Dag 9 – 14 utan Tamoxifen

Hej vänner
Ny rapport om den senaste veckans konstaterande.
Biverkningarna klingar av eller är borta.

– Rörlig i lederna, ja kroppen över huvud taget
-Klar i huvudet och mer skärpt
-Inga känningar av kramper
-Inga domningar i armar och händer och ingen annanstans heller
-Inga svullnader som jag kunde få om anklarna och fötterna om jag satt för länge eller gick i högklackat för länge.
-Har fortfarande en släng av likgiltighet i tankarna men inte på samma sätt som innan. Lindrigare.
-Min kropp har blivit aningen smalare. Inte mycket men tillräckligt för att det känns på kläderna. Dessutom sa en kompis att jag nog såg förändrad ut.
-Inga värmevallningar. De gånger jag blir varm så är det på ett annat sätt än de där vallningarna som gjorde att jag svettades på kroppen. Jag som aldrig haft problem med svettningar innan cellgifterna och Tamoxifen.

-Fryser mer eller mindre intensivt nästan konstant och avhjälper det med att dricka kokt vatten.

När jag blir varm så är det sån´t där ”vanligt varm” eller hur jag ska uttrycka det. Som när byltat på sig för mycket kläder. Inte som värmevallningar.
Blir inte svettig i hårfästet när jag går i snabb takt eller cyklar i lätt uppförsbacke, som det gjorde när jag käkade Tamoxifen.

-En sak jag upptäckte idag. Tydligen så bråkar Tamoxifen även med luktsinnet.

Först måste jag berätta att jag alltid haft ett riktigt bra luktsinne. För bra ibland. Ibland har det varit besvärande för jag kunde känna lukten av damm på golvet (fast det inte är ostädat eller damm i högar) .  Det finns massor med lukter jag gärna varit utan.

Nå väl. Jag har inte tänkt ordentligt på det förrän idag. Jo kanske under cellgifterna när det hände en massa konstiga grejer med kroppen. Att mitt luktsinne mattats av. Så bra då. Det finns så många lukter jag gärna slipper känna. Efter det har jag inte tänkt så mycket på det förrän idag när jag konstaterat att jag fått tillbaka mitt luktsinne.

Doftsinne är ju positivt eftersom doft är något man tycker om och lukt är något negativt. Har man jobbat i kosmetikbranschen så vet man när man ska använda ordet doft och lukt *ler * . Man säger inte att en parfym luktar gott. Den doftar gott. Ja ja ja. En parentes i sammanhanget.

Mitt LUKTsinne är visst tillbaka. Däremot tycker jag inte jag haft problem med DOFTsinnet. Och det är ju skumt.

Konstaterade det när jag gick ner i källaren idag för att hämta upp kattmat. Det luktade källare och damm. Jag funderade lite och drog mig till minnes att jag tänkt när jag flyttade in i huset, att så bra att det inte luktar källare i källaren. Jag har ju några vinterkappor i en klädgarderob där.

Jag har tänkt och kommit fram till att jag ska vara utan Tamoxifen ett bra tag till. Den gången i juli 2017 när jag fick psykiska besvär efter några veckor med Letrozol sa Onken att jag skulle sluta med dem. Vänta 3 – 4 veckor och därefter börja med T. Den tiden krävdes för att vara säker på att Letrozolen lämnat min kropp. Dessutom har jag inte bestämt OM jag ska ta T igen eller inte. Det blir nog inte denna sidan jul i alla fall.

Jävligt skönt att slippa känna mig som en halvkokt kräfta.
Jag får kanske äta upp det jag säger men den smällen tar jag i så fall.

Detta är vad jag kan komma på att rapportera om den senaste veckan.

Hej på ett tag
Anna

Min plan med Tamoxifen

Hjärnan har gått varm. Jag har bestämt mig. Jag har börjat göra ett uppehåll med Tamoxifen. Ska föra dagbok för nu vill jag veta vilka av alla åkommor jag dras med, beror på Tamoxifen. Det är ju lätt att ”skylla” allting på medicinering och cellgifternas fel och så vidare. Vi som drabbats av hormonell BC och måste få bort östrogen som bildas, tänker så klart att all slags negativ förändring i kroppen är medicinens fel eller cellgifternas fel. Vissa saker KAN ju faktiskt ha med ”det vanliga” klimakteriet att göra.

Hänger ni med på tänket? 🙂

Så nu vill jag veta. Jag tog den senaste Tamoxifen i förrgår, den 15 oktober. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad.

