bröstprotes – Sida 5 – annabloggar.com

Jobbiga dagar på många plan

Godmorgon
Efter ännu en natt med taskig sömn är det lika bra att stiga upp och göra någonting. Det knepiga är att jag känner mig inte trött fastän jag vaknat och somnat typ hela natten.

Igår morse fick jag ett bryt hemma i min ensamhet och tårarna sprutade. Jag är inte den som gråter särskilt ofta. Sist jag minns att jag grät var när min älskade katt, Gargamel Moses fick somna in. Jag saknar honom fortfarande men det var inte därför jag grät igår. Eller så har jag kanske gråtit någon enstaka gång under cytostatikan. Jag minns inte nu men det kan kvitta.

Jag tror det är en kombination av de smärtstillande jag tar plus min sorg i hjärtat som kommer ta tid att läka. Man kan säga att jag snubblat på målsnöret. Så känns det. Jag orkar inte berätta mer om detta just nu.

Jag har längtat efter att få normala slemhinnor. Det har blivit bra i näsan så jag behöver inte Nosoil sedan en vecka tillbaka. Hurra! Havtornskapslarna har banne mig gjort susen och likaså havtornsoljan jag smörjer underlivet med. Det börjar kännas normalt. Jag är så glad för det! Att slippa ha ont.

Kan inte undvika att ha oro angående att jag (fortfarande) har ont i bröstet efter op för 9 dagar sedan. Systern som kollade mig var förvånad att jag hade ont. Normalt sjukskriver man tydligen bara i en vecka efter en sån här op. Dock tyckte hon att protesen sitter där den ska. Den kanske har flyttat sig en aning utåt mot sidan men ansåg det inte vara något att oroa sig för. Men JAG är orolig eftersom det gör satans ont några gånger under dagen. Det är samma typ av smärta som jag beskrivit innan. Var tvungen att ta en Oxycodone, nytt recept av läkaren. Blir helt snurrig, trött och slö av dem. Får bara ta dem i krisläge så att säga och det var det igår. Kunde fan inte lägga mig ner förrän pillan började verka efter 15 minuter.

Jag är glad att jag inte känt något ont under natten.

Vi har sommar minsann
Idag är en ny dag. Just nu 18 grader och klockan är inte ens 8.00. Solen är underbar och det bidrar till endorfiner och jag behöver varenda endoforfin som finns! 🙂 . Dags att lägga ullmössan på hyllan och ta fram kepsen. Provade den för en stund sedan. Haha. Jo tack. Antingen har mitt huvud blivit lite större eller så är det allt mitt tjocka hår för jag var tvungen att spänna ut remmen där bak hahaha. Jag är egentligen ingen ”kepsmänniska” men gillar att ha den när jag är ute och går. Så idag blir det keps och solglasögon.

Ska bara ta och hitta sommarbrallor eftersom jag ännu inte kommer i mina kläder. Men jag jobbar på det 🙂 om en vecka behöver jag inte längre tänka på att inte bli svettig. Då ska såret vara läkt och jag kan börja testa att powerwalka igen. Har saknat det. Det är inte min grej att ta mig fram i snigelfart.

Ja detta var ännu ett jättetråkigt inlägg. Och jag är inte på humör att vara glad just nu även om jag borde och även om jag försöker. Så tack för att du ändå pallade läsa ända hit.

Ha en trevlig fredag.
Anna

Angående kommande bröstrekonstruktion

Hej
Nu har jag träffat plastikkirurgen och diskuterat rekonstruktion av mitt bortopererade bröst.
Det har gått ett drygt år sedan det opererades bort. 28 december 2016 närmare bestämt.

Jag tog tåget till Malmö. Vi har snö och -2 grader. Brrrr och som väl är har vädret varit okej så tågen går som de ska. Det ska snart bli varmare temperaturer i mina trakter och det är välkommet.

Rekonstruktionsalternativ
Vi pratade om olika alternativ. Läkaren som opererade bort bröstet berättade för mig att man kan skapa ett nytt bröst med kroppens egen fettvävnad, som alternativ till att sätta in ett implantat. Plastikirurgen jag träffade idag sa att man bara gör det på personer som genomgått strålning och strålning är inget jag behövde få. Orsaken var något med att den strålade huden blir hård och att det därför skulle vara ett bättre alternativ att använda kroppens egna fett.

