Okategoriserade – Sida 23 – annabloggar.com

Läkarbesöket den 18 dec.

Jo, jag träffade en annan överläkare och läkare den 18 dec. Det var vad de kallade ”vad har hänt, vad händer nu, vad händer sedan”.

Kortfattat.

Fick bland annat veta att risken är extremt liten att jag får cancer i mitt friska bröst. Läkaren menade att det inte finns någon anledning att ta bort det friska . Jag berättade att jag börjat bli nojig och orolig. Vill inte vara det. Det tar över i mitt huvud. Jag erbjöds därför att ”gå och prata med någon” om detta.

Jag blev faktiskt lugn att veta att risken är liten. Men tänk ifall….. ?

När jag beklagade mig angående det som förpestar min tillvaro : Tamoxifen som ger alla de där biverkningarna som jag skrivit om nyligen. Jag verkligen hatar dem. Om man nu kan hata döda ting…..

Fick veta att det är av yttersta vikt att jag tar dem. Jo jag vet men hur ska man stå ut i då många år? Och dras med biverkningarna? Jag har kommit in i en slags depression eller likgiltighet. Likgiltig, Couldn’t care less- syndrom som jag kallar det. Jag vill inte vara sån.

Fick veta det jag redan vet: att man kan få medicin mot detta. Jo jag vet. Det ska gå långt innan jag ens tar en Ipren om jag får huvudvärk. Undviker läkemedel så mycket jag kan. Vet inte om jag är så intresserad av att ta antidepressiva läkemedel.

Jävla helvetes skitcancer. Trodde i min enfald att allt skulle vara bra och som vanligt när skiten var borta och behandlingarna över.

Jag sa till läkarna att jag vill få operation snart, för rekonstruktion av mitt saknade bröst.

En positiv sak. Det kom ett brev från plastikkirurgen i Malmö kvickt som attan. De bad om foto på ”problemet” så jag mejlade foto på ”problemet”. På hudskrynklet som en gång var ett bröst.

Nu har jag fått tid att träffa plastikkirurgen om en knapp månad .

Tjoho! Lycklig stund .

Anna Googlaren har klart kollat upp olika operationsmetoder. Att bästa resultat verkar vara att använda kroppens egna fett. Man tar en bra bit hud och fett från magen. Ett snitt i bikinilinjen typ. Från sida till sida . Grejen är att min ”bikinilinje” är redan upptagen. På bikinilinjens högra sida sitter nippeln till min Kocks blåsa. Så i den höjden kan man inte skära bort hud. Och antagligen inte under linjen för under huden sitter ju min Kocks blåsa. Så jag har ingen aning hur man gör. Tar i navelhöjd? Kvittar mig. Har ju redan 30 cm långt lodrätt ärr så ett vågrätt också, kan kvitta mig.

Eller så är kanske enda alternativet att sätta i ett implantat fast jag helst vill slippa ett sådant. Det blir tydligen inte så bra resultat.

Mer om detta om en knapp månad.

Avslutar för idag med en seriös bild. Man måste vara lite knäpp för att inte bli helt tokig .

8 cm rosa ståhår och mina första glasögon anno 1974. 😆

Trevlig kväll alla!

Anna

Pigga-upp-mig-kur

Hej
I dag har vi 4 plusgrader. I dag i väder-appen läste jag ”skitväder”. Ja det är det verkligen. Men när jag tittar lite bättre ser jag att det står skidväder hahaha

Skidväder? I skåne? Yeah. Sure. Ofta. Hahaha. När familjen bodde i Sundsvall när jag var liten, då kan vi snacka om skidväder. Tjocka lager snö under längdskidorna på grund av fel valla hahaha. Hoppade från garagetaket ner på en snöbacke som pappa gjorde . Stövlar som fastnade i snödjupet och Lovikkavantar fulla med snökulor som fastnat i ullen. Då kan vi snacka vinterväder.

Har startat jakten på inspiration och tips om att må bra efter cancerbehandling och ta tillbaka livet.