Så jag för dagbok och rapporterar här vecka för vecka tänkte jag.
OCH: jag tänker inte berätta detta för mamma. Och ni släktingar som följer mig: detta får inte komma fram till mamma. I trust you.

Nu ska jag duscha och sen kolla något på Netflix med Charlie och Cloetta. Eller rättare sagt jag tittar , Charlie ligger uppe på mig och vill bli klappad på magen. Cloetta ligger vid sidan om och spinner.

❤️

Anna

Mer om min Tamoxifen-tillvaro

Igår var jag verkligen less och förbannad när jag skrev osammanhängande om mitt hatobjekt Tamoxifen.  Idag är jag också det. Tänkte att nu skriver jag mitt testamente så får allt gå som det går sen. Fadder till mina kattungar har jag redan.

Min uppfattning är att antingen åker man på bröstcancer igen eller inte. Antingen har man tur eller otur. Oavsett vad man har för livsstil, vad man äter och dricker.  Likaså när det gäller livmodercancer. Tur eller otur. Oavsett om man äter Tamoxifen eller inte.

Fick ett tips i mitt förra inlägg av intesammaannaefterbc, att få akupunktur.
Tack snälla för det tipset. Googlade och hittade detta:
https://www.mabra.com/forskning-akupunktur-lindrar-vallningar-och-svettningar-2/

Jag ska verkligen leta efter någon som kan hjälpa mig med akupunktur.

Fortfarande är det så att jag fryser när jag kryper ner i sängen. Ligger under ett duntäcke och ett tunt täcke plus en bomullsfilt. Det tar en bra stund innan jag kan plocka av mig duntäcket och filten.  Alltså runt en timme eller två.

För att förebygga kramp i fötterna använder jag fortfarande alpacka-ullstrumporna på natten. Jag äter även magnesium + Calcium i rätt proportioner för att förebygga kramperna men de hjälper inte till 100 %.  Ibland räcker det med att jag ligger på rygg och sträcker ut mig så långt jag kan, ja då får jag kramp i höger lår! Hela framlåret alltså! Fy faaaaen vad det gör ont.

Jag upplever att biverkningarna har blivit mer intensiva sedan två månader tillbaka ungefär.  Ödets ironi är väl att jag inte blivit likgiltig för sex. Annars verkar detta vara en vanlig biverkning.  När jag var sambo kunde vi inte ha sex på evigheter på grund av bland annat torra slemhinnor. Nu sedan juli månad och jag lever själv så önskar jag nästan att jag skulle slippa ha den sexuella lusten men den försvinner ju inte. Jag vill leva ensam men har behov av att ha sex med någon man.

Är det verkligen värt alla dessa besvär?
Så, jag funderar: att äta Tamoxifen…..
….är det värt kraftiga kramper, svettningar på hela kroppen inklusive hårfästet och fötterna åtskilliga gånger om dagen, frossa på kvällar och flera tillfällen på dagen, halvtorra slemhinnor, flytningar, domningar varje dag i händer, armar, fötter, riskera livmodercancer, ökade stickningar i händer, fingrar och tårna, lättare att bli trött, stel i kroppen, nerver som hoppar. Ja jag har säkert glömt räkna upp några .

Jag vet verkligen inte. Jag vill inte påverka andra att sluta med Tamoxifen. Var och en måste själv överväga mycket noga. Precis som jag gör.  Funderar på hur jag kommer vara om jag bestämmer mig för att sluta. Kommer jag att börja noja och oroa mig att jag kanske får C igen. Kommer det att ta över min hjärna? Att oroa mig? Jag som aldrig tar ut oro i förskott. Kommer jag börja göra det om jag slutar med Tamoxifen?

Ingen aning.

Biverkningar Tamoxifen
Under punkt 4 i denna länk finns listan på möjliga biverkningar:
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19860829000074#side-effects

I nästa vecka när jag är ledig ska jag ringa vårdcentralen angående akupunktur mot svettningarna. Kanske kan jag stå ut med andra biverkningar om jag blir av med svettningarna.

Tänk om det finns hopp ändå?

Till ruta ett nästan

Hej

Jag stukade ju foten rejält den 22 juni. Innan dess var det seriös power walk dagligen för att hålla igång kroppen. Jättehärligt !

Leder och sånt har förmåga att stelna till efter cellgifter och när man käkar Tamoxifen. Detta har jag berättat om i tidigare inlägg. Därför är det extra viktigt för oss som är eller har varit i cytostatikabranschen att motionera extra mycket. Hädanefter. Forever.

Med stukad fot med bandage i över en månad har jag inte kunnat power walka. Det har blivit att cykla när jag väl lyckades med det utan att få ont i vristen.

