Det blir jättebra. Mitt hår har ju självfall så det märks inte om det skulle bli aningen ojämnt.

När jag förstått att jag åker på cellgiftbehandling och strålning efter operationen, inser jag att håret rycker. Det är ett som är säkert. Panik! Jag vill inte! Att dessa behandlingar kan vara slitigt och jobbigt, det vet jag men att dessutom förlora allt hår, det är också jobbigt. Håret är ju en del av personligheten.

Allt eftersom tiden gått och många tusen tankar snurrar i huvudet, kom jag en dag till insikt om att ”va fasen. Det är ju bara hår”. Det var samma dag som jag var på återbesök hos läkaren som opererade mig. Det var då jag insåg att ”vad är problemet? Det är ju bara hår. Död materia.Det växer ut igen. Det kanske inte blir lika långt nästa gång man vad spelar det för roll i sammanhanget?” Tänk om en biverkning var att man förlorade synen? Då snackar vi problem.

Idag ska håret bort.  Allt på en gång. Inte tänker jag stå i duschen och känna hårlängder lossna. Eller att hitta hårlängder på huvudkudden. Även om det kanske är få hårstrå åt gången så ser det ju jäkligt mycket ut i och med mitt långa hår. Dessutom klarar jag inte av att hitta hårtussar på kudden eller få en tuss i handen när jag duschar. Nej nej. Detta ska inte hända. Därför bestämde jag mig för några veckor sedan att håret ska rakas bort.  Rubb och stubb.
 
Supporters och ”Egg head event”
För att göra det lite roligt och lättare för mig, har jag bjudit in hela släkten till mitt ”Egg head event”.  Hihi.  Jag behöver support och stöd för att fixa detta. Vi blir 16 personer. Ska bli så himla roligt. Jag är så otroligt glad att så många ställer upp för mig. Det är kärlek det! Jag har en fantastisk familj och släkt. Vi är mycket tighta och umgås ofta. Senast igår var vi 16 stycken  som gick på krogen och käkade. Allt för att umgås tillsammans. Mamma kunde tyvärr inte följa med eftersom hon inte kände sig så bra. Jag hoppas hon mår bättre idag och kommer. Hoppas hoppas!

André och jag ska baka pizszabullar för ett helt regemente. Någon av syskonbarnen skulle ta med ett flak öl och några andra tar med vin. I kylen ligger en Bollinger Champagne och väntar. Likaså en flaska bubbel som jag fick av min barndomsbästis i Sundsvall. Den ska vara till eventet, sa hon. Jag önskar hon kunde vara med.

I Maine, USA har jag en ”third cousin”. Vad det heter på svensaka vet jag inte. Hennes mormor och min mormor var kusiner.  Henne ska vi ha med på Skype.

Huvudansvarig
Klockan 16 börjar eventet och efter cirka tre glas rosévin i min kropp åker trimmern fram. André är huvudansvarig haha.  Han rakar ju sitt huvud en gång i veckan och kan det där. Han bestämmer  teknik och hur jag ska ha mitt långa hår för at göra det enklast. Håret ska jag spara. Hans teori är att sätta allt hår i en hästsvans uppe på huvudet så att det inte hamnar i en rörig hög på golvet.

Några av släktingarna pallar inte se när det hela sker. Det förstår jag. Man reagerar olika. Till dem sa jag:
– ”Gissa varför jag gör ett event av detta? För att jag själv ska klara av det”. Inte vet jag hur jag reagerar när jag väl sitter där på stolen i köket och hör trimmern börja burra. Kanske får psykbryt. Hoppas inte det! Nä, jag tror faktiskt inte det.  Nu har jag ju min Hollywoodperuk att ta på efteråt- Det ska bli spännande.

Ingen tvingas titta på om man inte vill. Det räcker med att jag hör sorlet från dem. André och jag kommer hålla till i köket och de som tycker det är besvärande får gärna sitta och softa i TV-rummet och hålla för öronenså länge. Återkommer angående eventet imorgon.