En inspirationskälla är Marie, en bloggkompis som är steget efter mig i sin behandling. Hon har fått mig att räkna steg exempelvis. Jag har köpt en stegräknare, ett aktivitetsarmband eller vad det heter. En som även mäter puls och en massa annat. Minst 5000 steg om dagen är minimum, läste jag någonstans när jag googlade. 5000 steg är inte mycket, jag menar det tar inte värst lång tid men under tiden jag fick min cytostatikabehandling nådde jag inte det antalet ens om jag slog ihop flera dagar.

Nu ska jag försöka att peppa mig själv och fortsätta hitta inspiration. Det behöver inte nödvändigtvis vara bröstcancer-bloggar men det är lättare att relatera till tänkte jag som inte är fullt frisk och inte har samma ork som innan jag påbörjade cyto-behandlingarna.

Okej. Jag har varit deppig i huvudet och totalt likgiltig för allt de senaste dagarna eller rättare sagt HELA detta året….. Det är ju bara fem dagar. Ja, fem skittråkiga, skitskitdagar och det är bara jag själv som kan ta tag i detta och ta tag i mig själv.

Såååå, jag tar tag i mig, skakar om mig rejält och skriker: ”kom igen nu för faaan. Tror du detta ska gå över om du inte gör något åt det, dumhuvud”.

Pigga-upp-mig-kur
Jag ska starta med min ”pigga-upp-mig-kur”. Nyform´s Femdagarsfasta. Brukar köpa detta paket: https://www.bodystore.com/5-dagars-fasta

Efter denna fasta brukar jag få en otrolig energi som håller i sig länge, i flera veckor – en månad efteråt. Det ska smaka gott att fasta och juicerna i detta paket är så himla goda. Ekologiska och inget tilllsatt socker. Första gången jag köpte det och såg att två av juicerna är en rödbetsjuice och en grönsaksjuice tänkte jag, att hur farao ska jag kunna få i mig det. Huga! Men så himla goda. Jag blev positivt överraskad.

Jag brukar köra femdagarsfasta i januari och september varje år men det har inte blivit av det senaste året av naturliga skäl.

Juicerna i detta fastepaket räcker längre än fem dagar. Kanske två dagar extra. Man får med ett tydligt schema som talar om vilken dag i veckan, tid på dagen, vilken juice och hur mycket man ska dricka de olika juicerna. Nu har jag inte köpt paketet ännu så jag kan inte visa schemat.

Det är ett ständigt drickande kan jag säga. Det har fungerat utmärkt att fasta på jobbet också.

Jag vill gärna berätta hur jag gör och mår när jag kör denna fasta.

Jätteviktig start
En sak som är jätteviktig för att lyckas att fasta:
trappa ner matintaget i två dagar innan fasteperiodens början.

Att fläska i sig rejäla matportioner dagarna innan, kommer göra det betydligt jobbigare att börja fasta. Risken är stor att man lägger av efter en halv dag.

Jag har ingen exakt plan på vad jag äter. Det blir typ några knäckebröd, scrambled eggs på ett ägg. Kanske en Nutrilett. Bara precis så jag håller mig lagom mätt. Dricker mycket kokt vatten (eller te).

Det första steget i denna fasta är att dricka glaubersalt utrört i ljummet vatten. Detta är inte gott utan precis tvärt om. Men det är bara att hålla andan, dricka och därefter dricka rikligt med vatten. Jag brukar ta en halv Fisherman`s Friend sockerfri halstablett bara för att få bort smaken av glaubersaltet i munnen efteråt. Som väl är ska man bara ta glaubersalt en gång. Man kan dock undra varför det kommer med en burk med fem gånger så mycket salt än vad man ska förbruka.

Glaubersalt har effekten att sätta igång magen rejält och tömma tarmen så se till att vara nära en toalett kommande halvtimme eller så. Jag har ju ingen tjocktarm och ändtarm så effekten blir annorlunda i mitt fall. Min Kocks blåsa får det lite körigt den med men eftersom jag ätit minimalt i två dagar innan så är det inte så mycket i mitt system. Dessutom far allt jag äter igenom de tarmar jag har kvar, ganska snabbt genom kroppen och kommer ut bara efter några timmar ibland, beroende på vad jag ätit. Så jag har hittills kommit lindrigt undan, beträffande effekten av saltet.