Nu är det tillbaka till ruta ett när det gäller konditionen och stelheten i kroppen är tillbaka.

Skit också!

Lite får jag skylla mig själv också . Jag hade nog kunnat power walka igen för drygt en vecka sedan. Då först kunde jag skippa bandaget. Ankeln hade förmåga att svullna om jag inte hade bandaget på.

Men den senaste tiden har det varit stekhett i mina trakter (och resten av Sverige) att ska man motionera ute utan att riskera uttorkning och utmattning av värmen skulle man nog behöva träna i svinottan innan kl 6. Det har jag inte haft lust med så tidigt så… ja jag får skylla mig själv lite.

Jag har bara gjort lite stretchövningar och böja hit och dit. Men nu har det där ”runda under fötterna” som jag hade i samband med cytodtatikan, kommit tillbaka. Öm under fötterna på morgnarna.

Första promenaden sedan skadan

Idag blev det min andra promenad sedan jag stukade vristen.

Den första var i lördags em. Var på stranden och upptäckte punka på cykeldäcket. Jo men tack så himla mycket.

Tog 50 minuter att gå hem. Stekhett och i plastsandaler som jag bara har när jag plumsar i havet. Inte så värst sköna att gå med i 50 minuter.

Idag blev det en promenad till. Ta cykeln till cykelmekaren. Byte av slang och däck.

Passade på att bjuda mig själv på en fika på stan.

Idag har det varit liiiite svalare stundom. Runt 25 grader. Snacka om svalt !

Imorgon blir det runt 28 grader och på onsdag 29 grader. Hoppas min cykel är klar till onsdag förmiddag för då vill jag till stranden och steka mig ytterligare. Har pepparkaksfärg men tänkte uppgradera till bränd pepparkaka 🌞

Jag äääälskar solen och tar igen två somrar av taskigt sommarväder .

Denna sommaren har verkligen varit kompensationen för två skitsomrar.

Läste något kul som nån la ut på Facebook : ”Kommer ni ihåg då förr i tiden, när man behövde ta på kofta när det blev mulet”.

Sååå himla bra Hahaha.

Simma lugnt

Anna

Villkorslös kärlek

Hej

Hur länge sedan är det inte sedan jag skrev senast?

Det är mycket som hänt som gjort att jag inte orkat skriva.
Inget som har med C att göra så ingen anledning till oro.

Allt är helt på det privata planet. Jag har mått dåligt stundom och varit stressad, ledsen och förvirrad.

Villkorslös kärlek?
Jag älskar André så otroligt mycket. Han är faktiskt den mest underbara kille jag varit tillsammans med.

Han är drygt 18 år yngre än jag.  Vi träffades i december 2015. Hade exakt ett underbart år tillsammans innan C kom och förstörde.

När jag upptäckte hur förändrat allt blev med mig i samband med Tamoxifenmedicinen jag började med i augusti förra året och måste ta i fem år, sa jag till André (detta var i augusti eller september förra året). Jag sa till honom:
-Är det sån här skit (effekten av biverkningarna) vi ska dras med så vill jag verkligen inte att du ska behöva ha det så här. Det räcker med att jag själv måste stå ut med mig.
-Lägg av, sa han. Sen pratade vi inte mer om det.

Ni som följt mig länge vet vad jag snackar om. (Kolla mina inlägg om Tamoxifen).
Biverkningarna jag dragits med. Framförallt mina torra slemhinnor som gjorde att vi inte kunde ha sex på jättelänge. Vi hade inte riktig sex på ja riktigt många månader. De få gånger vi fixade få till det under cellgiftbehandlingen februari – maj 2017 kan man räkna på ena handen. När jag kände att NU börjar det kännas okej, ja då börjar man med Tamoxifen och en massa jävla biverkningar dyker upp. Störst problem var slemhinnorna i underlivet som torkade så himla mycket att jag grät när jag skulle kissa, torka mig, duscha mig där nere. Det tog åtskilliga månader innan det rättade till sig.

I början var det också som att jag var totalt ointresserad av sex. Detta gick över i samband med att slemhinnorna sakta återgick till det nästan normala. Detta tack vare Membrasin havtornskapslarna och LIP havtornsolja för underlivet. Får väl även tacka två läkemedlen: Repleen och Vagisan fuktkräm.

Snubbla på målsnöret
För tre månader sedan bestämde vi att separera. Flytta ifrån varandra.
Vid det laget kunde vi börja ha sex och det hade vi som om vi tog igen det vi missat i alla de där månaderna. Efter att ha beslutat att gå skilda vägar började sexlusten komma riktigt ordentligt nu när slemhinnorna började normaliseras. Vi tog även Pjur Woman till hjälp och det funkade bra.