So long for now.
Anna

 

Annonser

Peruker peruker peruker

hollywood

Tjoho!
I förrgår var jag och provade peruker. Massor av peruker. En av mina bästa väninnor följde med som smakråd. Hon är helt ärlig och säger vad hon tycker, precis som jag. Det här var så himla roligt tack vare henne. En och en halv timme tog det.

Jag har ju 74 cm långt blont hår och ville klart ha en som påminner om mitt egna hår. Lite svårt att hitta en som var så lång OCH skön att ha på. En jag provade var otymplig att ha att göra med men den var supersnygg. Det var något med sidbenan som inte blev så bra på mig.

Det jag vet om bröstcancer och cellgiftbehandling är att den vanligaste biverkningen är håravfall. Detta kommer man inte undan, har jag förstått. Från det att jag måste gå igenom denna behandling, bestämde jag mig samma dag som jag diskuterade detta med läkaren på återbesöket efter operationen, att jag vill kolla på nätet om peruker. Inte för att jag ska handla peruk på nätet, men jag ville läsa på om olika varianter.

Finns det överhuvudtaget en som är runt 74 cm? Hur använder man dem? Hur bra sitter de? Vad kostar de? Räcker min check på 6 000 kronor  till en peruk? Två peruker? Jag lekte med tanken. Först och främst vill jag ha en som är lik mitt egna hår. Mitt hår är helllångt, blont och har självfall. Det går bra ifall peruken är rödblond. Den nyansen tror jag att jag klär i. Det kan nog vara lite sexigt dessutom.

På nätet hittade jag en site med hur många peruker som helst. Både syntetiska och äkta hår. De syntetiska verkar vara lättare att sköta. Å andra sidan håller en peruk med äkta hår, längre verkar det som. Oavsett vilken sort man väljer, ska de skötas om. Inte bara att ta på och av. De ska tvättas och skötas om som sitt egna hår. Bland annat hittade jag en lite kortare peruk som var storlockig och lite rufsig. Så som håret kan bli efter sex ungefär. Fniss.  Jag har döpt den frisyren till ”krullnufs” om ni förstår vad jag menar när man byter plats på två bokstäver . Blink blink. En sådan vill jag ha. Jag vill ha krullnufs. se själv.

knullrufs1    knullrufs2

Dreadlocks.  Jag vill ha dreadlocks!
Tänk om det finns riktiga dreadlock peruker. Inte en sådan som liknar fågelbon och ser ohyggieniska ut utan en mer sofistikerad, en uppgraderad variant. Dreadlock peruk 2.0  kan man säga.

Hittade en blond med dreads på en utländsk site men det är ingen peruk för skalliga utan en vanlig peruk så att säga. Fast den var så snygg! Det finns det ju siter som säljer maskeradkläder med mera. Där vimlade det av dreadlockperuker för runt 199 kr, men njääää. Det blir nog inte så bra. Det var ju inte sådana jag menade. Hahaha. Jag fick namnen på sjukhuset, på några peruksalonger dit jag kan gå med min check . Jag och ringde dem alla. Jag vill veta om de har peruker i lager eller om man tittar i katalog.

En av peruksalongerna hade bara fåtal peruker hemma. De hade en katalog att titta i och därefter beställa. Detta passar inte mig så bra. Jag behöver prova och se att jag passar i dem, nu genast. Min cellgiftbehandling börjar ju snart och måste ha en peruk innan dess. Den salong jag fastnat för har massor med peruker hemma. Jag fick stort förtroende för tjejen jag pratade med i telefon.  Hon var osäker på ifall det fanns peruker som är så långa som mitt hår. Hon sa det finns ”extra långa” och som kanske är lika långa som mitt hår. Hon hade inte måttat dem.  Jag får nöja med det i så fall. Jag beskrev mitt hår för henne och berättade att det var bråttom med peruk eftersom jag snart ska påbörja behandlingen. Hon sa att jag kan få peruken med mig hem samma dag jag är där.

langa-haret  annat-kort blont-halvkort
Hon var på språng och skulle just beställa hem fler peruker och sa att hon ska beställa hem några som passar in i beskrivningen av mitt hår. ”Schyst”, sa jag. ”Tack”. Hon trodde inte att det finns dreadlockperuker för hårlösa personer. Inget hon hade hört talas om. Jag kan nog förstå detta. Det måste ju finnas en hårbotten eftersom dreadsen gör att hårbotten syns och på en som saknar hår så blir det inte så bra. Fast jag tänkte en peruk som kanske hade lite utväxta dreads eller så. Eller att det finns en hårbotten i peruken och att man i den flätar fast dreads på något vis. Well, det finns inga så jag får glömma det helt enkelt.
Attan också! Det får bli en krullnufsperuk istället då.