Mycket kokt vatten eller te dricker man mellan ”måltiderna”. Hur mycket som helst kan man dricka. Det är bra att göra det för att hålla kroppen varm.

De första dagarna
De två första dagarna är jobbiga och man kan få rejäl huvudvärk. Det är när väl när alla gifter rensas bort från kroppen. Fryser som en galning så det är bara att bulta på sig i så fall. Jag känner mig sjuk de två fösta dagarna. Eftersom jag redan nu mår knepigt på grund av de oregelbundna temperaturtopparna och dalarna så lär jag fixa de två första dagarna utan större problem. Hoppas jag.

När tredje dagen blir kväll brukar det vända och man får en rejäl energi. En riktigt härlig energi. Hoppas det blir likadant denna gången.

Man ska inte se fastan som någon bantningskur och det gör inte jag heller. Detta är ett bra sätt för mig att kicka igång kroppen. Dock är det så att kroppen förlorar en del vätska och man kan förlora lite i vikt men kroppen tar igen det per automatik efteråt.

Efter de fem dagarna har jag haft så mycket energi och ingen lust att sluta fasta så jag har fortsatt. Därför vet jag hur länge juicerna i paketet räcker. Det blir mycket kvar av vissa juicer efter de fem dagarna nämligen. Tepåsarna och grönsaksbuljongen tog slut. Det är bara att komplettera med det som tog slut när de fem dagarna gått, så kan man fortsätta några dagar till. Jag får se hur jag gör denna gången.

Min plan är att starta fastan en dag i nästa vecka. Tänker inte vänta tills jag får kallalsen angående planering av bröstrekonstruktion. Jag vet ju inte när det blir. Ska bli så himla skönt att slippa tänka på mat i några dagar.

Min tanke är att skriva i min blogg hur jag mår under tiden.

Funderar på att göra ett slags schema till mig. Jag har ett slags sabbatsår så jag arbetar inte. Därför ska jag starta ha rutiner . Fastän jag inte orkar vissa saker kanske så ska jag. Lite som på ett arbete. Vissa dagar är vissa moment kanske jättetråkiga men so what. Måste ju göra dem för det är ens arbetsuppgifter. Jag skriver det här på pränt för att jag inte ska komma undan hahaha.

Jag är väl inte den som ”känner efter ”så himla mycket om hur jag mår. Man får det ju mitt i fejset vare sig man vill eller ej så jag behöver inte ”känna efter”. De gånger jag ”känner efter” är i så fall om jag åker på något som kan påverka min Kocks blåsa. Då har jag inget val utan måste respektera situationen.

Nu ska jag gå ner i stan och kolla Lindex´underkläder. Och se om jag hittar något roligt hårband i någon butik som passar till 8 cm hår som står åt alla håll. Lite till så liknar jag nog Marge Simpson fast med rosa hår.

Anna

Måste skriva av mig

God fortsättning, kära läsare.
Äntligen är skitåret 2017 över.

Året som i huvudsak handlat om min cancer. Nu borde det bara gå bättre. Hoppas jag. Dock känner jag mig inte frisk och absolut inte fri från detta hemska som cancer är. Är oerhört tacksam att all cancer är borta. Nu dras jag med biverkningar av Tamoxifen som jag ska ta dagligen i fem år. Bara Fyra och ett halvt kvar. Jippi. Inte!

Biverkningarna jag räknade upp i förra inlägget består. Dessutom har vallningarna blivit kraftigare.

Jag är ingen gnällig person. Det vet alla som känner mig. Det jag berättar i min blogg är fakta och hur den tiden som gått sedan jag blev sjuk, har kantats av besvärligheter av alla de slag. Det har varit en tuff tid och är tuff nu också fast på ett annat sätt.

