Blev inte som planerat

Hejsan
Vaknade i vanlig ordning i ottan. Klockan 03.30 cirka. Jag är glad att vara hyfsat pigg på morgnarna.  Är nästan som vanligt.

Min rutin är att sätta mig vid datorn i hobbyrummet och skriva. Jag sitter på en Tempurkudde och det är så himla skönt. Det är egentligen en huvudkudde. Jag köpte en ny  sådan kudde i somras så min gamla blev en sittkudde. Kan inte sova utan min älskade kudde. Så himla bra stöd för nacken och axlarna.  Ska jag vara bortrest i två veckor så packar jag ner den i resväskan.

Någon frukostmänniska har jag aldrig varit men nu när jag vaknade var jag skakig i kroppen och hungrig.  Tyckte jag åt ganska mycket middag igår men det gjorde jag kanske inte ändå. Jag är inte så värst förtjust i yoghurt men drack ett litet glas päronyohurt med vanilj. Jag gillar inte vanilj i yoghurt. Nästan alla verkar innehålla vanilj. Tråkigt tycker jag. Jag dricker det i alla fall. Mina smaklökar är inte som de brukar så antagligen smakar yoghurten mer vanilj än vad jag känner. Tur för mig *ler*.

En av biverkningarna är att man kan få en slags metallisk smak i munnen och det har jag haft till och från sedan första cellgiftbehandlingen. Fast den är ganska diffus nu jämfört med dagen efter första cellgiftbehandlingen, när Biff Stroganoffen smakade lever och riset smakade bläää.  Kunde icke äta det. Varje gång jag äter och konstaterar att Kalles Kaviar smakar Kalles Kaviar, osten på knäckemackan smakar som den ska och så vidare, så blir jag överlycklig och trycker i mig ett extra knäcke.

Filmjölk har jag inte druckit på evigheter men har börjat köpa hem det nu i samband med behandlingen. Tänkte att det kan jag dricka om jag svullnar i munnen och halsen som är ännu en biverkning. Än så länge kan jag handskas med svullnaden.  Har till och med en paket glass i frysen fast jag inte är någon ”glassmänniska”. Det kommer nog att funka som lindring. Jag sparar den tills det blir nödläge.

Filmjölk med hallon och lite kanel är riktigt gott och fräscht. På tal om smaker så är jag glad att jag kom till insikt att inte vräka på med mer kryddor än vad jag brukar när det är jag som lagar maten. André får vara provsmakare. Vi gjorde en stor laddning kalops igår. Jag kryddade så som jag brukar och tyckte ändå inte att det räckte. Dessutom är jag sparsam med salt i maten i vanliga fall. Mer salt tyckte André och mig kan det kvitta för jag känner det inte ändå.

I höstas la vi in rödbetor och det är ju gott att ha till kalops. Jag vet att våra rödbetor är extra kryddiga med kryddnejlika och pepparrot. Jättegoda! Ändå smakade de inte som de brukar. Bra var ju det för jag tror inte jag hade fixat någonting som smakar starkt just nu.  Kalopsen blev godare när jag saltade lite extra. Det viktigaste är att få i sig ordentligt med mat, inte vara löjligt petig med mängden salt.

Dagen igår blev inte alls som tänkt. Mamma och jag bestämde dagen innan att vi skulle ta några snabba ärenden på stan. Vädret var tråkigt så mamma stannade hemma. Jag tog min lilla runda själv. Eftersom jag vaknar så himla tidigt la jag mig att vila en timme klockan 10.00. Annars kanske jag inte skulle orkat med det jag planerat för dagen. Mina ärenden var bara att byta batteri i min klocka och beställa hjälpmedel på apoteket till min ileostomi.

Jag drog på min krulliga peruk och traskade ut. Waoo vad jag kände mig cool med mina stora rufsiga lockar *ler* . Jag har ju alltid mössa på mig annars. Men inte denna gången. Nätet i peruken borde skydda lite mot kyla. Det var +5 grader och lite blåsigt. Jag kände hur luften strömmade igenom. Skönt, tyckte jag. Då vet jag att det blir bra till sommaren. Att peruken är luftig så att man inte svettas. Det återstår att se. Jag kommer inte ha peruk varenda dag. Så himla skönt med bara en mjuk bomullsmössa.

Okej. Ut i friska luften i sakta mak. På väg till mamma köpte jag två wienerbröd.  Hon var pigg och glad och då blev jag också det. Efter besöket hos henne hade jag bestämt med min bror, att hälsa på hans familj en stund. Det tar bara 2 minuter att gå hem till dem från mamma. Från ingenstans, på några sekunder blev jag yr och konstig. Ögonen jättetrötta så jag var tvungen att lägga mig ner på soffan. Det gick inte över och kände bara att jag vill hem och lägga mig. André kom och hämtade mig. Jag hade inte vågat gå hem själv, fast det bara tar runt fem minuter att gå.

När vi kom hem kände jag mig bättre. Yrseln var borta och då kom den där knepiga känslan av att både vara trött och samtidigt rastlös och måste ”göra något”. Hjärnan började fundera ut något att göra. Typ städa i garderoben. André observerade mitt knepiga beteende och sa att jag måste gå och lägga mig.  För grejen är när detta  inträffar med trötthet och samtidigt rastlös så står jag alldeles stilla och bara glor. Det är väl när jag funderar på vad jag ska göra. Städa garderoben eller plocka ut ur diskmaskinen.

