Hej
Snart blir det lite mer balans på hyllan.
På onsdag är det dags att sätta in en expanderprotes som successivt under någon månad eller så, kommer att fyllas och förhoppningsvis få ungefär likadan form som det andra bröstet.
Jag är redo!
Hälsning
Anna
Nu har jag käkat Tamoxifen i drygt sex månader. Och ska käka dem i sammanlagt fem år.
Biverkningar jag åkte på:
rejäl stelhet i muskler och leder
torra slemhinnor i näsa och underliv
svullnad om benen om jag sitter stilla för länge
vallningar eller snarare frossa / frusen
kramp eller tendens till kramp i tår, fötter, ben, lår
pirrande, stickande känsla i huden
För att få ordning på detta behövde jag ta saken i egna händer och försöka få bort eller dämpa graden av biverkningar och undvika läkemedel mot biverkningarna så gått det går.
Här är vad jag gör och som jag hoppas kan vara till hjälp till någon stackare med dessa besvär. Man kan ju dras med dem utan att behöva medicineras med Tamoxifen.
För min del är det största problemet mina torra slemhinnor i underlivet som inte blivit helt bra ännu. Bättre men inte bra. Det svider inte längre när jag ska torka mig ”där nere” efter duschen men det känns stramt och huden svider ibland, inte hela tiden som innan. Jag gråter inte längre om man säger så.
Torra slemhinnor i underlivet
Vagisan salva receptfri. En tub i månaden går åt. Applicerar flera gånger per dag.
Replen på recept att använda inne i själva vaginan.
Jag har bytt tvättmedel till oparfymerat sådant om ifall det kan ha inverkan på underlivet.
Har dessutom ekologiska, mjuka, tunna trosskydd för att ha något bra närmst huden och inte trosor av färgad bomull eller syntet närmst huden.
Allt det jag räknat upp fungerar bra på mig.
Torra slemhinnor i näsborrarna
Detta är märkligt tycker jag. Det är inte torrt i båda näsborrar samtidigt. Först den ena, sen går det över till den andra och sen tillbaka till den första igen.
Hur som helst så hjälper det ganska bra med Nozoil nässpray med sesamolja. Det blir mjukt och behagligt. Det har slutat klia och strama .
Dessutom har jag fått tips från andra bloggerskor att äta havtornskapslar. Havtorn har förmågan att återställa slemhinnorna till det normala. Nu har jag bara ätit dem i en månad och det tar två månader innan man märker effekt läste jag någonstans. Så jag fortsätter.
Stelhet i leder och muskler
Trots att det känns för jävligt i början så är det extremt viktigt att mjuka upp kroppen.
Börja enkelt. Behöver inte ta i för Kung och fosterland det första man gör.
Gå promenader varje dag. Öka takten. Gå längre och längre.
Stretcha kroppen varje dag. En gång på morgonen och en på kvällen. Kolla in katterna. De sträcker på sig när de varit stilla för länge.
Sök på youtube och hitta ett stretchprogram som passar dig. Stretcha igenom hela kroppen dagligen.
Jag går även på jympapass för att få lite diciplin och även för att få igång min kondition plus att det är roligt att jympa med andra. Man behöver ju inte gå på jympa om man inte vill men det sociala kan också bidra till att man mår bättre. Så är det för mig.
Jag kan berätta att de jympapassen som jag går på just nu, där sänker jag medelåldern rejält. Och jag är 57 år. Jag är näst yngst. De äldsta är nog kanske närmre 80 år. Jag är så imponerad av de äldsta i gruppen. Alla gör vad de klarar av och ingen sätter press på någon annan.
Det ena passet är världens bästa stretchpass för leder och muskler. Det andra är både styrka och kondition. Ja och sedan är det ju medi-yogan som ger lugnet och stunden att vara ensam med sig och sin andning i all stillhet.
Vi som blir stela i kroppen på grund av medicinering bara MÅSTE ta tag i stretch och träning mer än andra eftersom vi jobbar lite i uppförsbacke. Det får inte bli ett steg fram och två tillbaka. Våra kroppar kommer att crascha om vi inte brukar allvar.
Prova yoga kanske? På youtube finns massor med olika slags yogapass. Min favorit heter Sanela på Psyche Truth kanalen.
Kramp i tår, fötter, ben, lår
mer eller mindre varje kväll när jag lagt mig känner jag av tendensen till kramp. Det är bara ett par gånger som krampen verkligen brutit ut.