Tamoxifen
Kan man ha hatkärlek till en medicin?
Jag menar: jag borde hylla dessa mediciner som ska hjälpa till att hålla återfall av cancer borta, men samtidigt hatar jag dem för den skit de ställer till med.

Vallningarna jag har är en av de vanligaste biverkningarna när man tar Tamoxifen. I början var det så pass lite problem att jag sa: blir det ”bara” så här så är det okej.
Men det var det ju inte. Det var inte ”bara så här”.
Jag vet inte hur andra har det men i mitt fall fryser jag som fasen jättelänge och därefter kommer sakta värmen så det nästan kokar i kroppen.

Varje gång efter att jag ätit börjar jag frysa rejält. Känns som att jag håller på att bli riktigt sjuk, som när man får feberfrossa. Ibland håller det i sig i en timme. Jag tar på en bomullsmössa fast jag är inomhus och på med en extra tröja eller huvjacka i bomull. Orken försvinner från mig.

I förrgårkväll var det extremt. Jag gick och la mig före André. Jag frös. Jag brukar inte sova med kläder på men gick och la mig med bomullsmössa, en kortärmad och en långärmad t-shirt, mina mjuka sköna yogabrallor och bomullsstrumpor. Låg med duntäcket ända upp till hakan och kollade på TV. Jag har alltid varit motståndare till att ha TV i sovrummet men har ändrat uppfattning om den saken sedan jag började cellgiftbehandlingen i februari 2017. TV:n blev en bra kompis.

I en och en halvtimme låg jag fullt påklädd under duntäcket och lyckades ändå inte få normal kroppstemperatur. Du vet hur det känns i kroppen om man dricker stora glas med iskallt vatten eller tuggar på isbitar. Hur det isar i hela kroppen. Så känns det. (Nu ska man ju inte tugga på isbitar men man kan ju föreställa sig hur det känns).

Efter en och en halv timme kunde jag ta av mig den långärmade t-shirten och en kvart senare åkte yogabrallorna av. En stund därefter kunde jag plocka av mig resten av kläderna och ligga i min nakenhet under täcket och känna en normal kroppstemperatur. Äntligen. Så bra tänker du kanske. Att äntligen få normal kroppstemperatur.

Tro inte det slutar här, min vän. Nu började temperaturen i kroppen att skruvas upp. Det börjar eldas för fullt i kroppen. Öppnar det ena fönstret trots att det är januari månad. Dock några plusgrader ute. Vi bor ju i södra Sverige, André och jag – nära till kontinenten * ler*

Det blev bättre en liten stund. Lyckades förlänga tiden att få njuta av normal kroppstemperatur en stund. Sedan var det dags att sparka av duntäcket för det kändes som att jag skulle börja koka inombords. Jag behövde gå på toaletten och när jag väl var uppe började jag frysa direkt och sedan var det bara att börja om från början igen. *Suck*

Så här har det pågått varje kväll och natt. De senaste nätterna har jag dessutom sovit extra oroligt. Jag vaknar nästan varje gång jag vänder mig i sängen och det är så många gånger per natt. Detta stör även Andrés sömn emellanåt. När elefanten vänder sig i sängen.

Fortfarande känner jag av samma biverkningar som jag skrev om i förra inlägget. Till detta kan jag nu lägga till stickningar i fingrar och tår. Jag har haft dem sedan den pågående cellgiftbehandlingen fast de klingade av och har kommit tillbaka, och mer intensivt.
Den senaste tiden har det mest varit vänster fots stortå och höger hands alla fingrar. Inte bara enstaka stick då och då utan fler på en och samma gång. Inte ”tusen nålar” men kanske men kanske 50. Jag har inte räknat.

”Krypningar” under huden
Jag har också börjat känna av något riktigt skumt men som också är en biverkning. Det är som om något rör sig – krälar – under hudytan. Typ maskar. Jätteäcklig känsla. Kände det riktigt tydligt i förrgår. På ena halvan av vänster överben. Från mitt fram tiill mitt bak Från benets början och ända ner till knäet.
Riktigt läskigt. Det var som att något krälade under huden i snabb takt uppifrån och ner, fram och tillbaka om och om igen. Och det pågick medan jag var inne i en ”frysa-period”.
Vet inte hur jag ska beskriva det. Jag har känt något liknande innan också, fast inte så omfattande och på ett mindre område nere vid vänster fot. Det pågick i ungefär en minut sedan klingade det av.

