Kategori: Okategoriserade

Akuttid hos plastikkir. avdelingen

Hej

Idag var jag på extra koll eftersom jag varit orolig att något varit fel efter operationen av expander-bröstprotesen.

Först: jag är absolut ingen hypokondriker. Hade jag varit det, hade jag inte behövt operera bort tjocktarmen och ändtarmen den där gången 1984. Då hade jag kollat mig typ INNAN jag hade symptom…. just in case…… Som hypokondriker VET man mer än vad andra tror…… ööööh.

Ja ja. Nu är det 2018 och detta handlar om min expander-bröstprotes som opererades in den 11 april, för drygt 2 veckor sedan.

Jag har ett bråck på höger bröstmuskel , den är liksom delad lite i två delar , två vingar men som hänger ihop. Inget jag lider av eller märker så det är fine.

Första kollen var en vecka efter opereation och systern kallade på mig i väntrummet. Går att läsa här: annabloggar.com/2018/04/19/pa-ratt-hall/

Hon sa hon är förvånad att jag har så ont, när hon såg hur jag kravlade mig upp ur soffan och skulle rafsa ihop mina saker som jag spritt ut i soffan.
Då började jag blir liiite orolig jag med.

Hon tittade på medan jag tog av mig skortan och konstaterade att jag var lite bakvänd i mina rörelser. Hon undersökte mig och tyckte det såg bra och normalt ut.
Igen sa hon att hon var bekymrad över att jag hade ont och tyckte det var märkligt. Hon rynkade pannan. Detta planterades i mitt huvud.

Dettta sa hon, vad jag minns, tre gånger. Dock tyckte hon allt såg normalt ut.
Hon ordnade att jag fick mer smärtstillande eftersom pillrena höll på att ta slut.

Väl hemma går dagarna och jag äter flitigt 2 Panodil 4 ggr per dag för att behålla effekten av dem. Dessutom kunna ta en av de där Oxycodone – snurrig-i-huvudet-pillrena vid behov max 3 ggr per dag.

Oftast känns det nästan ingenting. Inte konstigt, jag tar piller konstant och regelbundet och det gör att jag inte känner smärtan. Utom nattetid. Jag brukar aldrig vakna på nätterna. Jag är privilligierad med att ha god sömn och somnar snabbt. Men jag har börjat vakna om nätterna för att det gör ont i sidan. Aj. Skrik. Orolig. Pillerna har slutat verka.

Något drar inuti känns det som. Livrädd att protesen drar sig ut mot sidan under höger armhåla för att jag MÅSTE använda höger arm och hand många gånger om dagen för att suga upp vatten i en 100 ml spruta, när jag ska tömma min Kocks blåsa. DETTA har oroat mig också.

Nu har jag tre orsaker till oro:
-bröstmuskel som är defekt
-smärta fast det gått över en vecka (enligt systern som tyckte jag inte borde ha så ont)
-måste använda högerarmen på ett sätt som inte alls är bra när man är nyopererad i ena bröstet.

Akuttid
I onsdags ringde jag oroligt till avdelningen och pratade länge och väl med en mycket rar sjuksyrra. Hon ordnade en akuttid till mig till idag fast de var fullbokade. Det skulle ändå dröja till den 8 maj innan jag skulle träffa läkaren och fylla på mitt fjortisbröst för första gången och vänta så länge finns inte på kartan.

För att undvika att få ont har jag en liten kudde i sängen som högerarmen vilar på. Detta för att det inte ska göra ont när den ligger ner mot madrassen. Det stramar då nämligen.
Inatt vaknade jag av att det gjorde ont. Det är inte sånt ont som när nervtrådar ska hitta tillbaka. Det är inget jag tycker gör ont. Har varit med om det de andra två gångerna jag opererat mina bröst (men av estetiska skäl som alla andra kvinnor gör).

Nu fick jag bekräftat att det verkligen draaaar i sidan. Det var så tydligt denna gången.
Orolig igen. Pju. Tur. Ska ju kollas snart.

Min käre storebror körde mig ner till Malmö. Hade fasen inte fixat ta mig ner med tåg.

En annan sjuksyster tittade på mig. Inte samma som förra gången. Hon var betydligt mer noggrann att beskriva ditten och datten och sa att det såg absolut helt normalt ut. Ingen anledning till oro.

Jag berättade VARFÖR jag var orolig. Att hennes kollega en dryg vecka innan hade bekymmersrynkor i pannan när hon sa att hon inte förstod hur kag kunde ha så där ont efter en vecka. Och bråcket på bröstmuskeln och det där med vattensprutan jag måste greja med.