Peruk nummer två var så himla fin. Lite kortare än mitt egna hår, men har en sådan frisyr jag kan tänka mig och jag klippt mitt hår lite. Den köpte jag. Jag visade tjejen i lasongen en bild på ”krullnufsperuken” jag hittat på nätet. En sådan hade hon hemma. Ljusblond, ganska kort och med stora, härliga lockar. Skitfin! Det enda som jag inte gillade var att den var för mörk i hårbotten. Jag vill ha en sådan här men lite varmare blond ton och inte så mörk i hårbotten. En sådan kommer salongen att beställa hem till mig. Den kommer i nästa vecka.

Me de olika perukerna har jag liknat Lill Lindfors, en skolflicka, en tant och en Hollywoodfru, mespropp och vad vet jag. Ni får själv välja tema till bilderna…..

Sedan var jag lite sugen på en lite mörkare, typ brunröd eller kastanjerödbrun. Vi tyckte alla tre att den blev bra. Jag passade i den färgen. Den var axellång och hade självfall. Superskön att ha på och hade lugg som jag inte gillar, men denna peruk och den luggen trivdes jag i. Jag blev ganska lik min syster om har kort kastanjebrunrött hår. Nja. Vill jag vara lik min syster? Inget ont om henne. Absolut inte men ändå. Behöver ju inte se ut som tvillingar.

Jag fick med mig en peruk hem. Den som liknade mitt egna hår. Köpte med mig specialschampon och balsam . Så himla smidigt att tvätta den. Fyller vasken med vatten. Häller i schampot, lägger ner peruken . Låter den ligga i 10 minuter. Tar upp den. Sköljer den. Tar ut vattnet och kranar i nytt vatten. Häller i balsam och lägger ner peruken i 10 minuter. Därefter tar man upp den utan att skölja och låter den torka. Tror man ska torka den lite försiktigt med en handduk. Jag får läsa på anvisningen hur man ska göra. Peruken tvättar man när det behövs så att säga. Inte ett visst antal gånger i vecken eller så.

agnetahar lill-lindfors

Tjejen i salongen beställde hem två peruker som jag kan tänka mig. Den krullnufsen och en mörk. Får se om jag tar dessa två också. Min check kommer att räcka till tre peruker ifall jag lägger till några hundra. Deal! Det gör jag lätt. Fast är jag smart så borde jag vänta att köpa den tredje peruken eftersom de inte inte håller så länge som det tar för mitt hår at växa ut när behandlingen är överstökad. Jag får ju inte fler checkar. Då blir det att betala själv.

tantkrull skolflicka

Vi var helt lyriska, min väninna  och jag när vi lämnade salongen.  Det var lunchdags och vi stack till Ebbas Fik när vi ändå var i Helsingborg. Ebbas fik är ett himla mysigt ställe. Helt i 60-talsstil.  Enkla möbler i röd galon.  Ja, allt är gammalt stuk och man blir nostalgisk. Vi beställde var sin burgare. Jag valde Elvisburgaren. Elvis eget recept fick jag veta.
-”Hälsa honom och tacka”, sa jag till den gullige killen bakom disken och log. Han log tillbaka.

Riktigt härlig dag som jag längtat så efter. Och den blev precis så rolig, spännande och mysig som jag föreställt mig. Nu har jag peruken på en ställning på byrån i sovrummet.