Har inte velat googla
Under den pågående cellgiftbehandlingen och fortfarande, har jag valt bort att googla så mycket på detta. Jag har inte haft kraften att våga veta hur andra kvinnor med bröstcancer har det. Efter att jag opererat bort bröstet och innan första behandlingen googlade jag och fick träff på en ung bloggerska och läste allt hon skrev om sin cancertid. En ung tjej med ett litet barn på något enstaka år. En ung tjej med trippelnegativ cancer. Att läsa hennes blogg tog mig hårt fastän jag inte känner henne. Samtidigt fick jag en inblick i hur det är att få cytostatikabehandling.
När jag googlade fick jag även träff på bloggerskor som inte överlevde och det var då jag beslutade att inte googla mer på detta.

Nu är jag bättre redo att klara av att läsa hur andra har haft det. Nu vill jag veta hur andra kvinnor har det efter behandlingarnas slut och som också är i Tamoxifen-skiten.

Jag märker jag att jag förändrats markant. I huvudet. Jag är en annan Anna än innan. Jag vet det har med biverkningar att göra. Det är väl också annat som spelar in men mycket tror jag beror på de här jäkla pillerna som jag borde älska eftersom de kommer hjälpa mig att hålla återkommande cancer borta så att säga.

Det känns som att jag är inne i en slags depression. De senaste tre dagarna exempelvis, har jag inte haft ork till någonting. Knappt varit utomhus. Inte orkat laga mat eller ens tänka på mat eller på något annat heller för den delen. Som tur är har vi massor med mat i frysen. Vi är duktiga på att göra många portioner när vi lagar mat. Och fryser in så dagar som dessa har det varit guld värt att bara ta fram och värma.

Kurator – nej tack. Inte nu iallafall
Nu ska jag börja googla lite. Jag behöver hjälp och motivation från andra kvinnor som genomgått denna skit som jag går igenom. Finns säkert massor med tips och inspiration. Trodde aldrig livet skulle se ut så här efter cellgifterna. Trodde allt skulle vara bra vid det här laget. Att reparationen är åtgärdad och att det bara är att tuta och köra.

Bra att rensa huvudet
Anledningen till min blogg är att hoppas kunna hjälpa andra. En annan anledning är att jag behöver skriva av mig. För min egen skull.

Detta inlägg handlar om att jag måste skriva av mig ordentligt för jag mår inte bra i mitt huvud. Det smärtar mig att André ska behöva dras med detta elände också. Det är nog det värsta. Han är ett fantastiskt stöd och är den bästa jag kan tänka mig * hjärta * . Därför vill jag han ska ha en bättre tillvaro än den vi har nu, han och jag. Biverkningarna från tabletterna stör vårt privatliv rejält och det är den jobbigaste biten.

Jag trodde att viktuppgången skulle vara värst. Jag som alltid varit smal och nästan ingen putande mage. Jag kommer inte i mina kläder. Jo några plagg som jag råkade köpa lite för stora. Kommer knappt i min nya, coola vinterkappa som jag köpte förra hösten. Det går inte att lägga hur mycket pengar som helst på nya kläder. Men det har jag fått göra. Nu är jag rädd att jag snart inte kommer i de kläderna heller. Har alltid ogillat tights. Nu är det nästan det enda jag pallar ha på mig. Tänker inte köpa nya jeans förrän jag fått ordning på mitt omfång.

Dessutom är det hopplöst att klä sig med dessa temperatursvängningar. För mig är det behagligare med tights än jeans och vanliga brallor just nu. Jag har köpt massor med enkla klänningar utan krusidull för då är det bara två plagg jag behöver dra på mig *ler*. Sen en kofta utanpå som jag tar av efter behov. Och tar på efter behov……

Nu måste jag ta tag med mig själv.
För fan Anna. Kom igen!

