21 februari. Fläckvist kalt.

Hej
I eftermiddag är det dags med cellgiftbehandling nummer två. Bävar lite men kan inte göra något åt hur jag kommer att må dagarna efteråt så jag försöker att inte tänka så mycket på det. Vet inte om jag kommer må exakt likadant som efter förra behandlingen.

Tänker inte googla på hur andra mått eller mår.
Cellgiftbehandlingen skräddarsys till varje personen kan man säga. Det går inte att jämföra olika behandlingar. Därför är mitt råd till den som ska genomgå cellgiftbehandling att strunta i att lyssna på andra som genomgått cellgiftbehandling. Det är bara en person man ska lyssna på och fråga om man är osäker eller orolig. Det är läkaren.

Min läkare på Onkologen förklarade allt mycket tydligt för André och mig. Tog god tid på sig och förklarade i detalj.  Detta har jag berättat om i inlägget Första besöket hos Onkologen 16 januari. Cancerformen kan se olika ut, även inom området bröstcancer. Storleken på cancern spelar roll. Hormonell cancer eller annan typ av cancer. Cancerbehandlingen ser olika ut beroende på var i kroppen cancern sitter eller satt.

Min kära mamma opererades för cancer i tjocktarmen för många år sedan.  En bit av tjocktarmen opererades bort. Hon genomgick cellgiftbehandling och mådde bra under nästan hela behandlingsperioden.

Hon kunde fortsätta med sitt vanliga umgänge. Måla porslin, spela kort och allt vad hon var engagerad i. Folk i hennes omgivning kunde inte tro att hon gick på cellgiftbehandling. Hon var pigg och som vanligt. Inget syntes på henne. Det hon tryckte var mest jobbigt, var att åka iväg till Lund och få sina behandlingar.

Hennes hår blev lite tunnare bara. Hon fick en tjusig peruk som var exakt som hennes frisyr och färg. Jättefin var hon i den.  Nu sedan jag också har peruk (fast annan frisyr än mamma *ler* ) så sa hon att hon kan ju faktiskt ta fram sin peruk och använda istället för mössa, när det är kallt ute.  Hon är rolig, min mamma, och en klok kvinna.

Jag har flera exempel på personer som genomgått cellgiftbehandling efter cancer i olika delar i kroppen. Den ena upplevelsen är inte den andra lik.

Fläckvist kalt
Under första cellgiftbehandlingen den 1 februari, berättade sjukystern att det tar cirka två till tre veckor innan håret på huvudet börjar falla av. Mycket riktigt. André upptäckte kala fläckar på mitt huvud för en vecka sedan. Själv hade jag inte lagt märke till det, men jag står inte och granskar mig i spegeln. Det är som det är. Det är fläckvist kalt på huvudet.

img_0392  img_0396

En märklig sak kände jag för en dryg vecka sedan. Har ingen aning om ifall detta har med kal fläck att göra. Jag fick ont på ett golfbollstort område där hårfästet börjar,  på vänster sida ovanför pannan, om du hänger med på hur jag förklarar. Var riktigt öm när jag tog mig där, som om jag fått ett blåmärke eller ett hårt slag där. Detta är ett av ställena jag har en kal fläck på, nu, men inte vid tillfället jag kände mig öm.

Har bara några få kala fläckar (tror jag) och har inte känt något konstigt eller ont.

Gissa hur lättad jag är att jag verkligen tog tag i min idé om att raka av mig allt håret innan det var dags med första behandlingen. Att jag gjorde det till en ”rolig grej” med släkten. Jag  behövde support.  Jag hade icke fixat att bara vänta oroligt på när håravfallet skulle börja. Glo i spegeln efter tecken kanske.  Och sedan behöva uppleva och se håret ramla av fläckvis.