Jag fick veta att man tar bort hud nästan från sida till sida och cirka 15 cm brett mitt på magpartiet. Sedan drar man ner huden så att snittet hamnar i bikinilinjen.

Nu är inte denna operation aktuell för mig av en anledning till och det hade jag redan räknat ut på egen hand: eftersom min Kocks blåsa är i vägen går det inte att operera bort någon hud alls på min mage. Men jaaag ville ju få bort min kanelbullemage gratis juuu !

Nu är det så att jag har bröstimplantat i mitt friska bröst. Det gick inte att rädda implantatet i det cancerdrabbade bröstet. Man behövde ta bort det under operationen.

Alternativen i mitt fall är två.
Det ena:
att sätta i en expanderprotes under stora bröstmuskeln. Protesen har en liten slang och ventil kan man säga. Protesen innehåller liten mängd silikon från början. En gång i veckan eller varannan vecka fyller man på med 50 ml koksalt eller silikon. Så bröstet är ganska platt direkt efter operationen. När mitt cancerbröst opererades bort sparade läkaren överskottshud eftersom jag har stor byst. D-kupa. Expanderprotesen fylls med 50 ml åt gången för att töja ut huden. Just nu är den en skrynklig skinnpåse kan man säga.

Meningen är att kunna fylla expanderprotesen så att det nya bröstet blir lika stort och samma form som mitt friska bröst. Problemet är att min byst är stor och läkaren var osäker på ifall huden kommer att klara sådan stor mängd.

Alternativ två:
att ta bort implantatet i mitt friska bröst, men då ersätter man inte med ett mindre implantat. Hängbröst med andra ord. Och sedan konstruera ett bröst i mindre storlek anpassat efter det friska bröstet. Hur jag än vrider och vänder på detta, kan jag inte se att det skulle bli något bra. Resultatet blir ett hängbröst och ett snyggt silikonbröst. Dåligt alternativ.

Är det någon som känner någon som gjort just detta? Och som är nöjd? Eller någon som läser detta som själv genomgått denna variant?

Med dessa alternativen har jag bestämt mig för att inte börja greja med mitt friska bröst.
Jag räknar med att det blir ett bra resultat med expandermetoden. Blir det problem får jag ta det då. Inte nu. Uppstår det något estetiskt problem som stör mig om några år så får jag ta det problemet då.

Min enda tanke är att det ska bli så himla skönt att slippa protesen i bh:n.

Jag vet att jag behöver använda någon form av utfyllnad i bh:n tills expandern är färdigfylld. Jag vet att jag kommer ha ont och värk en tid men det klarar jag av. Jag har varit med om betydligt mer omfatande operationer än denna så det här kommer jag att fixa.

Läkaren sa att hela läkeprocessen kommer ta närmre ett år. Det tar tre månader att fylla protesen har jag för mig. Efter sex månader är det dags att rekonstruera en bröstvårta.

Jag har varit optimistisk och räknat med att kunna resa på solsemester och om jag skjuter på att greja med bröstvårta så kanske André och jag kan komma iväg på semester i september. För frågan är om vi hinner och har utrymme att dra iväg en vecka innan operationen. Låt säga i april. Det är ju inte ordentligt varmt i sydeuropa i april månad. Nja jo Cypern i slutet av april. Runt 24 grader. Vill ha varmare. Hurghada, Egypten har runt 27 grader då men jag är inte så sugen på att resa dit. Nu får jag sluta svamla om semesterresor.

Får först vänta på besked om operationsdatum innan jag ens funderar på sol och semester. Läkaren trodde det skulle dröja minst två månader innan det finns operationstid. Huhuhu. Jag vill jag göra det nuuuu. Utan dröjsmål. Så det är undanstökat.

Anna

Läkarbesöket den 18 dec.

Jo, jag träffade en annan överläkare och läkare den 18 dec. Det var vad de kallade ”vad har hänt, vad händer nu, vad händer sedan”.