Väntar på nytt bröst
Innan jag tar tag i omfånget måste jag träffa plastikkirurgen som ska ge mig ett nytt bröst. Läkaren som opererade bort cancerbröstet sa till mig att det bästa resultatet är att skapa ett bröst av kroppens egna fettmassa. Det vill säga fettet runt magen. Han sa därför att jag inte fick bli smalare än vad jag var då, för ett år sedan. Nu lär det nog finnas att ta av skulle jag tro. Det är bara att ta allt överflöd och ta gärna lite mer.

Nu väntar jag på att bli kallad till undersökning. Hoppas det blir snart.

En bra terapi för mig är att vara kreativ. Greja med något. Har dock inte orkat det, de senaste fem dagarna men jag behöver återuppta det igen.

Ännu en terapiform
Som jag berättat innan började det med att virka bokmärken och hattar. Därefter började jag skapa smycken i polymerlera. Sedan en dryg månad tillbaka, har jag målat tavlor. Närmare bestämt fyra stycken. Allt är ren terapi och jag testar mig fram för att se om även jag kan måla. Man vet ju inte förrän man försökt. Vilken dag som helst ska jag bli ”gammelfaster”. Det är min ene brorson som ska bli pappa. Jag tänkte måla en liten tavla till bebisen. Så jag övar och ser om jag kan göra något som passar en barnkammare. Något med färgglada fåglar hade jag tänkt. Eller kanske katter. Får se vad det blir. Och om det blir något man kan ge bort * ler lite osäkert *

Här är en del av min senaste tavla. Den är inte riktigt klar ännu. Dessutom en skiss på något sött *ler* .

Anna

Biverkningar av Tamoxifen

Hej
Inatt har det snöat här i mina trakter. Ser det på snöplättarna på gräsmattan. 2 plusgrader och gråmulet.

Den 1 augusti började jag med en annan sorts östrogendämpande medicin. Bytte till Tamoxifen. Innan fick jag ordinerat Letrozol och de gav förfärliga biverkningar. Här finns det inlägget: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/3162

Nu är det andra biverkningar och sätter sig inte på psyket som de andra gjorde.

En av tio, en av hundra men inte sällsynt
Biverkningarna:
Mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 av 10 användare):
Blodvallningar, vätskeansamling, menstruationsliknande blödning, vaginalflytning, illamående, hudutslag, trötthet.
Jag har alla dessa utom illamående.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):
Huvudvärk, yrsel, onormala känselförnimmelser (t.ex. förändring av hur saker smakar samt stickande/pirrande känsla i huden), blodbrist, blodpropp (även i små blodkärl), kräkningar, diarré, förstoppning, håravfall, underlivsklåda, förändringar i livmoderslemhinnan, försämrad blodtillförsel till hjärnan, kramp i benen, förhöjda levervärden, förhöjda halter av fett i blodet, överkänslighetsreaktioner, syn- och ögonförändringar, onormalt hög fettinlagring i levern, muskelvärk.

Av dessa känner jag av känselförnimmelser så som stickande och små ryckningar i huden. I en tå eller finger., underlivsklåda, förändringar i livmoderhalsslemhinnan, kramp i benen.

Mindre vanliga (förekommer hos färre än 1 av 100 användare):
Cancer i livmoderslemhinnan, muskelknutor i livmodern, ökad blödningsrisk på grund av minskat antal blodplättar, minskat antal vita blodkroppar, inflammation i bukspottkörteln (smärta eller ömhet i övre delen av buken), nässelutslag, leverförtvining, inflammation i lungorna med andfåddhet och hosta, förhöjda kalciumvärden i blodet.