Det är inte lönt att hoppas på att hårcellerna på huvudet ska klara sig undan cellgifterna. Det gör de inte när det gäller cellgiftbehandling för den typ av bröstcancer jag behandlas för. Min önskan är att andra också tar steget och gör något liknande för att slippa bli deprimerad när håret börjar falla av. Bjud in släkt och vänner. Ordna en fest. Ha knytkalas eller vad som helst.  Få den support du behöver. Hår är bara hår. Det växer ut igen. När det växer ut kommer det troligen att bli tjockare och må bättre. Få mer kraft. Dessutom slipper man hår i sängen, i duschen och överallt i hemmet när dagen kommer när det börjar falla av. Inte så fräscht precis med hår överallt.

Mitt hår är ungefär några millimeter långt nu, sedan André trimmade det häromdagen och tog bort 1 cm. En dag längre fram ska vi ta fram hyveln och raka huvudet helt kalt. Utan stubb. Jag är ju lite sugen på att dekorera mitt huvud med tuggummitatueringen jag fått av yngsta systerdottern. De två tennisspelande kaninerna *ler*

Idag blir jag hämtad kl 13.55 utanför dörren. Den här gången ska jag tänka på att ta medicinen i rätt tid. Exakt kl 14.00 Förra gången missade jag tiden med 20 minuter, men det löste sig ändå.

I gårkväll när André stuckit till jobbet, började jag se de första tre avsnitten av den populära engelska serien Downton Abbey som finns på Netflix.  Riktigt härliga karaktärer i en fantastiskt fin miljö. Kostymdrama som utspelar sig i början på 1900-talet. Den ska jag fortsätta att titta på nu tills André kommer hem från jobbet.

Ha en bra dag och tack för att du läser min blogg.

Kram från Anna

”Egg Head Event”

På återbesöket hos läkaren den 10 januari rekommenderade han mig cellgiftbehandling. Man får ju själv vara med att bestämma, vilket jag tycker är mycket bra. Självklart vågar jag inte avstå från den behandlingen. Nåväl, under mitt besök hos läkaren och därefter sjuksystern, bestämde jag mig för att raka bort allt håret. Inte tänker jag gå och vänta på att få hårtussar i handen, på huvudkudden, i duschen och så vidare. Aldrig i hela livet jag gör det.

Jag sa till André:
-”Jag vill vi ska ha ett event hemma”.
-”Självklart”, sa han. Så föddes idén: vi ska ha ett Egg Head Event för familjen och släkten.

Sagt och gjort. Inbjudan skickad till alla. ”Välkomna till vårt Egg head Event den 28 januari kl 16” . Mamma brukar inte vlja få inbjudningar långt i förväg så jag berättade för henne om tillställningen bara några dagar innan. Det var bara en grej jag glömde berätta för henne: att syftet med festen var att raka mig på huvudet. Jag hade berättat för henne innan, att jag skulle raka mig, men inte att det skulle ske med hela släkten samlad. Hon trodde detta skulle vara en vanlig tillställning.

Hon blev lite chockad när hon fick reda på det när alla väl var samlade i TV-rummet. -”Förlåt, förlåt mamma. Jag trodde jag berättat för dig”. Hon blev besvärad och det smärtar mig.

Jag är så otroligt tacksam att ha denna fantastiska support från min familj och släkt. Min dotter tycker jag gör helt rätt i att raka bort allting. Andra har haft olika åsikter om det hela. Mina syskonbarn tyckte det var ”coolt” och tackade glädjeligen ja till jippot. Minstingen Ella, 14 år var tveksam men hon kom också. Det betyder väldigt mycket för mig att hon ändrade sig och ville komma.

Vissa ville inte titta på när rakningen sker. Jag sa att man behöver inte titta om man inte vill. Det viktigaste var att ha alla hos mig. André och jag kommer att hålla till i köket. De som vill är välkomna att vara med.

Anledningen till att jag valt att göra en kul grej av detta, är för min och Andrés egen skull. Jag tror jag hade tyckt det blev jobbigt om bara André och jag gjorde det på egen hand. All support jag kan få, är jag så tacksam för. En annan anledning är att jag vill avdramatisera det här med cancer, att vara cancersjuk. Att vara cancersjuk är ju ytterst allvarligt så jag menar inte att bagatellisera eller stoppa huvudet i sanden. Jag menar att man kan försöka göra något ”bra” av det hela (eller hur jag ska uttrycka mig). Min uppfattning är att försöka vara som vanligt så långt det är möjligt. Att hitta glädje. Att vara glad så mycket man kan. Inte att dölja sina känslor utan försöka vara ”vardagsglad”. Det hjälper i alla fall mig och André väldigt mycket. Att titta på roliga filmer. Exempelvis ”Blades of Glory” hahaha. Stå-upp-komikern Johan Glans har varit vår räddning flera gånger. han är helt underbar.