Min sambo tipsade mig att dricka mycket vatten. Vissa dagar är jag slarvig med mitt vattenintag så det kan kanske vara en anledning till krampkänningarna också.
Jag har en tjock kudde inlindnad i en mjuk filt som jag har under knäna och vaderna i sängen. Dessutom halvtjocka ullstrumpor. Jag har taskig blodcirkulation i fötterna sedan ungefär 98 år tillbaka i tiden så utan strumpor fixar jag inte att leva 🙂
Fick tips nyligen av min bloggvän Maria att käka magnesium som kan motverka krampkänningar. Av en händelse fick jag en burk Magnesium citrat från bodystore.com när jag handlade hos dem nu senast så idag stoppade jag i mig några kapslar.
Vallningar frossa frusenhet
De första månaderna med Tamoxifen var det tydliga svängningar. Frös i tre kvart och sedan kom värmeslaget en kort stund och däremellan normal kroppstemperatur. Och så där höll det på dagligen.
Värmevallningarna är i princip försvunnit. Det kommer en nån gång ibland men inget jag hinner störa mig på.
Fryser gör jag däremot fortfarande. Nästan hela tiden.
Det enda jag kommit på att göra är att dricka kokt vatten ofta och bylta på mig kläder. Bomullskläder och ullkläder som andas. Inget akryl-skit på kroppen.
Planera klädkombinationen och se till att ha en tunn kofta att ta av och på. Inte tröjor för min del.
Och en snygg sjal att svepa om mig och kunna ta av.
Pirrande och stickande i fingrar och tår
Dessa biverkningar fick jag i samband med cellgifterna. Nu så här 10 månader efter sista behandlingen märker jag knappt av stickningarna. Någon gång ibland när jag gått och lagt mig kan det komma men jag bara ignorera det för vad kan man göra?
Jag vet hur det var som värst så detta lilla är bara som en liten fis i rymden.
Däremot har jag märkt att två dagar efter Zometabehandling kommer stickningarna tillbaka tydligt och flera gånger på en dag. I fingrar, inne i handflatan och tårna. Jag räknar med att det klingar av. Fick Zometan för fyra dagar sedan.
Oavsett så är det bara att gilla läget. Blir ju inte bättre om man klagar och gnäller om det.
Då är det bara att tänka på mina nära vänner som jag berättat om som aldrig klagar. Engelsmannen som är förlamad från bröstet och ner , knappt 30 år fyllda. Och min bästa vän som fick Parkinson vid 49 års ålder.
Vad är då lite stickningar i fingrar och tår? Jag bara undrar?
Godnatt
Anna
Hej
Nedräkning till operation:
21 dagar
Nu har jag fått operationsdag för rekonstruktion av mitt högra bröst.
Äntligen! Tjoho!
Den 28 december 2016 opererades bröstet bort på grund av cancer.
Jag ska läggas in den 10 april och opereras dagen därpå.
Sedan innan har jag silikonbröst så nu är det meningen att det nya bröstet ska se ungefär likadant ut som mitt friska, fina hitte-påbröst. 🙂
Normalt får man komma hem dagen efter men i mitt fall behöver jag stanna några dagar tydligen.
Så här går det till ungefär
Man placerar en expanderprotes bakom stora bröstmuskeln på bröstkorgen. Protesen består av två hålrum. Ett som innehåller silikon-gel och ett som fylls med koksalt.
Påfyllning av protesen sker cirka en månad efter opertaionen.
Man fyller expandern lite åt gången, en gång i veckan. Totalt 4-6 gånger.
Överfyller protesen med 25 % så att bröstmuskeln och huden töjs. Efter tre månader tappar man ut överskottet och bröstet blir mjukt och fint.
Nu börjar jag räkna lite i huvudet. Det skulle betyda att i slutet av juli någon gång är det dags att tappa ut överskottet.
I samband med detta, planeras nästa steg och det är konstruktion av bröstvårta och även kontroll att brösten ser någorlunda lika ut. Om inte, blir det diskussion om någon slags rekonstruktion av det friska bröstet.
Här blir det problem för mig och det har jag berättat om. Jag har ju som sagt ett silikonimplantat (så kallat geléhallon-implantat) i mitt friska bröst sedan tidigare. Sjukvården ersätter inte ett silikonimplantat med ett annat. Så frågan är vad som sker ifall det nya bröstet inte blir likt det friska.
