Försenad 1-årskontroll.Gyn.

Hej

Var på en rätt så försenad 1 års-kontroll på gynmottagningen igår. Man ska ju tydligen kollas ett år efter cellgifter eller Tamoxifen eller vad det nu var. Tamoxifen kan ju ge cancer i livmodern.

Allt såg bra och normalt ut förutom torra slemhinnor. Inte så torra som när det var som värst för ett år sedan när jag grät när jag skulle kissa och torka mig efter duschen och så vidare.

Jag har startat en veckas omgång med Replens och äter mina havtornskapslar Membrasin så slemhinnorna håller på att stabiliseras.

Inget besked från onkologen ännu
Ännu har jag inte hört något från onkologen angående svaret på blodproverna jag tog för två veckor sedan. Hon sa det kunde dröja den tiden innan hon ringde tillbaka.

Nu vill jag snart få det där samtalet.
Inget har blivit varken sämre eller bättre beträffande hur jag mår. Har samma besvär i form av extrem frusenhet flertal gånger om dagen. Kan inte påstå att jag känner av andra symptom som kan härröra till sköldkörteln.

Vet inte ifall godissug är en symptom. Har börjat äta choklad och salta S-märken. Och inte bara två, tre bitar liksom.

Jag vill ha samtalet för att prata om idéer om alternativ till Tamoxifen. Min third cousin Susan i USA fick Femar istället för Tamoxifen. Hon tog Femar i sju år (fast hon bara behövde ta dem i fem), utan att få någon biverkning förutom viktuppgång som rasade av henne några veckor efter att hon slutade med medicinen. ”Som att gå på en riktigt bra diet” beskrev hon det som. Viktnedgången alltså.

När jag läser i FASS om Femar står det att det är Letrozol som är den aktiva substansen och det var ju Letrozol som fick mig att känna mig psykiskt sjuk och rejält deprimerad och rädd för mig själv när jag åt dessa i några veckor. Men det kan kanske vara så att mängden aktiv substans varierar i medicinen. Kanske man är överdoserad?

Så mitt viktigaste ärende med onken är:
vad det finns för alternativ för mig så får jag ta ställning till hur jag ska göra.

Viktigt för oss att få förståelse
Jag fick förståelse av gynekologen när jag berättade lite snabbt för henne om mina besvär av T och känsla av att vara en likgiltig zombie som knappt kan knyta skorna på grund av stelhet i kroppen. En helt annan Anna än före BC. Så pass förändrad att jag övervägde att separera från mannen jag älskade. Han är för underbar för att behöva dras med en sån som jag blev. Det tycker jag fortfarande. När tiden kommer när jag kommit över honom så vill jag nog bara ha någon att vara intim med då och då när andan faller på så att säga.

Zombie – nej tack
Att känna mig som en zombie OCH riskera antingen den ena cancerformen eller den andra är för mig som att dra en nitlott. Då föredrar jag att känna att jag är en människa, en rätt så rolig kvinna med sexlust och känna sig levande tills den dagen jag kanske åker på C en gång till. Vara mitt vanliga jag.

Risktagande
Min uppfattning det jag läst mig till är att det är större risk att få BC igen om man inte tar Tamoxifen eller liknande. Jämfört med risken att få livmodercancer som är en biverkning man kan åka på av Tamoxifen.

Sen tänkte jag på en annan sak som Susan sa: i USA får man CAT-scan regelbundet – en eller två ggr per år i några år efter C. Detta för att hålla koll på eventuell spridning av C i kroppen.

Detta är också en sak som jag absolut ska prata med onkologen om.

Jag fick även tipset av min bloggvän som har bloggen En annorlunda sommar 2017. Tack för det tipset. Bloggvänner som också är i ”cancerbranschen” är verkligen värda allt fint som finns.

Guld värt.

Förresten. Ordnade till en asymmetrisk frisyr nyligen. Var nöjd i 1/2 dag. Jag har döpt den till ”kraftig sidvind” och är rätt ok baktill. Men jag trivs bättre i ”knullrufs” så jag ska låta det växa.

Anna

Annonser

Tre veckor utan Tamoxifen

Hej.

Snabb rapport.

Jobbigast nu är den långdragna ”frossan”.  När den är som värst (som just nu i skrivande stund) så känner jag mig sjuk och vill bara krypa ner under täcket.

Det är svårt att få till balansen. Dricker jag för mycket varma drycker så slår det över efter ett tag och jag blir jättevarm. Svårt att hitta jämvikten.

På jobbet har jag fått några värmetoppar på förmiddagen då jag har extra mycket att göra. Fast det är inte samma intensiva värme som när jag åt Tamoxifen men dock så pass att det är ett problem. Men värmetopparna går över hyfsat snabbt ändå, om jag drar ner på tempot. Ibland efter en halvtimme.