Efter operation kom läkaren också och tittade på mig och klämde och sa samma sak som sjuksyrran. Och jag sa samma sak till läkaren om varför jag har denna oro.

Summa summarum:
läkaren fick mig totalt lugn när hon sa att protesten ligger där den ska.
-Ligger där mitt silikmonimplantat en gång låg.
-Helt omöjligt att protesen flyttar på sig.
-Kan inte ”dras loss” eller hamna fel.

Bokstavligt talat alltså
Nu är jag lugn. Har inga problem att ha smärta nu när jag VET att allting är okej.
Så även om jag bokstavligt talat inte sover gott hela natten så kan jag bildligt talat säga att nu kan jag sova gott om ni fattar 🙂

Och vet ni vad gott folk? Nu säger jag godnatt för nu är Anna lite trött och ska titta på förtexten till Elementery för sen är det nog goodnight.

Sova lika gott som dotterns Bengaler? 🧡 Ja tack.

Anna

Bakvänt att vara enarmad

Hej
Nu har jag grejat lite med utseendet i min blogg. Grejen var att jag vill ha kategorierna och arkiv till höger eller vänster om senaste inläggen men hittar inte rätt i djungeln av allting. Supporten nästa. Fast imorgon.

Men nu ska jag slappa i sängen. Varit igång hela dagen och är trött. Och fick ihop 7980 steg.  Förresten. Jag har minsann minskat 3 cm i midjan, 3 cm om höfterna och 2  cm runt låren. På 6 dagar.

Jeansen jag köpte nyligen är redan för stora. Lite baggy i baken men det gör ingenting.
Nu när jag inte får anstränga högerarmen så kan jag inte dra på mig något som sitter åt. Därför är jag glad att jeansen är för stora. OCH att jag köpt på mig löst sittande t-shirts för några år sedan. Jag som annars bara kört med tighta.

Ja ni ska se när jag klär mig. Herre Gud vilken syn. Jäkla grejande för att ta av en t-shirt.

Måste dra tag i den bak i nacken med vänsterarmen och liksom dra den över huvudet medan jag böjer mig fram och håller högerarmen sträckt neråt.  Ja ja , det funkar. Man blir en Uppfinnar-Jocke i sådana här tider.

Knyta skorna är också en syn för gudarna. Får absolut inte dra åt med högerhanden, men jag lyckas få till det. Så nu vet ni det.

Imorgon har jag en akuttid hos plastikavdelningen i Malmö där jag opererades för två veckor sedan. Måste ta reda på varför jag fortfarande har ont. Är livrädd att det blivit något fel. Att protesen är i fel läge. Att den har dragit sig utåt mot sidan på grund av det här med sprutan jag måste använda vid toabesök. Prova att att använda en hand där.

Jag tycker inte det är varken snyggt eller praktiskt att ha ett bröst under armhålan i sidan nämligen…… så imorgon ska de titta på mig.

Anna

Efter regn kommer sol

Hej,

Det sägs ju att efter regn kommer sol. Fast 2016 var det var tvärtom för mig. Det var så otroligt mycket sol i mitt liv så jag fick nypa mig i armen för se att det var sant. Allt var så underbart.

Sen kom bomben
Cancerbomben den 30 november. Sen kom regnet. Sommaren 2017 när jag började repa mig från cellgiftsbehandlingen började solen titta fram bakom de tunga molnen.  Det blev ljusare och ljusare allt eftersom jag började få tillbaka krafter och kroppen försökte återställa sig i sakta mak. Tålamod, tålamod så blir det bra.

Det var soligt ett tag. Sedan kom nästa smäll och det var effekten av den förbannade medicinen Letrozol som kom med sina jävla biverkningar som gjorde att jag blev rädd för mig själv. Det blev så jävligt att jag fick ny medicin. Den ”snällare” varianten Tamoxifen. Jo tack. Hej då fina normala slemhinnor, hej då sexliv, hej då smidiga, mjuka kropp, hej då alla kläder jag växte ur. Hej då!

Lyste inte ens med sin frånvaro
Jag väntade på solen efter regn men den visade sig inte. Varken André eller jag såg till någon sol. Nu, så här ett år efter cancerskiten, cellgifterna och allt det dragit med sig så kändes nog allt som att solen skulle visa sig och allt skulle bli så soligt. Så blev det ändå inte så. Det har varit både regn och åskväder och det är jättejobbigt.

Någonstans där framme kommer den där härliga solen efter regn men när?
Anna

Två veckor efter expander-operationen

Hej
Nu har det gått två veckor sedan jag fick min expander-bröstprotes. Jag har promenerat i princip varje dag och följt all ordination.