Just nu orkar jag inte tänka på det och tar inte ut problem i förskott. Vi vet ingenting förrän efter operation och efter hela påfyllnadsprocessen. Nu ska det först och främst bli den 10 april.
Träning och motion
De två första veckorna får jag bara ta lugna promenader utan att bli svettig. Efter sex till åtta veckor efter operationen får jag börja styrketräna. Och bara lätt träning. Benen får jag däremot börja träna redan två veckor efter op.
Ska ta reda på när man kan börja med gympapass och yoga. Antar man måste vänta med det eftersom gympapass tar rejält på kroppen och brösten.
Viktiga punkter
Nu till mycket viktiga punkter. Under de första fyra veckorna får jag inte bära tungt, får inte dra kundvagnar, får inte putsa fönster eller dammsuga (hör du det André 😉 ) . Däremot står det att det är viktigt att jag bli uppassad, få presenter och sånt….. och en till två kattungar.
Hade jag arbetat, hade jag blivit sjukskriven i en månad. Däremot behöver jag sjukintyg att visa på gymet. De är nämligen schysta och pausar mitt årskort tills jag är bra och kan träna igen.
Kalasbra juuu .
Innan bröstvårtefixandet så vill jag att André och jag kommer iväg på lite solsemester. Hoppas det kommer gå vägen. Struntar i vart vi åker, bara vi kommer iväg och äntligen får koppla av lite.
För det är vi värda.
Mitt hår här och nu idag
Kära nån vad det växer. Ändå har frisören klippt bort lite för att göra det jämnlångt.
Vet inte ens hur man grejar med mousse och sånt och vet inte ens vilken sort man ska ha. Köpte en gelé men snälla nån. Det blev inte alls bra. Klistrigt och kladdigt. Så jag kör style naturelle och pannband. Funkar för mig.
Anna
Hej
När mitt hår började växa ut efter cyto-behandlingen var det i princip vitt utom bak i nacken och lite på sidorna där det var ljusgrått. Jag hade läst om andra som också fått underligt hår efter cytostatikan. Någon kallade sitt hår för ”fårull” . Mörkgrått.
Nu börjar det bli lite mer grått tycker jag, fast fortfarande ljust grått. Jag har ju tonat håret rosa och som inte vill tvättas bort så jag kan bara gå efter utväxten som nu är två cm. Den är ljusgrå. Inte vitt som innan alltså. Kanske är på väg åt fårullhållet.
Härom dagen fick jag höra från någon som sa att hennes frisör sagt, att man ska klippa av håret som växer ut efter en cytobehandling för det är inget ”riktigt” hår?!?! Öhhh. Va?
Så vad gjorde jag då? Jo, jag googlade efter information. Efter en massa letande hamnade jag i en diskussionstråd där frågan var om man ska eller inte ska klippa bort det som växer ut.
Någon hade inte gjort det och håret var hur fint och tjockt som helst. Någon annan hade gjort det och det blev hur fint och tjockt som helst.
Jag har bestämt mig! Jag ska inte klippa håret förrän kanske till sommaren. Inget har övertygat mig om att mitt hår skulle må bäst av att bli bortklippt.
Jag ska ha långt hår igen. Behöver inte vara så långt som innan . Jag vill testa page och lång lugg så då kan det vara idé att håret växer jämnlångt. Sedan behöver jag kanske färga det om jag vill ha bort det rosa.
Den rosa toningen skulle sitta kvar i håret i 1-2 tvättar stod det. Jag har tvättat det fler gånger än så. Det har blivit ljusare men det försvinner inte helt. Toningen har bitit sig fast i håret ordentligt. hahaha. Jag gillar det rosa så det är lugnt men grejen är ju att det är 2 cm utväxt som är ljusgrått / vitt. Fast det ihop med rosa är ju en fräsch kombo *ler * Och jag använder alltid breda pannband så det syns inte.
Läste också någonstans att håret som växer ut blir starkt och fint. Att man inte tappar något hår på ett år. Inte konstigt håret är så tjockt om inga hårstrån lossnar.
Ja, ja det blir nog bra det med. Jag gillar mitt hår och färgen…… och mina solglasögon från sent 90-tal.
Anna
Hej
Nu har jag träffat plastikkirurgen och diskuterat rekonstruktion av mitt bortopererade bröst.
Det har gått ett drygt år sedan det opererades bort. 28 december 2016 närmare bestämt.