Man blir glad av att vara glad.
Sedan är det ju bra att ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att man varit glad i onödan. Och vem mår dåligt av det? *ler*

Åter till eventet. Vi blev 17 personer. Alla kunde inte komma men 17 personer är fantastiskt stort supportgäng. Vi drack Bollinger Champagne och en flaska bubbel:”Victoria” som vi fick i present av min barndomsvän Agneta i Sundsvall. Hon hade gjort en deal med André att köpa den. Tack Agneta *hjärta* .

Vi gjorde festen enkel. Vi bakade 72 pizzabullar. Serverade dem på servetter. Var och en tog med egen dricka så det blev en blandad kompott alkohol och läsk. Jag kommer lägga ut recepten på pizzabullarna i en egen flik. André hade satt ihop en riktigt skön spellista. Vi ville ha musik som inte är stökig utan lite dämpade bakgrundslåtar. Jag ska lägga ut spellistan i en flik så snart jag skrivit den klar.

Efter ett glas Bollinger, två pizzabullar och tre glas rosévin utspätt med vatten, var jag redo.

huvudansvarig

André som var huvud-ansvarig (hahaha fattar ni? ) rakade mig från pannan och rakt bakåt. Tog några tag. Det kittlades och kändes skönt. De flesta satt då i TV-rummet. Det var inte alla som pallade att titta på. Helt okej med mig. Det är viktigt att var och en själv bestämmer om man vill titta på eller ej.

Vi tog en paus efter en stund för mamma och moster ville åka hem. Mamma  och moster är två damer på 80 plus år och jag är så glad att de ville och kunde komma. Några fler släktingar gav sig också av. Kvar var min bror, de flesta av syskonbarnen och deras respektive. Min dotter kunde inte komma denna kväll men hon fanns i mina tankar.

Innan rakningen skulle fortsätta ville jag höja stämningen till 2.0. Därför körde jag en sång jag brukar sjunga på olika tillställningar när andan faller på (särskilt efter ett eller två glas Champagne). Jag kan bara en låt och det är Natalie Imbruglia´s låt Torn.  Eftersom min sångröst är lite så där, så kör jag den med undertiteln ”karaoke för döva”.  Min hemmastickade Lovikkamössa är en viktig rekvisita. Då kommer jag in i rätt stämning *ler* .

Detta uppträde blev inte filmat för jag tänkte inte på det. Det kanske blir en annan gång. Vi får se.

Okej, rakning del 2. Nu var alla samlade i köket. Några i kökssoffan och andra på stolar eller stod runt om.  Just då kom jag på att vi måste ju filma. Jag kommer ju inte att se någonting. Fram med mobilen. Ivan sa att man kunde sända live via facebook.

-”What?. I didn´t know that. Show me”. Han visade och vi började filma. Detta var ju sjukt roligt. Att filma och att vänner på facebook kunde följa oss live. Jag tänkte särskilt mycket på min third cousin Susan i Maine, USA. Min tanke från början var att ha henne på Skype. Att sätta iPadden på ställningen och sätta på köksbordet. Detta glömde jag totalt bort. Det är för mycket i huvudet hela tiden. Då var ju detta ett riktigt bra (ännu bättre) alternativ. Och jag såg att hon var med i livesändningen. Underbart!

När André rakat en bra bit uppe på mitt huvud blev två av syskonbarnen väldigt ledsna . Det smärtade mig att se och då blev jag också ledsen i ögat. Inte på grund av mitt hår utan att se dem med tårar på kinderna. ”Älskade, sötaste. Hår är ju bara död materia. Det växer ut och jag vill göra detta. Puss mina fina flickor”.