Kortfattat.

Fick bland annat veta att risken är extremt liten att jag får cancer i mitt friska bröst. Läkaren menade att det inte finns någon anledning att ta bort det friska . Jag berättade att jag börjat bli nojig och orolig. Vill inte vara det. Det tar över i mitt huvud. Jag erbjöds därför att ”gå och prata med någon” om detta.

Jag blev faktiskt lugn att veta att risken är liten. Men tänk ifall….. ?

När jag beklagade mig angående det som förpestar min tillvaro : Tamoxifen som ger alla de där biverkningarna som jag skrivit om nyligen. Jag verkligen hatar dem. Om man nu kan hata döda ting…..

Fick veta att det är av yttersta vikt att jag tar dem. Jo jag vet men hur ska man stå ut i då många år? Och dras med biverkningarna? Jag har kommit in i en slags depression eller likgiltighet. Likgiltig, Couldn’t care less- syndrom som jag kallar det. Jag vill inte vara sån.

Fick veta det jag redan vet: att man kan få medicin mot detta. Jo jag vet. Det ska gå långt innan jag ens tar en Ipren om jag får huvudvärk. Undviker läkemedel så mycket jag kan. Vet inte om jag är så intresserad av att ta antidepressiva läkemedel.

Jävla helvetes skitcancer. Trodde i min enfald att allt skulle vara bra och som vanligt när skiten var borta och behandlingarna över.

Jag sa till läkarna att jag vill få operation snart, för rekonstruktion av mitt saknade bröst.

En positiv sak. Det kom ett brev från plastikkirurgen i Malmö kvickt som attan. De bad om foto på ”problemet” så jag mejlade foto på ”problemet”. På hudskrynklet som en gång var ett bröst.

Nu har jag fått tid att träffa plastikkirurgen om en knapp månad .

Tjoho! Lycklig stund .

Anna Googlaren har klart kollat upp olika operationsmetoder. Att bästa resultat verkar vara att använda kroppens egna fett. Man tar en bra bit hud och fett från magen. Ett snitt i bikinilinjen typ. Från sida till sida . Grejen är att min ”bikinilinje” är redan upptagen. På bikinilinjens högra sida sitter nippeln till min Kocks blåsa. Så i den höjden kan man inte skära bort hud. Och antagligen inte under linjen för under huden sitter ju min Kocks blåsa. Så jag har ingen aning hur man gör. Tar i navelhöjd? Kvittar mig. Har ju redan 30 cm långt lodrätt ärr så ett vågrätt också, kan kvitta mig.

Eller så är kanske enda alternativet att sätta i ett implantat fast jag helst vill slippa ett sådant. Det blir tydligen inte så bra resultat.

Mer om detta om en knapp månad.

Avslutar för idag med en seriös bild. Man måste vara lite knäpp för att inte bli helt tokig .

8 cm rosa ståhår och mina första glasögon anno 1974. 😆

Trevlig kväll alla!

Anna

Göra någon glad fniss

Hej

Såååå länge sen jag skrev. Det har hänt så himla mycket under tiden.
Mitt förra inlägg slutade med en cliffhanger. Hade ju inte planerat att den skulle bli så häär lååång.

Jag tänkte ge mig på att försöka få er att dra lite på smilbanden. Det är okej att tänka: ”e hon go eller?”

Jag är trött på att allt ska vara så himla seriöst hela tiden. Hur många gånger har man inte hört folk kommentera andra personers klädstilar och look. Hur kan hon se ut så, hur kan han klä sig så, usch vilken hemsk hårfärg.

Lev livet
Ja men please. Kom igen! Livet är till för att levas och var och en på sitt sätt. Vill man ha orangefärgat hår så får man ha det. Vill man köra sin egen klädstil så är det också okej.

Nå iallafall. Jag beställde ju en hel del peruker från asien i sensomras. En midjelång gråblond som är för stor, en rosa, två blonda och en bordeauxfärgad. Fick ett galet ryck i min ensamhet när André var på jobbet och flippade ut, helt -normalt hahaha. Och smackade ut bilderna på Instagram och facebook. I went crazy kan kan man säga * ler*

Först kommer en fråga: Vad har Andy Warhol, Per Gessle och Anna Lindh gemensamt? Jo, kolla här.