Min slutsats är att detta inte är T:s fel helt och hållet. T borde vara borta från min kropp vid det här laget. Antingen är sköldkörteln inblandad eftersom frossan är onormalt stark eller så är det helt enkelt så här jag har det i klimakteriet nu för tiden. Ingen aning. Eller så har jag en annan åkomma som inte är upptäckt ännu. Ingen aning. Jag väntar svar från onkologen angående blodproverna jag tog för fem dagar sedan.

Att jag fryser på detta sätt får mig att inte orka laga mat och knappt ens äta. Slänger i mig några knäckemackor. Och på tal om att äta.  När jag har normal kroppstemperatur eller är varm och äter mat, så sätter temperaturfrossan igång (inte matfrossan hahahaha).
Det är likadant varenda gång jag ätit. Så jag garderar med att dricka ljummet vatten till maten och efteråt dricka en halv mugg kokt vatten. Det brukar hjälpa tillfälligt.

Det är sjukt svårt att klä sig tycker jag. Minsta lilla fel klädd så sätter termostaten i kroppen igång och bråka. Mitt råd är att hålla sig till bomullskläder och ull.  Syntet r nog det värsta att ta på sig. Jag undviker syntetkläder så mycket jag kan men det räcker ibland med att dra på ett par 20 DEN tunnstrumpor för att täppa till huden.

Tunnare kofta är bra. Den kan man knäppa upp och enkelt ta av och på. Skinnstövlar inomhus? Nej nej nej. Om man inte gillar svettiga vader förstås.

Kan ändå inte låta bli att skylla just detta problem på T eftersom jag var utan klimakteriebesvär innan jag fick bröstcancer och helvetesresan med cellgifter.

Mina torra slemhinnor i underlivet och näsan är på väg att rätta till sig till det normala. Jag har ökat dosen havtornskapslar (Membrasin) och tar även Replens för underlivet för säkerhetsskull för att inte riskera att det ska förvärras. I näsan använder jag Nosoil som hjälper en hel del.

Nu ska jag ta en knäckemacka med ost och sedan krypa ner under täcket en stund.
Borde gått ut men nej. Inte nu iallafall.

Anna

Sköldkörteln

Hej

Ringde till Onkologen för några dagar sedan. Hade inte tänkt göra det men gjorde det. Fick värdefulla tips av bloggvänner. Tack.

Jag fryser obeskrivligt mycket. En frusenhet som inte är normal. Jag har alltid varit frusen av mig men inte på det sätt som nu. Känns som innan man ska bli sjuk. Den där frossan som gör att man börjar tänka ”ska jag bli sjuk nu? Influensan? Undrar om jag har feber…. ”.

Så jag ringde Onken-systern.
Berättade att jag slutat med Tamoxifen drygt två veckor tidigare.
Berättade varför.
Värmevallningarna, svettningarna, likgiltigheten, ofräschheten. Att det faktiskt inte funkar att ha det så här i vardagen, i privatlivet. Att svettas överallt. I hårfästet, i pannan, ansiktet, kroppen, överallt på hela kroppen några gånger om dagen.

Innan jag hann föreslå koll av sköldkörteln sa Onken-systern att det kanske kan vara sköldkörteln. Pju. Jag slapp tjata om detta som andra fått göra. Jag var beredd på en fight hahaha.
Hon frågade om jag kollat hormonerna och det har jag ju inte.

Så jag har fått en remiss och ska kolla detta imorgon. Det tar 14 dagar att få svar.

Grejen är att jag inte tycker mig ha andra symptom som sköldkörteln kan ge. Å andra sidan; när jag läser om det hela så kan symptomen vara ganska vaga. Och det är antagligen därför som det är lätt att koppla ihop besvären med andra åkommor och ”kvinnobesvär” för oss som nått eller passerat klimakteriet.

Sköldkörteln producerar sköldkörtelhormon som är nyckeln till regleringen av ämnesomsättningen. Antingen kan man ha överproducerande sköldkörtel eller tvärtom.
Exempel på symptom vid lågproducerande sköldkörtel som det skulle vara i mitt fall:
trötthet
viktökning
frusenhet
låg puls
nedstämdhet
onormal menstruationscykel
dåligt minne

Onormal menscykel kan vi lämna därhän 😊

Trötthet och nedstämdhet
en aning trött kanske men vem är inte det emellanåt?  Att jag känner mig trött ibland kopplar jag ihop med att jag är lite uttråkad ibland och har inte orken att sätta igång något projekt. När jag jobbar känner jag inte att jag vill lägga mig ner och vila. När jag är hemma kan jag känna så, men det kopplar jag ihop med att jag fryser som fasen och känner mig sjuk och vill krypa ner i sängen.