André använde sin trimmer. Denne vackre grabb rakar sig på huvudet, på fredagarna så han är van att raka. Ella avlöste André och tog över trimmern. Det gick så bra. Superskönt. Ella har också runt 74 cm supersnyggt hår. Jag sa till henne att hon borde fundera på att donera det……
Till mig *ler*

Sen var det fler som ville ta tillfället att raka. Detta kanske är en once in a lifetime upplevelse, att få raka bort 74 cm hår. Varsågoda anyone.

Det tog betydligt längre tid än jag trodde det skulle göra. Jag var osäker på hur jag skulle reagera att känna på mitt huvud efteråt. Det kändes skönt. Riktigt skönt men skum känsla. Huvudet får ju en behaglig temperatur tack vare håret och nu när håret är borta, känns det lite kallt. Därför har jag mössa på mig större delen av dagen. Likaså när jag sover. Jag har några supersköna tunna mössor i bomull som jag virkat. Jag kommer att ha en flik med mönster för den som vill vet mer om detta. Jag älskar att använda mössa. Sommar som vinter.

anna-rakas
Till slut lossnade hela flätan. Det var Fanny som körde den sista biten. Det var en knepig känsla att få hela sin hårfläta i handen. Håret hade jag tvättat innan på dagen men det märktes ju knappt på håret närmst huvudet. När man drar fram med trimmern rufsas håret och blir en läskigt risbuske. Så som dreads ser ut efter ett bra tag.  Jag ska försöka borsta ut det. Annars blir det till att klippa. Och på bilder jag tog på skalpen såg huden för läskig ut. Som om jag hade en hemsk hudsjukdom med flagnande hud. Men i verkligheten såg det inte ut riktigt så. Det var troligen trimmerns framfart som orsakade detta fenomen.

Flätan hade jag tänkt fästa på något så att jag kan ha den under mina mössor eller keps när jag inte gitter ha peruk på mig. Peruk kommer det inte bli här hemma. Håret är ju bara i vägen juuuu. *ler*

Det är bara en sak som jag är lite besviken på. Jag hade hoppats på att hitta ett födelsemärke någonstans. Kanske ett hjärtformat eller så. Ett som ingen har sett. Någonsin. Jag föddes ju med hår och därför bör det vara första gången i mitt liv som jag är så här korthårig. Typ 1-2 millimeter kardborrestubb. På tal om kardborre. När jag ska ta av mig mössan fastnar den i stubben.
-”Du vänjer dig, Hjärtat”, sa André.  Han har ju erfarenhet. Håret hinner växa lite under en vecka och efter några dagar fastnar mössan i stubbet.

Inget födelsemärke. Inte ett enda. Nu medan jag skriver kom jag just på att jag kan ju ha en liten tatuering någonstans på huvudet. I så fall ett litet rött hjärta. Eller några stycken. Fast jag tror det gör alldeles för ont. Kan man få bedövning? Får man ta smärtstillande innan? Det ska jag ta och kolla.

Ja, mina kära vänner. Kvällen slutade sent och alla verkade att ha haft roligt. Det var ju det som var tanken med detta Egg Head Event. Förresten så är mitt huvud inte äggformat. Det har faktiskt precis lika fin form som Andrés. Och hans huvudform är så fin.

blont-halvkort

Jag avslutar nu med att säga:
All You Need Is Love and some chocolate

Anna

Det var en gång 74 cm hår

Jag har alltid haft långt hår. Utom den gången 1982 när jag fick ett ryck och klippte mig kort. Drygt två år senare började jag låta det växa igen. Jag trivs bäst i långt hår. Slippa greja och hålla på. Bara att tvätta, lufttorka. Hästsvans, flätor, löst och vad jag vill. Perfekt att slippa ha en frisyr att krångla med.

Tjockt jämnlångt hår med självfall. Håret har jag alltid vårdat ömt. Inga stylingprodukter, locktänger och sprayer. Bara schampo, inpackning, balsam. Kan sträcka mig till att låta frisören platta det, när jag är där en gång i halvåret. Däremellan ber jag André eller någon annan klippa topparna. Det blir jättebra. Mitt hår har ju självfall så det märks inte om det skulle bli aningen ojämnt.