Jag tog tåget till Malmö. Vi har snö och -2 grader. Brrrr och som väl är har vädret varit okej så tågen går som de ska. Det ska snart bli varmare temperaturer i mina trakter och det är välkommet.
Rekonstruktionsalternativ
Vi pratade om olika alternativ. Läkaren som opererade bort bröstet berättade för mig att man kan skapa ett nytt bröst med kroppens egen fettvävnad, som alternativ till att sätta in ett implantat. Plastikirurgen jag träffade idag sa att man bara gör det på personer som genomgått strålning och strålning är inget jag behövde få. Orsaken var något med att den strålade huden blir hård och att det därför skulle vara ett bättre alternativ att använda kroppens egna fett.
Jag fick veta att man tar bort hud nästan från sida till sida och cirka 15 cm brett mitt på magpartiet. Sedan drar man ner huden så att snittet hamnar i bikinilinjen.
Nu är inte denna operation aktuell för mig av en anledning till och det hade jag redan räknat ut på egen hand: eftersom min Kocks blåsa är i vägen går det inte att operera bort någon hud alls på min mage. Men jaaag ville ju få bort min kanelbullemage gratis juuu !
Nu är det så att jag har bröstimplantat i mitt friska bröst. Det gick inte att rädda implantatet i det cancerdrabbade bröstet. Man behövde ta bort det under operationen.
Alternativen i mitt fall är två.
Det ena:
att sätta i en expanderprotes under stora bröstmuskeln. Protesen har en liten slang och ventil kan man säga. Protesen innehåller liten mängd silikon från början. En gång i veckan eller varannan vecka fyller man på med 50 ml koksalt eller silikon. Så bröstet är ganska platt direkt efter operationen. När mitt cancerbröst opererades bort sparade läkaren överskottshud eftersom jag har stor byst. D-kupa. Expanderprotesen fylls med 50 ml åt gången för att töja ut huden. Just nu är den en skrynklig skinnpåse kan man säga.
Meningen är att kunna fylla expanderprotesen så att det nya bröstet blir lika stort och samma form som mitt friska bröst. Problemet är att min byst är stor och läkaren var osäker på ifall huden kommer att klara sådan stor mängd.
Alternativ två:
att ta bort implantatet i mitt friska bröst, men då ersätter man inte med ett mindre implantat. Hängbröst med andra ord. Och sedan konstruera ett bröst i mindre storlek anpassat efter det friska bröstet. Hur jag än vrider och vänder på detta, kan jag inte se att det skulle bli något bra. Resultatet blir ett hängbröst och ett snyggt silikonbröst. Dåligt alternativ.
Är det någon som känner någon som gjort just detta? Och som är nöjd? Eller någon som läser detta som själv genomgått denna variant?
Med dessa alternativen har jag bestämt mig för att inte börja greja med mitt friska bröst.
Jag räknar med att det blir ett bra resultat med expandermetoden. Blir det problem får jag ta det då. Inte nu. Uppstår det något estetiskt problem som stör mig om några år så får jag ta det problemet då.
Min enda tanke är att det ska bli så himla skönt att slippa protesen i bh:n.
Jag vet att jag behöver använda någon form av utfyllnad i bh:n tills expandern är färdigfylld. Jag vet att jag kommer ha ont och värk en tid men det klarar jag av. Jag har varit med om betydligt mer omfatande operationer än denna så det här kommer jag att fixa.
Läkaren sa att hela läkeprocessen kommer ta närmre ett år. Det tar tre månader att fylla protesen har jag för mig. Efter sex månader är det dags att rekonstruera en bröstvårta.
Jag har varit optimistisk och räknat med att kunna resa på solsemester och om jag skjuter på att greja med bröstvårta så kanske André och jag kan komma iväg på semester i september. För frågan är om vi hinner och har utrymme att dra iväg en vecka innan operationen. Låt säga i april. Det är ju inte ordentligt varmt i sydeuropa i april månad. Nja jo Cypern i slutet av april. Runt 24 grader. Vill ha varmare. Hurghada, Egypten har runt 27 grader då men jag är inte så sugen på att resa dit. Nu får jag sluta svamla om semesterresor.
Får först vänta på besked om operationsdatum innan jag ens funderar på sol och semester. Läkaren trodde det skulle dröja minst två månader innan det finns operationstid. Huhuhu. Jag vill jag göra det nuuuu. Utan dröjsmål. Så det är undanstökat.
Anna
annabloggar.com 