Av dessa har jag (vad jag vet): nässelutslag. Inte mycket just nu men dock. Huden i ansiktet känslig emellanåt och ”nässelutslagen” är sköra och brister = det börjar blöda.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare):
Övergående svullnad av äggstockarna, livmodercancer, äggstockscystor,polyper i slidan, obehag och/eller inflammationsliknande besvär i tumörområdet, hud- och slemhinneförändringar (ibland allvarliga), kärlinflammation, minskat antal vita blodkroppar, gallstopp, leverinflammation, levercellskada, leversvikt, levercelldöd.Endometrios som kan ge smärta i magen och menstruationsliknande blödning. Synnervssjukdom och synnervsinflammation (som i fåtal fall lett till blindhet). Svullnad av ansikte, läppar, tunga eller svalg, ibland med andnöd eller sväljsvårigheter .

Som väl är, har jag inte något av dessa vad jag vet.

Besvärligast just nu
De biverkningar som är jobbigast nu är problemet med underlivet, som är kontinuerligt. Det svider, känns torrt, svider ibland när jag ska torka mig där efter dusch eller toalettbesök. Ömmar emellanåt när jag tvättar / sköljer underlivet. Jag använder bara kranvatten och aldrig någon form av rengöringsprodukt.

Biverkningar som inte nämns i FASS vad jag kunnat utläsa

Viktökning.
Har läst i annat sammanhang att pillerna ger viktökning, men det står inget om det i FASS? Konstigt. Jag kommer inte i mina kläder och fått köpa nya. Massor med kläder. Det är riktigt frustrerande att inte komma i mina kläder. Min släkting som gått igenom just detta som jag gör nu, sa till mig att så snart hon slutade med den här medicinen så försvann övervikten och kroppsformen återställdes till sin vanliga. Får hoppas det blir så……. om fem eviga år.

Svullnad
Kroppen svullnar emellanåt. Ibland kan jag nästan sitta och känna hur det sväller. Vill jag ha på mig mina svarta skinnstövlar så måste det planeras in från det att jag stiger upp på morgonen. På med stödstrumpor och inte sitta stilla för länge, för att lyckas få igen blixtlåsen som sitter baktill på mina stövlar.

Periodvis känner jag av trötthet. Det kan bero på flera olika saker men hur som helst kan jag bli utmattad och trött utan anledning. Inte ”efter gymet trött” utan snarare ”utan anledning trött”. Sedan är det kontigheter i mitt huvud. Så har jag känt det sedan jag började med cellgiftbehandlingen. Koncentrationssvårigheter, tappar ord och allmänt disträ. Detta har nog snarare med hela grejen att göra. Mycket tankar i huvudet.

Har haft några dagar och känt mig orkeslös, likgiltig. Idag är en sådan dag. Jag började skriva detta inlägg klockan 9 i morse. Sen gjort ett uppehåll och hälsade på mamma med äppelkaka. Nyss kommit hem och skriver det här sista. Klockan är 14.30 och var tog den här dagen vägen?

Har ingen lust till någonting idag. Orkar inte ens ta reda på varför det är så brett mellan raderna i detta inlägg. Så har det inte sett ut innan.
Har ingen inspiration fast jag har massor med polymerlera och grejer till att måla tavlor med mera. Ska kolla youtube för att få lite inspiration.

Må gott
Anna

Bröstprotes och operera bröstet

Hej
Börjar med en 1:a Adventbild.

I vårt hushåll är vi sparsamma med jul-tingeltangel. ”Less Is More”. Så vi gör så här.

Nu har jag haft bröstprotesen sedan i våras. Den är verkligen fin och känns nästan som ett riktigt bröst i konsistensen. Har nästan samma storlek och form som mitt egna bröst. Fast det väger mer så det blir lite knepigt och obekvämt ibland när jag använder den. Har en protes-bh med en ficka där man stoppar in protesen. Jag behöver reglera axelbandet men efter ett tag har den glidit så ibland ser det ur som jag har ett hängbröst. Mitt riktiga bröst är betydligt snyggare.

Ibland – som idag exempelvis – varierar jag och använder den mjuka vadderade protesen som jag använde medan huden läkte efter opereationen den 28 december förra året. Jag köpte en riktigt skön sömlös bh på Lindex för några månader sedan. Den är lätt vadderad. Den har ingen ficka för protes utan är en vanlig bh. Den är så otroligt skön att ha på och den vadderade protesen sitter hur bra som helst i den. Den funkar inte när jag tränar. Då måste jag ha protesbh:n.