Låg puls
Det har jag haft i hur många år som helst och nog ”ligger i släkten”. Min dotter och mamma har också låg puls. De är inte heller elitidrottskvinnor 😊
Det händer att någon läkare eller sjuksyster frågat om jag är elitidrottsman eller spelar mycket tennis och liknande.
Hur som helst så skrattar jag när jag får den frågan. Skulle jag – moi – vara så sportig? Tror inte det.

Dåligt minne
Ja, det har blivit sämre. Känner mig ”virrig i huvudet”. Det har jag kopplat ihop med cellgifterna eftersom man kan få ”cytohjärna” som kan sitta i, i 20 år läste jag häromdagen när jag googlade källkritiskt.
Jag tycker jag är glömsk och ja – sämre minne. Fast när jag jobbar och är koncentrerad på annat så funkar hjärnan bra  tycker jag:-)

Viktökning
Tvärtom skulle jag vilja säga utan att ha tillgång till en våg.
Sedan jag slutade med T känner jag mig lite lättare och jeansen sitter aningen lösare. Nu kommer jag i mina favoritbrallor som inte är jeans. De har jag inte kunnat dra på mig sedan jag höll på med cellgifterna.

Om vi backar tiden två år:
Idag är det den 4 november 2018. För två år sedan rökte jag. Rökning håller igång ämnesomsättningen och därmed lägre vikt.  Jag slutade röka samma dag som jag skulle få min första cellgiftbehandling, den 1 februari 2017.

Under cellgiftperiodens gång och tiden därefter har jag ökat i vikt på grund av att jag slutat röka och effekt av cellgifterna. Svullnat och allt vad orsakerna varit.
Sedan började jag med T i augusti 2017 och en av biverkningarna är viktuppgång. Jag har läst på flera ställen att hur man än gör så går man upp i vikt när man äter Tamoxifen.

I början av T svullnade jag och kom inte längre i mina kläder. Så jag var tvungen att köpa massor med nya. Köpte jeans på Dressman bland annat.  Nu är dessa jeans för stora.

Så, det jag vill komma till är att jag har minskat i omgång uppenbarligen. Inte ökat som sköldkörtelns obalans kan orsaka.

Om två veckor vet jag om jag har lågproducerande sköldkörtel eller ej. Och sedan får vi se vad som händer då. Och i samband med det vill antagligen Onken diskutera alternativ till T, se till att jag förstår allvaret med att sluta med T.  Har inte lust med något alternativ ens under resten av detta året. Sen får vi se.

Och antidepressiv medicin är det inte tal om. Vägrar!

Jag läste en studie där man testar att ge kvinnor olika styrkor av Tamoxifen. Mina piller är på 20 mg. Tänk om det räcker med att ta en halv eller ännu mindre? Läste på ett ställe att det pågår studier där kvinnor får olika doser. Någon grupp får 10 mg och andra 20 mg och någon får tror det var 4 eller 5 mg. Tänk om det är så att en mindre dos räcker? Det vet jag väl inte förrän efteråt i så fall. Om jag gjorde rätt eller fel så att säga. Men då är det kanske redan försent.

Jag vet vilken risk jag kanske tar men orkar inte tänka på det precis nu.

Anna

ps. Nu har jag berättat för mamma att jag slutat ta Tamoxifen.
Hon sa bara ”jaha” och sen pratade vi om andra saker.

 

Kroppstermostaten

Kom på en sak jag nu angående min knepiga kroppstermostat.

Likaväl som man under och efter klimakteriet får värmevallningar kan man få motsatsen, som jag tycks ha: ”frysningar” kallar jag det för. Jag läste om detta en gång för länge sen.

Jag har försökt att analysera mina temperaturförändringar. ”Då och nu”.

Efter cellgiftsbehandlingen (som slutade den 31 maj 2017) och från det att jag käkade Tamoxifen (augusti 2017 till 15 oktober 2018) har jag haft värmevallningar. Temperaturförändringarna har varierat i perioder.

Det var hela spektrat : frusenhet som övergick till normal och behaglig temperatur till värmevallningar som även kunde gå så långt att jag svettats rejält. Svettas rejält började i augusti och fram till oktober när jag la av med Tamoxifen på eget bevåg.

Innan augusti har det varit mer en känsla av att svettas men gör det inte.

Fast med tanke på den fantastiska medelhavstemperatur vi haft hela sommaren så antar jag att svettningarna periodvis i sommar har med klimatet att göra.

Nu

Well, nu sedan jag slutade med T går inte kroppdmätaren hela varvet så att säga. Nu hoppar den liksom över värmevallningarna och svettningar.