När jag förstått att jag åker på cellgiftbehandling och strålning efter operationen, inser jag att håret ryker. Det är ett som är säkert. Panik! Jag vill inte! Att dessa behandlingar kan vara slitigt och jobbigt, det vet jag men att dessutom förlora allt hår, det är också jobbigt. Håret är ju en del av personligheten.

Allt eftersom tiden gått och många tusen tankar snurrar i huvudet, kom jag en dag till insikt om att ”va fasen. Det är ju bara hår”. Det var samma dag som jag var på återbesök hos läkaren som opererade mig. Det var då jag insåg att ”vad är problemet? Det är ju bara hår. Död materia.Det växer ut igen. Det kanske inte blir lika långt nästa gång man vad spelar det för roll i sammanhanget?” Tänk om en biverkning var att man förlorade synen? Då snackar vi problem.

Idag ska håret bort.  Allt på en gång. Inte tänker jag stå i duschen och känna hårlängder lossna. Eller att hitta hårlängder på huvudkudden. Även om det kanske är få hårstrå åt gången så ser det ju jäkligt mycket ut i och med mitt långa hår. Dessutom klarar jag inte av att hitta hårtussar på kudden eller få en tuss i handen när jag duschar. Nej nej. Detta ska inte hända. Därför bestämde jag mig för några veckor sedan att håret ska rakas bort.  Rubb och stubb.
 
Supporters och ”Egg head event”
För att göra det lite roligt och lättare för mig, har jag bjudit in hela släkten till mitt ”Egg head event”.  Hihi.  Jag behöver support och stöd för att fixa detta. Vi blir 16 personer. Ska bli så himla roligt. Jag är så otroligt glad att så många ställer upp för mig. Det är kärlek det! Jag har en fantastisk familj och släkt. Vi är mycket tighta och umgås ofta. Senast igår var vi 16 stycken  som gick på krogen och käkade. Allt för att umgås tillsammans. Mamma kunde tyvärr inte följa med eftersom hon inte kände sig så bra. Jag hoppas hon mår bättre idag och kommer. Hoppas hoppas!

André och jag ska baka pizszabullar för ett helt regemente. Någon av syskonbarnen skulle ta med ett flak öl och några andra tar med vin. I kylen ligger en Bollinger Champagne och väntar. Likaså en flaska bubbel som jag fick av min barndomsbästis i Sundsvall. Den ska vara till eventet, sa hon. Jag önskar hon kunde vara med.

I Maine, USA har jag en ”third cousin”. Vad det heter på svensaka vet jag inte. Hennes mormor och min mormor var kusiner.  Henne ska vi ha med på Skype.

Huvudansvarig
Klockan 16 börjar eventet och efter cirka tre glas rosévin i min kropp åker trimmern fram. André är huvudansvarig haha.  Han rakar ju sitt huvud en gång i veckan och kan det där. Han bestämmer  teknik och hur jag ska ha mitt långa hår för at göra det enklast. Håret ska jag spara. Hans teori är att sätta allt hår i en hästsvans uppe på huvudet så att det inte hamnar i en rörig hög på golvet.

Några av släktingarna pallar inte se när det hela sker. Det förstår jag. Man reagerar olika. Till dem sa jag:
– ”Gissa varför jag gör ett event av detta? För att jag själv ska klara av det”. Inte vet jag hur jag reagerar när jag väl sitter där på stolen i köket och hör trimmern börja burra. Kanske får psykbryt. Hoppas inte det! Nä, jag tror faktiskt inte det.  Nu har jag ju min Hollywoodperuk att ta på efteråt- Det ska bli spännande.

Ingen tvingas titta på om man inte vill. Det räcker med att jag hör sorlet från dem. André och jag kommer hålla till i köket och de som tycker det är besvärande får gärna sitta och softa i TV-rummet och hålla för öronenså länge. Återkommer angående eventet imorgon.