Avslutar med en bild  i mitt egna hår också * smile *

mitt-har

Njut av tillvaron.
Kram Anna

Free the puppy. 10 januari 2017

Återbesök den 10 jan
Nu har brösten varit innestängda i en sport-BH nästan dygnet runt i 12 dagar. Lite jobbigt men nödvändigt. Resterna av mitt bortopererade bröst behöver stadga för att minska svullnaderna. Sedan operationen den 28 december har blod och sekret bildats i bröstet. Detta är helt normalt. Är extremt öm ända upp på halsen, har blåmärken här och där och öm i armhålan där de tre körtlarna  togs bort i förebyggande sydte. Det är ganska skvalpigt och bröstet ser ut som en 12-årings. Så jag har en D-kupa och en nästan A-kupa. Läkaren som opererade mig tyckte allt såg bra ut och han att sa systern ska tömma ut det som bildats i bröstet.
-”Tack, så bra” sa jag. Det spänner och gör ont.

Han berättade om operationen för André och mig. Normalt tar en sådan här operation 1 till 1 ½ timme. Min tog en dryg timme längre och var bökig på grund av mitt silikonimplantat och min defekta bröstmuskel. Jag har ett slags ”bråck” på min bröstmuskel fick jag reda på. Muskeln fungerar som vanligt ändå och jag behöver inte tänka på restriktioner när det gäller träning och sådant.  Den har ju varit på det viset länge. Muskelns defekt gjorde att det inte gick att behålla implantatet. Detta visste jag ju redan eftersom han berättade det direkt efter operationen att det inte gick att rädda.

Jag vet också att jag får ett nytt bröst om ett drygt år och till dess kommer jag att ha en jättefin protes. Läkaren sa:
-”Det var mycket bra att du valde att operera bort hela bröstet”.
-”Jaha”, sa jag frågande. ”Jo, min magkänsla som jag typ alltid litar på, sa mig att ta bort hela så jo, då. Men vad menar du?” frågade jag.

Ungefär så här svarade han: ” I bröstmassan vi tog bort visade det sig att du har förstadie till cancer som satt mitt i bröstet och som inte syns på mammografi”. Han sa också att min cancer är mycket aktiv. Jag minns faktiskt inte vad han menade med detta. Så mycket minns jag att det är ju ingen fara nu eftersom de fått bort precis allt och det fanns ingen cancer i armhålan. Jag känner mig lugn med detta. När han berättade att det fanns förstadie till cancer i börstmassan, for mina tankar till tjafset med läkaren i Lund,  om vårt oense om operationsalternativen. Han som tyckte tårtbit och jag tyckte ”bort med allt”.

Nu berättade jag för min läkare om alla turerna i diskussionen med den andra läkaren, om de två telefonsamtalen och mitt samtal med min plastikkirurg. Jag berättade om läkarens uttryck ”du vill ju skjuta med bazooka på en flugskit” och hans snack om att kalla min plastikkirurg för ”kompis” o.s.v.

Malmöläkaren blev tyst en stund och beklagade sedan att den andra läkaren uttryckt sig så här. Jag sa till honom att jag fick i början stort förtroende för honom och att vi kom bra överens fram tills jag ändrade mig och ville operera bort hela bröstet. Han är säkert hur kompetent som helst, men att uttrycka sig var han inte så bra på, visade det sig.

Nog om detta. Syftet med att jag berättar detta är det kanske finns någon i liknande situation som jag var i. Det är bra att stå på sig och ifrågasätta, be läkaren förklara igen och igen om man inte hänger med på vad hen säger och förklarar. Det är så mycket information hela tiden och man kan inte hålla reda på allting.

Därför är mitt råd att alltid ha med en anhörig. Fyra öron istället för två. Två hjärnor istället för en. Det är också bra att man pratat fram och tillbaka med sin anhöriga så att den personen vet vad man vill och kan fylla i där man själv brister när man försöker förklara. André och jag är ett mycket bra team. Han har varit med på alla möten och vet exakt hur jag tänker och vad jag vill. Vad jag funderar på när det gäller allt som har med min sjukdom att göra.

Okej. Jag går vidare om dagen. Läkaren berättade om vad som ska hända framöver.  Eftersom jag blivit av med all cancer. Inget finns kvar så behöver jag inte genomgå strålning. Däremot rekommenderade han cellgiftbehandling. Det är jag själv som väljer om jag vill genomgå detta eller ej.  Självklart vågar jag inte välja bort denna behandling. Undrar om någon överhuvudtaget väljer bort den bara för att man får en valmöjlighet. Det här med att själv , som patient, kunna välja är bra. Jag tror att man blir lugnare av att få vara med och ”bestämma”. Istället för att läkaren säger ”du måste genomgå detta och detta”. Man kan känna sig maktlös kanske.