Jag fryser säkert tre gånger längre än tiden jag har en normal temperatur. När jag gått och lagt mig för kvällen krävs det för att inte frysa : ett duntäcke och ett tunt täcke och en ragdoll som sträcker ut sig längs min mage och upp till min haka. Människoälskaren Charlie Napoleon 😻 3 cm från mitt ansikte 😘

Svalt i sovrummet

Till saken hör att jag har elementet avstängt och en liten springa öppet i två fönster i sovrummet. Kan inte sova om det är varmt i rummet. Sådan har jag varit sedan jag varit sedan tonåren.

Nattetid kan det hända att jag vaknar till av att jag är varm eller lätt svettig. Då flyttar jag på mina två ragdolls ❤️

Skämt åsido. Då tar jag bort det ena täcket .

Än så länge funkar det bra. Blir det besvärligt kommer jag göra som Maria tipsar om : ull-täcke och ullmadrass.

För övrigt tipsar jag om hennes blogg som handlar om hennes bröstcancer. En riktigt bra bröstcancerblogg.

https://mittlivmedcancerblog.wordpress.com/2018/10/20/sager-det-igen/

Anna

Dag 9 – 14 utan Tamoxifen

Hej vänner
Ny rapport om den senaste veckans konstaterande.
Biverkningarna klingar av eller är borta.

– Rörlig i lederna, ja kroppen över huvud taget
-Klar i huvudet och mer skärpt
-Inga känningar av kramper
-Inga domningar i armar och händer och ingen annanstans heller
-Inga svullnader som jag kunde få om anklarna och fötterna om jag satt för länge eller gick i högklackat för länge.
-Har fortfarande en släng av likgiltighet i tankarna men inte på samma sätt som innan. Lindrigare.
-Min kropp har blivit aningen smalare. Inte mycket men tillräckligt för att det känns på kläderna. Dessutom sa en kompis att jag nog såg förändrad ut.
-Inga värmevallningar. De gånger jag blir varm så är det på ett annat sätt än de där vallningarna som gjorde att jag svettades på kroppen. Jag som aldrig haft problem med svettningar innan cellgifterna och Tamoxifen.

-Fryser mer eller mindre intensivt nästan konstant och avhjälper det med att dricka kokt vatten.

När jag blir varm så är det sån´t där ”vanligt varm” eller hur jag ska uttrycka det. Som när byltat på sig för mycket kläder. Inte som värmevallningar.
Blir inte svettig i hårfästet när jag går i snabb takt eller cyklar i lätt uppförsbacke, som det gjorde när jag käkade Tamoxifen.

-En sak jag upptäckte idag. Tydligen så bråkar Tamoxifen även med luktsinnet.

Först måste jag berätta att jag alltid haft ett riktigt bra luktsinne. För bra ibland. Ibland har det varit besvärande för jag kunde känna lukten av damm på golvet (fast det inte är ostädat eller damm i högar) .  Det finns massor med lukter jag gärna varit utan.

Nå väl. Jag har inte tänkt ordentligt på det förrän idag. Jo kanske under cellgifterna när det hände en massa konstiga grejer med kroppen. Att mitt luktsinne mattats av. Så bra då. Det finns så många lukter jag gärna slipper känna. Efter det har jag inte tänkt så mycket på det förrän idag när jag konstaterat att jag fått tillbaka mitt luktsinne.

Doftsinne är ju positivt eftersom doft är något man tycker om och lukt är något negativt. Har man jobbat i kosmetikbranschen så vet man när man ska använda ordet doft och lukt *ler * . Man säger inte att en parfym luktar gott. Den doftar gott. Ja ja ja. En parentes i sammanhanget.

Mitt LUKTsinne är visst tillbaka. Däremot tycker jag inte jag haft problem med DOFTsinnet. Och det är ju skumt.

Konstaterade det när jag gick ner i källaren idag för att hämta upp kattmat. Det luktade källare och damm. Jag funderade lite och drog mig till minnes att jag tänkt när jag flyttade in i huset, att så bra att det inte luktar källare i källaren. Jag har ju några vinterkappor i en klädgarderob där.

Jag har tänkt och kommit fram till att jag ska vara utan Tamoxifen ett bra tag till. Den gången i juli 2017 när jag fick psykiska besvär efter några veckor med Letrozol sa Onken att jag skulle sluta med dem. Vänta 3 – 4 veckor och därefter börja med T. Den tiden krävdes för att vara säker på att Letrozolen lämnat min kropp. Dessutom har jag inte bestämt OM jag ska ta T igen eller inte. Det blir nog inte denna sidan jul i alla fall.

Jävligt skönt att slippa känna mig som en halvkokt kräfta.
Jag får kanske äta upp det jag säger men den smällen tar jag i så fall.

Detta är vad jag kan komma på att rapportera om den senaste veckan.

Hej på ett tag
Anna