So long for now.
Anna

 

Peruker peruker peruker

hollywood

Tjoho!
I förrgår var jag och provade peruker. Massor av peruker. En av mina bästa väninnor följde med som smakråd. Hon är helt ärlig och säger vad hon tycker, precis som jag. Det här var så himla roligt tack vare henne. En och en halv timme tog det.

Jag har ju 74 cm långt blont hår och ville klart ha en som påminner om mitt egna hår. Lite svårt att hitta en som var så lång OCH skön att ha på. En jag provade var otymplig att ha att göra med men den var supersnygg. Det var något med sidbenan som inte blev så bra på mig.

Det jag vet om bröstcancer och cellgiftbehandling är att den vanligaste biverkningen är håravfall. Detta kommer man inte undan, har jag förstått. Från det att jag måste gå igenom denna behandling, bestämde jag mig samma dag som jag diskuterade detta med läkaren på återbesöket efter operationen, att jag vill kolla på nätet om peruker. Inte för att jag ska handla peruk på nätet, men jag ville läsa på om olika varianter.

Finns det överhuvudtaget en som är runt 74 cm? Hur använder man dem? Hur bra sitter de? Vad kostar de? Räcker min check på 6 000 kronor  till en peruk? Två peruker? Jag lekte med tanken. Först och främst vill jag ha en som är lik mitt egna hår. Mitt hår är helllångt, blont och har självfall. Det går bra ifall peruken är rödblond. Den nyansen tror jag att jag klär i. Det kan nog vara lite sexigt dessutom.

På nätet hittade jag en site med hur många peruker som helst. Både syntetiska och äkta hår. De syntetiska verkar vara lättare att sköta. Å andra sidan håller en peruk med äkta hår, längre verkar det som. Oavsett vilken sort man väljer, ska de skötas om. Inte bara att ta på och av. De ska tvättas och skötas om som sitt egna hår. Bland annat hittade jag en lite kortare peruk som var storlockig och lite rufsig. Så som håret kan bli efter sex ungefär. Fniss.  Jag har döpt den frisyren till ”krullnufs” om ni förstår vad jag menar när man byter plats på två bokstäver . Blink blink. En sådan vill jag ha. Jag vill ha krullnufs. se själv.

knullrufs1    knullrufs2

Dreadlocks.  Jag vill ha dreadlocks!
Tänk om det finns riktiga dreadlock peruker. Inte en sådan som liknar fågelbon och ser ohyggieniska ut utan en mer sofistikerad, en uppgraderad variant. Dreadlock peruk 2.0  kan man säga.

Hittade en blond med dreads på en utländsk site men det är ingen peruk för skalliga utan en vanlig peruk så att säga. Fast den var så snygg! Det finns det ju siter som säljer maskeradkläder med mera. Där vimlade det av dreadlockperuker för runt 199 kr, men njääää. Det blir nog inte så bra. Det var ju inte sådana jag menade. Hahaha. Jag fick namnen på sjukhuset, på några peruksalonger dit jag kan gå med min check . Jag och ringde dem alla. Jag vill veta om de har peruker i lager eller om man tittar i katalog.

En av peruksalongerna hade bara fåtal peruker hemma. De hade en katalog att titta i och därefter beställa. Detta passar inte mig så bra. Jag behöver prova och se att jag passar i dem, nu genast. Min cellgiftbehandling börjar ju snart och måste ha en peruk innan dess. Den salong jag fastnat för har massor med peruker hemma. Jag fick stort förtroende för tjejen jag pratade med i telefon.  Hon var osäker på ifall det fanns peruker som är så långa som mitt hår. Hon sa det finns ”extra långa” och som kanske är lika långa som mitt hår. Hon hade inte måttat dem.  Jag får nöja med det i så fall. Jag beskrev mitt hår för henne och berättade att det var bråttom med peruk eftersom jag snart ska påbörja behandlingen. Hon sa att jag kan få peruken med mig hem samma dag jag är där.