B8283B2B-F10D-430F-837B-78E038B5A319 IMG_1452 (1)

Det är helt crazy att en och samma peruk kan få en att få så olika utseenden. Hahaha. Jag visste inte att jag liknade dem alla tre hahaha

För en tid sedan körde syrran och jag på tokshopping på alla lågprisvaruhus i stan. Fruktansvärt regnigt och trist väder var det så jag drog på min rosa peruk. En japansk anime-peruk. Jätte nice, axellång och vågig. Seriefigur-flicka-hår . Fast egentligen ser jag trashig ut i den. Lite trash-pundare liksom.

På Dollarstore kom en mamma med sin dotter i kundvagnen. Dottern pekade på mig och log. Jag log tillbaka och frågade om hon gillade min hårfärg. Det gjorde hon. Ville inte skrämma henne och ta av peruken. Hade inte så mycket hår på huvudet då.

Dags att planera nästa operation
Jag har insett att jag måste lägga min plan på utbildning på hyllan ett tag. Min tankte var att börja nu i februari men jag bara MÅSTE operera mitt bröst. Jag blir galen annars! Så prio 1 är att planera in bröstkonstruktion. Jag ska träffa läkaren om två veckor.

Jag blir galen på min protes ibland. Har en bh för protes och den är jättesnygg men ibland är det bökigt med protesen. Dessutom är den inte alls lika fin form som mitt riktiga bröst. Lite bökigt nu när jag är på gym. Varmt och svettigt av protesen.

Armar uppåt sträck, knäna böj 🙂
Jag tränar på gym 2-3 gånger i veckan. Joho då det gör jag * ler*

Fast hittills är det stretsch-pass jag går på. Inget hopp och skutt och ingen styrketräning. Fast jag ska börja så smått med styrketräning inom kort. Min kropp har blivit hur stel som helst och leder och muskler behöver mjukas upp och stärkas. På fredagseftermiddagarna är jag på meditativ yoga. Helt fantastiskt bra.

Hobby och terapi
Jag har massor att berätta. Jag har ju berättat om bokmärkena jag virkar. Jag började virka för att distrahera mig från biverkningar i form av domningar och stickningar i höger hand. Därför började jag virka i våras. Här kommer en bild på några av mina bokmärken. Musen Pink Lady, flodhästen Hippo Hilda och några av deras vänner . Pink Lady har systrar som är gråa och jättesöta. Jag har några olika figurer i lager om någon vill köpa en julklapp kanske?
Just nu endast 200 kr stycket. 100 % handvirkat. I bomullsgarn. Porto cirka 10 kr.

Ny hobby
Sedan en tid tillbaka har jag börjat skapa smycken i polymerlera. Sjukt roligt. Jag har redan sålt en del halsband. Jag lägger ut dem allt eftersom, på min instagramsida #carlaochmabel.
Carla&Mabel är mitt lilla ”varumärke”. Än så länge bara som hobbyverksamhet så får vi se sen.
Carla var min farmor och Mabel min mormor. Dessa två kvinnor tackar jag för den kreativitet jag har. Det är tack vare dem och tack vare min mamma, moster och faster. Duktiga, kreativa damer var och en på sitt vis. Så jag är uppvuxen med virknålar, stickor, keramiklera, porslinsmålning, batik, symaskiner och vävstolar kan man säga.

Pappa spelade bowling. Han hade världens finaste klot. Svart och mörblåmelerat. Nog därför jag gillar runda former och abstrakta mönster. Tack pappa *hjärta*. Bowling däremot har aldrig varit min grej.
Det är så himla kul att jobba med den här polymerleran som jag gör smyckena av. Använder olika tekniker för att få fram mönster. Har massor med lera i alla de färger. För att göra smycken har jag köpt in massor med kedjor, läderband och allt man behöver till smycketillverkning.