Här är bh:n från Lindex. Mjukt, skönt tyg och lätt vadderad. Gråmelerad. * tummen upp*

Sportbh:ar för protes lyser med sin frånvaro
Jag har försökt hitta sportbh:ar för protes men inte lyckats hitta någon. Jag hankar mig fram på ett bra sätt med de jag har.

Årskontroll av bröstet
Den 18 december ska jag på kontroll på bröstenheten eller vad det heter, i Malmö där jag opererades för snart ett år sedan. Det är även dags att planera in operation så jag får ett riktigt bröst och slipper greja med proteserna.

Sedan jag slutade med cellgiftbehandlingen den 31 maj i år, för sex månader sedan, har jag funderat mer och mer på det här med cancer och att den kanske kommer tillbaka. Tänker på att den kanske gör det och jag vill inte – har inte tid och ork – att behöva oroa mig. Därför tänker jag mer och mer på att ta bort mitt friska bröst. Jag vet andra som gjort det i förebyggande syfte.

Jag hade extrem tur som (på egen hand) upptäckte knutan. Den var så liten att läkaren inte kunde fatta att jag ens la märke till den. Jag hade tur. Upptäckte den i tidigt stadie. Hade inte hunnit sprida sig. I inlägget Skjuta med bazooka på en flugskit , tyckte den läkaren att det räckte med att ta en så kallad ”tårtbit”. Bara ta bort den sjuka delen. Jag envisades med att vilja ta bort hela bröstet. Resten av striden kan ni läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/262

Jag bytte ju läkare från Lunds enhet till Malmös istället. Läkarens om opererade mig berättade att det fanns förstadie till cancer i andra delar i det bröstet. Inte så svårt att räkna ut hur chockad jag blev och hur jag förbannat Lundaläkaren. Mer om detta kan man läsa här: https://wordpress.com/post/annabloggar.com/365

Tänk om…
Tankarna har snurrat i huvudet det senaste halvåret. Tänk om jag får cancer i det andra bröstet? Tänk om det inte upptäcks i tid, innan det sprider sig? Jag hade verkligen tur men nästa gång då?

Mamografi i all ära, men…
All cancer upptäcks inte trots mamografi. Ingen ska inte tro att man är säker för att man är duktig och går på mamografi.

Ta bort det friska bröstet
Jag är inne på att ta bort mitt friska bröst. Jag är inte helt klar i tanken men nästan. Hur jag än vrider och vänder på allting, kan jag inte förstå varför jag vill behålla det. Jag är helt öppen i min blogg med att jag har silikonbröst. Och nyopererade dessutom. Åtta månader innan cancern upptäcktes, bytte jag ut mina 15 år gamla bröstimplantat mot ny, fina. Lite surt ekonomiskt men det är som det är. Och nu har jag de snart inte kvar.

Läkaren som opererade bort mitt cancersjuka bröst sa att det brukar bli snyggare resultat om man använder kroppens eget fett än att lägga in implantat. Man tar fett från magen sa han. Och därför är det bra att jag lagt på mig under den här tiden. Jag har inte haft orken att fördjupa mig i detta och skaffat ännu mer fakta, men jag ska göra det nu när jag känner att jag orkar.

Jag ska prata med läkaren om hur man går till väga om jag vill ta bort det friska bröstet.

Kan man göra allt under en och samma operation? Det borde gå. Fast jag är ingen kirurg så jag vet egentligen inte. Hur som helst så ska jag prata med läkaren.

Jag vill inte hålla på att oroa mig. För att slippa det, kan jag bara se en väg och det är att ta bort det friska bröstet och implantatet.

Sedan kan man aldrig vara säker ändå. Cancer kan man få ändå men som min älskade André sa: det är ju iallafall en kroppsdel mindre att få cancer i. Så sant som det är sagt.

Ha en bra eftermiddag.

Kram
Anna