Han berättade om hur behandlingen går till. Att tappa håret är den biverkning man icke kommer undan. Detta kommer att ske att håret ryker. Och redan efter första behandlingen. Detta har smärtat mig mycket sedan jag fick beskedet cancer. Jag visste ju att operationen efterföljdes av strålning och cellgiftbehandling i flera månader, sammantaget. Att förlora mitt 74 cm långa  hår var en stor smärta som jag tänkt på hela tiden.

Ända sedan jag fick beskedet att jag har cancer har jag tänkt på att jag kommer förlora allt mitt hår. Har kvidit och varit ledsen till och från. Jag har alltid varit långhårig fastän jag ofta har håret uppsatt eller i fläta. Efter det att jag bestämde mig denna dag för att genomgå cellgiftbehandlingen började jag tänka i andra banor när det gäller håret. Jag började acceptera att inte ha något hår. Det är ju bara död materia egentligen. Det växer ut igen. Det finns peruker om jag vill ha det.”Vad är problemet?” tänkte jag.

Varför denna tvärvändning? Är det inte knepigt? Efter att vi pratat klart med läkaren fick vi träffa sjuksystern. Det är andra gången vi träffar henne och hon är en trevlig dam med humor hon också.

Free the puppy!
(som en DJ ropade i högtalarna på Nissi Beach, på Cypern när jag var där på semester för många år sedan. . DJ:ns syfte var att alla tjejer skulle slänga av sig bikini-bh:n och befria ”hundvalparna” hahaha)

Det var så skönt att få av mig sport-BH:n. Den har jag haft hela tiden med undantag av den korta stund när jag duschat.

Hon tömde ut blod och klet som samlats i mitt bröst. Det kändes inte någonting nästan, när hon stack in en nål i höger sida där dränaget satt, efter operationen. Jag har ju så ont runt hela bröstet och ut i armhålan att jag inte kände sticket. Via en liten slang tömde hon ut allt och hon sa att detta är inget farligt, helt normalt att det bildas vad jag kallar ”klet” . Att tömma ut det är för at kroppen inte kan ta hand om allt detta på egen hand. När vi var klara kändes det lite skönare. Smärtan lättade och ömheten försvann nästan helt. The puppy is free! Hallelujah!

Sjuksystern sa att det kan behöva tömmas igen, men det är bra om jag kan stå ut. Annars skulle jag ringa och komma ner till Malmö.

Från att ha haft en A-kupa på ena bröstet så blev det snarare en ”minus A”. Det buktade inåt nu eftersom bröstet är helt tomt på innehåll.

Bidrag till peruk
Sjuksystern gav mig en check på 6 000 kr att köpa perukt för. Hennes råd är att skaffa två stycken. Jag fattar inte hur 6 000 kr kan räcka till två peruker. De är ju jättedyra. Jag fick en lista på tre perukmakare i Helsingborg som är närmsta stad för mig, som jag kan vända mig till.

Jag sa till André och sjuksystern att jag ska hitta en dreadlock-peruk. Fniss.
Ja, faktum är att efter min tvärvändning denna dag, från att ha ångest att förlora håret till att hitta positiva saker kring det här med att vara skallig, blev befriande. För många år sedan var jag inne på att skaffa peruk. Enbart av praktiska skäl. Perfekt att dra på sig om man inte orkar fixa till håret om man ska på fest eller så. Det blev dock inte av att jag skaffade en sådan. Fantasin och tankarna för iväg. Jag vill ha dreadlock-peruk, kanske rosa hår i pagefrisyr, en sexigt krullig och natirligtvis en som är lik mitt egna hår. Kunna byta hår utifrån klädstil och humör hahaha.
Däremellan vara ett skinnhuvud när jag känner för det.

Det återstår att se vad det blir för peruker.

Hälsningar från en glad Anna