Fler projekt är på gång fast kanske inte förrän efter nyår. Jag får se. Jag vill testa att göra tavlor och skulpturer i denna lera. Polymerlera är en plastlera som man bränner i vanlig ugn. Man kan dekorera leran med allt material som klarar ugnstemperatur på 130 grader C. Exempelvis mina coola steampunk-örhängen med metallskruvar och skimret är en pulvriserad ögonskugga från Dollarstore. Fiffigt. Eller huuur?

Ingen bra bild kanske men jättecoola i verkligheten. Mörk turkos med skimmer och metallskruvar. Till höger i bild kom visst steampunk-armband med. Det är en test som jag blev hyfsat nöjd med. Sen gör jag exempelvis färgglada armband. Har några lakritsarmband på lager och funderar på att göra även örhängen och halsband så att man har godisar på sig lite överallt hahaha. Tyvärr ej ätbara. Jag gillar sådant som sticker ut. Eye catchers.

Det är vääääldigt mycket lerans fel att jag inte skrivit i min blogg. * ler*

Och: jag har haft nackspärr och tillfälligt ont i höger axel som gjort att jag undvikit datorn. Jag pallar inte blogga från min iPad eller mobil nämligen. Dessutom nya biverkningar av tabletterna jag måste ta nu i fem år. Känns faktiskt ganska tungt och jobbigt emellanåt. Jag vill inte gå in på detaljer men det påverkar privatlivet mycket.

Nu ska jag städa i hobbyrummet sen är det dags att skapa lite fler smycken.
Finns det intresse så välkommen att höra av dig här via min blogg eller besök mitt instagramkonto #carlaochmabel.

Ett år sedan chockbeskedet
Idag är det ett år sedan jag fick besked om att jag hade bröstcancer. Ett år har gått! Det har varit ett omtumlande, sorgligt och även roligt. Jo jag kan skratta och skämta igen. Det har varit precis alla känslor man kan ha. I en salig röra. Allt från förtvivlan till skratt och glädje.

Blicka framåt är vad som gäller. Det som händer, händer och jag är icke den som tar ut oro i förskott. Tvärt om.
Mitt råd till alla är att ta ut GLÄDJE i förskott. Det värsta som kan hända är att man varit glad i ”onödan”.

Mitt hår växer som gräs. Det ska jag berätta mer om sen. Här kommer ett prov på hur det såg ut för en månad sedan. Nu ser det likadant ut fast längre.

Kram och hej
Anna

Bröstcancer och bröstimplantat

17 januari 2017

I ett annat inlägg har jag berättat att jag har bröstimplantat sedan många år. I det här inlägget vill jag fokusera på detta problem, som det visade sig bli. Hur jag fått stå på mig, ifrågasätta och ”bråka” för att få klarhet.

För dig som följer mig kan detta bli en upprepning, men jag vill ha ett separat inlägg om detta. Tanken är att min erfarenhet med problemet bröstcancer och bröstimplantat kan vara till hjälp för andra i samma situation. Fast jag hoppas förstås att ingen ska behöva kämpa utan få alla svar direkt och problemfritt i det avseendet om inget annat. Jag är inte den som basunerar ut att jag har bröstimplantat. Ingen har egentligen med det att göra. Å andra sidan bryr jag mig inte om ifall ”folk vet”, så att säga. Jag skaffade dem den där gången 2001 för min egen skull, inte för någon annans.

Det jag berättar här är min egna erfarenhet. Min uppfattning har blivit att systemet de har när det gäller bröstcanceroperationer i Lund skiljer sig från hur de gör i Malmö. Detta har jag kommit fram till efter de svaren jag fick av läkaren i Lund när jag diskuterade mina implantat och kommande bröstcanceroperation med honom. Min plastikkirurg som opererade mina bröst berättade för mig att han och hans kollegor blir rådfrågade och anlitade ibland i samband med bröstcanceroperation och bröstimplantat. Detta svar gjorde mig trygg. Läkaren i Lund sa att de inte anlitar plastikkirurger på privatkliniker. De sköter detta på egen hand. Konstigt tyckte jag.