Nu ska man kanske känna oss väl för att förstå hur vi kunde ha en massa sex efter att vi beslutat att gå skilda vägar. Och hur vi kan gå skilda vägar fast vi tycker så  mycket om varandra.

Jag kan bara säga så här, det jag sagt till André ett antal gånger sedan i höstas:
-Jag älskar dig så mycket och du är värd att ha det allra bästa. Du ska aldrig nöja dig med annat än det bästa för det är du verkligen värd.

Jag vill inte vara indiskret mot André och har ingen anledning att gå in på fler detaljer.

Jag säger bara igen att jag älskar honom så otroligt mycket. Han ska träffa någon i sin egen ålder och någon som förhoppningsvis inte drabbas av sån här skit som förstör ett samliv. Tills dess har jag inget emot att vi är intima tillsammans när vi känner för det.

Nya adress
För en dryg vecka sedan flyttade jag. Inom stan. Har fått schyst ordning i lägenheten.

Charlie Napoleon
Jag hämtade min kattunge Charlie 6 dagar innan jag flyttade. För att han skulle slippa flytstök passade min syrra och yngsta systerdottern 15 år honom. Jag var där och hälsade på. Det funkade bra fast han var busig och ett yrväder utan dess like.

Flyttade in en lördag förmiddag. På eftermiddagen när flytten var klar hämtade jag hem honom. Det gick jättebra. Han hade roligt bland alla flyttlådor och bråte. På natten la han sig på min huvudkudde ovanför mitt huvud tryckt mot väggen. Där låg han och somnade det lilla livet * hjärta *

IMG_3964 IMG_3959

Sa jag att han jag döpte honom till Napoleon efter världens godaste bakelse? *ler *


Leta efter en kompis

När jag i april bestämt mig för att köpa en ragdollflicka fick jag kontakt med en uppfödare. Hennes honor var tingade. Jag sa till henne att om hon mot förmodan skulle få ett återbud, får hon gärna höra av sig.

Sen fortsatte jag leta ragdollhona. Fick kontakt med en trevlig kvinna som hade två tjejer och en kille. Jag ville ju ha en tjej enbart för att jag bestämt att min nästa katt ska heta Cloetta *ler *.
Kvällen innan jag skulle besöka henne och kattungarna hör hon av sig och berättar att en person som hört av sig innan mig, beslutade att köpa båda honorna. Kvar var en kille. Jag sa jag kommer och hälsar på.

Samtidigt som jag var lite besviken. Jag var så insnöad på att ha en hona, blev jag glad att båda flickorna tingats. Jag var brydd över hur jag skulle kunna välja bort en av kattungarna. Det kommer ta flera dagar. Jag kommer att sitta där på golvet hos uppfödaren och bara stirra på de två flickorna.

Problemet löste sig. Kvar var en kille och vilken kille sen. Helt underbar och charmig liten plutt. Så kom Charlie Napoleon in i mitt liv och jag slapp välja bort.

Under tiden jag väntade på att kunna få hem honom började jag tänka att jag borde skaffa en kompis till Charlie. Tänkte att så snart jag kommit till ro i nya hemmet så ska jag leta efter en ragdollflicka. Idén började växa fram att skaffa kattkull. Då blev det lite brådis för det är bra ifall katterna är jämngamla.

Cloetta Nefertiti
Det jag inte hunnit berätta i bloggen är om Cloetta Nefertiti.

Telepati! Veckan innan jag skulle hämta hem Charlie, ja då hör den andra uppfödaren av sig till mig. Henna hade jag glömt. Hon hade fått återbud på en av kattflickorna. Vilket sammanträffande.

Hon skickade bilder på lilltjejen och hon var helt bedårande.

IMG_3927
Henne hämtade jag hem på söndagen. Det tog en dag sedan var de igång och började nosa på varandra. Sedan efter det är det full rulle här hemma. De är så himla roliga och härliga. Charlie sover fortfarande på huvudkudden fast han fått en egen intill min kudde. Cloetta ligger gärna och sover någon annanstans i lägenheten. Men på morgnarna är de i sängen båda två. På var sin sida om mig.

Livet är härligt vill jag säga.
Jag mår bra. André och jag har kontakt och han kommer över ikväll och det längtar jag efter.

Nu ska jag strax till stranden med två väninnor. Idag ska det bli rekordvarmt IGEN. Och idag börjar Landskronakarnevalen och den varar till och med lördag. Massor med artister, massor med öltält, massor med människor och massor av sol.

Härligt.
Anna