langa-haret  annat-kort blont-halvkort
Hon var på språng och skulle just beställa hem fler peruker och sa att hon ska beställa hem några som passar in i beskrivningen av mitt hår. ”Schyst”, sa jag. ”Tack”. Hon trodde inte att det finns dreadlockperuker för hårlösa personer. Inget hon hade hört talas om. Jag kan nog förstå detta. Det måste ju finnas en hårbotten eftersom dreadsen gör att hårbotten syns och på en som saknar hår så blir det inte så bra. Fast jag tänkte en peruk som kanske hade lite utväxta dreads eller så. Eller att det finns en hårbotten i peruken och att man i den flätar fast dreads på något vis. Well, det finns inga så jag får glömma det helt enkelt.
Attan också! Det får bli en krullnufsperuk istället då.

Peruk nummer två var så himla fin. Lite kortare än mitt egna hår, men har en sådan frisyr jag kan tänka mig och jag klippt mitt hår lite. Den köpte jag. Jag visade tjejen i lasongen en bild på ”krullnufsperuken” jag hittat på nätet. En sådan hade hon hemma. Ljusblond, ganska kort och med stora, härliga lockar. Skitfin! Det enda som jag inte gillade var att den var för mörk i hårbotten. Jag vill ha en sådan här men lite varmare blond ton och inte så mörk i hårbotten. En sådan kommer salongen att beställa hem till mig. Den kommer i nästa vecka.

Me de olika perukerna har jag liknat Lill Lindfors, en skolflicka, en tant och en Hollywoodfru, mespropp och vad vet jag. Ni får själv välja tema till bilderna…..

Sedan var jag lite sugen på en lite mörkare, typ brunröd eller kastanjerödbrun. Vi tyckte alla tre att den blev bra. Jag passade i den färgen. Den var axellång och hade självfall. Superskön att ha på och hade lugg som jag inte gillar, men denna peruk och den luggen trivdes jag i. Jag blev ganska lik min syster om har kort kastanjebrunrött hår. Nja. Vill jag vara lik min syster? Inget ont om henne. Absolut inte men ändå. Behöver ju inte se ut som tvillingar.

Jag fick med mig en peruk hem. Den som liknade mitt egna hår. Köpte med mig specialschampon och balsam . Så himla smidigt att tvätta den. Fyller vasken med vatten. Häller i schampot, lägger ner peruken . Låter den ligga i 10 minuter. Tar upp den. Sköljer den. Tar ut vattnet och kranar i nytt vatten. Häller i balsam och lägger ner peruken i 10 minuter. Därefter tar man upp den utan att skölja och låter den torka. Tror man ska torka den lite försiktigt med en handduk. Jag får läsa på anvisningen hur man ska göra. Peruken tvättar man när det behövs så att säga. Inte ett visst antal gånger i vecken eller så.

agnetahar lill-lindfors

Tjejen i salongen beställde hem två peruker som jag kan tänka mig. Den krullnufsen och en mörk. Får se om jag tar dessa två också. Min check kommer att räcka till tre peruker ifall jag lägger till några hundra. Deal! Det gör jag lätt. Fast är jag smart så borde jag vänta att köpa den tredje peruken eftersom de inte inte håller så länge som det tar för mitt hår at växa ut när behandlingen är överstökad. Jag får ju inte fler checkar. Då blir det att betala själv.

tantkrull skolflicka

Vi var helt lyriska, min väninna  och jag när vi lämnade salongen.  Det var lunchdags och vi stack till Ebbas Fik när vi ändå var i Helsingborg. Ebbas fik är ett himla mysigt ställe. Helt i 60-talsstil.  Enkla möbler i röd galon.  Ja, allt är gammalt stuk och man blir nostalgisk. Vi beställde var sin burgare. Jag valde Elvisburgaren. Elvis eget recept fick jag veta.
-”Hälsa honom och tacka”, sa jag till den gullige killen bakom disken och log. Han log tillbaka.

Riktigt härlig dag som jag längtat så efter. Och den blev precis så rolig, spännande och mysig som jag föreställt mig. Nu har jag peruken på en ställning på byrån i sovrummet.

Avslutar med en bild  i mitt egna hår också * smile *

mitt-har

Njut av tillvaron.
Kram Anna