Visst ska man vara glad att man får leva, men jag vägrar nöja mig med det. Jag vill leva mitt liv med kvalitet och inte med ett defekt bröst som man ska irritera sig över i resten av livet. Simple as that! Därför behövde jag veta hur de går till väga med patienter som har bröstimplantat.

Läkaren i Lund tyckte att jag borde välja ”tårtbit”, det vill säga behålla implantatet och operera bort den sjuka delen, i form av en större tårtbit. Det som kan hända är att i samband med cellgiftbehandling och strålning, kan implantatet ta stryk och kapslas in. Det blir då troligen hårt som en tennisboll. Läkaren i Lund tyckte det var onödigt att jag skulle operera bort hela bröstet och försökte få mig att ändra mitt beslut.

Ifall implantatet är intakt efter behandlingarna och allt är läkt opereras det ett ”delimplantat” eller vad man ska kalla det. Det placeras där man tagit bort cancern och på något vis ska mitt vanliga implantat och ”delimplantatet” förenas till ett normalt bröst. Personligen har jag svårt att se detta framför mig. I min värld kan detta aldrig bli så bra som vanliga bröstimplantat eller silikonbröst. Om mitt implantat kapslas in behöver det bytas, ersätts det med ett helt nytt. Läkaren antydde att det inte är säkert att sjukvården står för den kostnaden, när jag frågade honom. Här blev jag helt ställd och tyckte detta var hur konstigt som helst.

Dessutom kommer det implantatet som sätts in i bröstet se annorlunda ut. Droppformat eftersom man blir alldeles platt från strax under halsen och ner. Bröstkorgen behöver fyllas ut. Annars blir det som en planka med en boll på. Det droppformade implantatet kan bete sig annorlunda jämfört med ett vanligt implantat, när man exempelvis ligger ner, kasar implantatet ner till armhålan och sitter inte på sin plats som ett vanligt bröstimplantat.

Läkaren jag träffade i Lund är inte en av de två som skulle operera mig. Det kan vara så att han kanske inte hade hela bilden klar för sig när det gäller själva tillvägagångssättet när det gäller bröstimplantat. Vad vet jag? Jag blev bara förvirrad och mer och mer osäker. Stressad.

Jag vill ha saker och ting helt klara för mig. Att förstå allting. Därför ställde jag många frågor. Från början hade jag stort förtroende för denne läkare. Denna uppfattning försvann totalt när vi blev oense i telefon när jag berättade att jag ångrat mig och vill operera bort hela bröstet. Han sa till slut: ”Ja, du vill ju skjuta med bazooka på en flugskit”. Jag tyckte detta var direkt oproffsigt av honom att slänga ur sig detta.

Det sista han sa innan vi la på luren var:
-” Jag hoppas du ändrar dig”.

Det kanske är många som säger ”ja tack” till tårtbit och inte ifrågasätter alternativ. Eller att läkaren ”säljer in” tårtbitsoperation på ett annat sätt än när de informerar om alternativet att ta bort hela bröstet. Lite så upplevde jag det med denna läkaren.

Efter en stunds diskussion sa läkaren i Lund att de inte anlitar privata plastikkirurgkliniker. Däremot gör man det i Malmö. Detta berättade han inte när vi pratade i telefon.

Han ordnade att jag fick en tid på sjukhuset i Malmö och få träffa en erfaren bröstläkare och en plastikkirurg. Här fick han tillbaka ett plus i kanten som jag tog tillbaka efter telefonsamtalen med honom.

Jag är helt nöjd med plastikkirurgen och bröstläkaren i Malmö. Helt nöjd med att jag valde att operera bort hela bröstet och få ett nytt och fint om något år. Helt nöjd med kirurgen som opererade mig.

Mitt budskap är:
– ifrågasätt tills du förstår och har allt klart för dig
-ifrågasätt alternativ och olika operationsmetoder
-stå på dig när du bestämt dig
-vrid och vänd på allting
-efter en svår sjukdom och operation har man ett liv att leva. Se därför till att det blir ett liv med kvalitet. Kräva kan man också behöva göra. Den erfarenheten fick jag i samband med en av mina operationer av min Kocks blåsa som jag också skriver om. Sidan heter År 2000. Polyper i reservoaren.