Det som bekymrar mig är att jag ännu inte är 100 % smärtfri. Inte på grund av själva smärtan utan för att protesen kanske inte ligger rätt, utan kanske drar sig ut mot sidan. Inget man kan se bedömma med oerfarna ögon. Det är ju lite svullet och lite vätskefyllt som kroppen ska ta hand om. Undrar när. Det kan kanske vara det som orsakar smärtan. Vad vet jag?

Det är betydligt lindrigare smärta som kommer om jag slutar ta värktabletterna. Man skulle ju vara smärtfri efter en vecka ju.

Jag försöker få tag i plastiksyrran på avdelningen bara för att berätta och att det skrivs i journalen om det skulle vara något längre fram.

Jag är orolig att protesen inte är på rätt plats. Att den flyttat sig ut mot sidan. Har varit ytterst försiktig och bara klätt mig i lösa kläder som är lätta att ta på och av. Dragit på mig lite för stora jeans för att inte anstränga bröstmusklerna och högerarmen.

Lyckas tvätta håret med en hand och allt det där. Jag ni fattar. Det är bara att klistra fast sin ena arm och sen försöka göra allt man brukar göra och se hur det går 🙂 Eller komma på nya sätt att göra det med en arm.

Jag äter fortfarande Panodil 2 tabletter 4 gånger per dag och då är smärtan i princip borta.

Plastiksyrran som tittade på mig förra onsdagen sa jag skulle göra så, kände smärta och sjuksyrran var förvånad över det. Och i natt när jag vaknade och behövde stiga upp en stund, fick jag bekräftat att det stramade och stack till i sidan som om man försöker dra tag i något ur min hud. Ja, svårt att förklara.

Får ju bara sova på rygg fram till om två veckor. För att undvika att armen faller ner till madrassen när jag sover (för att undvika problem) har jag en liten kudde som armen vilar på och det känns jäkligt bra.

Först om två veckor får jag köra bil, cykla, dra kundvagn, bära ryggsäck, dammsuga.
När det gått 4 veckor från operation får jag successivt bära tyngre och föra armen högre och högre upp, än de 90 grader som gäller nu.

Så ligger landet med detta.

Vi har varit privilligierade i min trakter med näst intill ”sommarvärme” eller i alla fall runt 20 grader de senaste kanske 5 dagarna. I går natt vaknade jag av åska och blixtar. Långt bort men ändå. Tre åskoväder på kort stund. Igår förmiddag började det klarna upp så jag lyckades iallafall med nästan 8000 steg. Sen blev det kallt och dags att vända hem.

Idag blir det promenad med tjock jacka. 13 grader, mulet, risk för regn, 11 m/sek. Men ut ut ut. Annars blir man galen.

Anna

Förvirrad hjärna… :-)

Oj då. Blev några steg till idag.

Nu ska jag berätta hur snurrig jag var i päran idag.

Tänkte köpa mig ett par jeans till. Syrran hade köpt snygga sköna på Lindex för 300kr bara. Så jag for in dit.

Innan jag hann in ringde en kompis och vi babblade medan jag gick in i butiken. Samlade på mig jeans medan vi pratade. Bla bla bla….

Minns ju inte exakt hur syrrans jeans såg ut eller vad de hette. Men jag hittade två par som verkade okej. Fast de kostade 399kr. Inga kostade 300kr. Ja ja. Hon sa nog 399kr. De hade rabatt på brallor och med rabatten avdragen blev det runt 300kr.

Kompisen och jag la på luren och jag in i provrummet . Eller rättare sagt. Jag gick dit provrummen brukar vara men där var barnavdelningen.

Hmmm. What? Så jag fick leta. Har ju varit på Lindex massor med gånger.

Okej. Dääär 👉🏻 borta är provrummet.

Ja men de har gjort om lite här. Var ju nån månad sedan jag var där.

Det ena paret satt jättebra. Min mage har krympt den senaste veckan så den fick plats i storlek 40. Och var till och med lite plats över. I jeansen alltså.

Men vad nu då? Varför står det Kapp Ahl på klädgalgarna? 🤔 Varför har de gjort så?

Pinsamt, men jag stod och stirrade på galgarna i en halv minut innan det gick upp för mig att detta är nog inte Lindex.

Och det var det inte. Hahaha

Dessa två butiker ligger jämte varandra i samma byggnad och lokalerna är identiska.

Detta var mitt första besök på Kapp Ahl faktiskt. Jag köpte inte jeansen men kanske gör det.

Landskrona teater. Nyputsad och fin.

Trevlig kväll

Anna