Dessutom, när jag försöker prata så tappar jag orden för en stund. Kommer inte ihåg vad saker heter. När jag skulle säga garderob så blev det ett helt annat ord som jag inte minns just nu vad det var jag sa. När vi skulle spika upp en tavla kom jag inte på att verktyget man använder heter ”hammare”. Helt sjukt alltså.

André har sagt till mig att jag inte kan tuta och köra som jag brukar. Måste lyssna på kroppen mer. När jag sa att jag vill vila samtidigt som jag kände mig rastlös, så sa han att jag måste välja att vila. Jag förstår detta men just i stunden så vill rastlösheten ta över.  Ska verkligen tänka på det hädanefter.  Att lägga mig och inte försöka mig på några som helst projekt. André har ju varit hemma, sjuk nästan hela veckan men från måndag är jag ensam om dagarna och måste se till att vara vaksam på allt som händer i kroppen.

Jag tog min andra tupplur runt klockan 15.00 och sov en timme. Vaknade och vi gjorde kalopsen.

Det är extremt sällan som jag tittar på TV. Tittar bara på Så mycket bättre på höstkanten och Melodifestivalen. Igår kväll var första deltävlingen. Den ska jag se.

-”Bra att jag har vilat två gånger idag”, sa jag till André. Programmet började klockan 20.00. André satt i ett annat rum och spelade ett äventyrsspel på datorn. Jag pallade upp kuddar i sängen och tog fram mitt virke (ännu en mössa på gång) . Nu kan jag ju inte somna.

Ehhhh. Jo det gjorde jag. Jag hann inte höra en endaste låt. Inte en enda. Bara inledningen av programmet, som inte ens var halvbra.  Vet ni när jag vaknade? När alla låtar var undanstökade.  Vaknade när dansnumret var på gång., vid 21.15 tror jag det var. Fasen också! Missade allt! Är glad att jag vaknade och fick se dansnumret i alla fall.  Waoo. Så bra , nytt och annorlunda. Riktigt bra. Måste kolla reprisen eller på Playkanalen, senare idag.

Igår bestämde jag med min bror att göra ett nytt försök att hälsa på dem idag. Har förvarnat att jag på några sekunder kan bli så trött och yr att jag måste lägga mig ner.  Jag ska se till att vila middag vid 11-tiden och hålla tummarna att jag orkar ta mig ut. Det är viktigt att röra på sig men det är inte så himla lätt när tröttheten kommer. Jag var ju hos tandläkaren och kollade mina tänder extra noga, den 18 januari. Hon sa att ifall jag skulle börja gnissla tänder så måste jag kontakta henne genast. Tänderna tar också stryk av cellgiftsbehandlingen. Ingen del i kroppen verkar gå fri. André sa att jag hade gnisslat tänder i går natt. Inte mycket men ändå. Jag blev livrädd. Så imorgon, måndag är det jag som bokar en tid och måste antagligen ha en bettskena. Ska tjata mig till en tid så snart som möjligt.

I nästa vecka har jag en spännande sak inplanerad. I flera år hade jag tänkt göra detta men det har inte blivit av. Men nu blir det av *ler * .Jag ska tatuera mig. Två tatueringar dessutom.
”Är du dum i hela huvudet” är det nog några som tänker nu. ”Kan för fasen inte tatuera dig nu”. Jo det kan jag.  Ögonbrynen.

Alla hårsäckar på kroppen påverkas av cellgifterna. Först ut är håret på huvudet tydligen. Ögonbrynens hårsäckar är mer motståndskraftiga för det kan dröja längre innan de håren ramlar av.  Det lär vi märka. Dessutom har jag bokat tid att sätta på ögonfransar men det ska jag avboka. Känns onödigt just nu. Vet inte hur jag tänkte där riktigt, när jag bokade.

Fransarna ryker ju också. Så småningom. Dessutom håller lösfransarna bara i runt 5-6 veckor. Har haft sådana innan. En gång höll de i två månader. Så jag väntar med fransar tills hela behandlingen är i sin slutfas, i slutet av maj. Om det alls går att fästa när man inte har några egna fransar. Igen aning.

Jag är så glad och tacksam för allt stöd jag får av familj, vänner, vänner på Facebook och Instagram. Blir glad av hälsningar via sms och häslningar i min blogg.  Ibland orkar jag bara svara med en emoji och det hoppas jag alla har överseende med.

Ni är underbara hela högen *hjärta*

Önskar jag kunde hälsa på, på jobbet snart igen. Det kommer jag inte att kunna göra *ledsen gubbe* . Dels för att det tar en bra stund att ta mig dit och dels på grund av virusrisken.  Ska ju inte vistas på ställen med mycket folk. Varken buss eller tåg. Min kropp är dessutom opålitlig och jag är rädd att något ska hända med mig på vägen dit eller när jag är där.

Ooops. Dags att trimma lite. Börjar bli liiite väl långt nu *skrattar*
Det ser ut som att jag är helt skallig men det är bara lampan som spelar spratt.

bold1

 

Jag avslutar här för stunden så ses vi här igen.
Kram från Anna

Författare: AnnaBloggar.com

Jag tar ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s