1:a behandlingen

God morgon.
I vanlig ordning somnade jag som en stock igår kväll när jag tagit min kvällsmedicin.

Har inga problem att sova. Ibland somnar jag direkt när jag lägger huvudet på kudden. Detta har inget med min sjukdom att göra utan det bara är så här. DUNK! Somnar.  Vi har TV i sovrummet och brukar kolla lite Netflix. Eller nja. Jag somnar snabbt och ofta hinner jag bara se förtexten.

André däremot är vaken längre och hinner se lite mer. Någon enstaka gång har jag lyckats se en halvtimme av filmen eller serien. André är så gullig och frågar alltid kvällen efter, vad det sista var jag såg innan jag somnade. Jag svarar och han letar upp stället i filmen. Där fortsätter vi titta kvällen efter. Stackars honom. Han har sett filmerna många gånger när vi håller på på det här viset. Det blir lite som filmen ”Måndag hela veckan” . Repris, repris, repris.

Om vi börjar från början.
Dags att åka till Malmö på första behandlingen. Den 1 februari 2017.
Exakt klockan 9.00 skulle jag ta en tablett: Emend mot illamående. Systern var extremt tydlig med att jag måste ta den på exakt tidpunkt. Jag skrev in det i agendan, i mobilen. Taxin hämtade mig kl 8.55. Jag var duktigt orolig och nedstämd hela morgonen. Skrev ändå föregående blogginlägg för att försöka skingra tankarna och försöka hålla mig till min morgonrutin. Jag vaknade ju i vanlig ordning tidigt, runt 04.30 och hann skriva med många pauser. Jag orkade inte prata med taxichauffören så jag pluggade in hörlurarna och lyssnade på min spellista ”badkarsmusik” (som jag lagt ut i en flik i min blogg) . Spelade lite Wordfeud med André och glömde totalt bort tiden!
-”Faaan också, jag glömde min medicin” ropade jag panikartat och chauffören titta oroligt på mig.

Rafsade fram kartan med tabletten. Igår skrev jag att tabletten jag skulle svälja var jättestor. Den låg inne i ett stort foliepaket kan man säga. Lite större än en Vicks Blå-tablett. Tryckte ut den i handflatan och tittade.  Pytteliten pilla. Hur liten som helst.

Pet-flaska med vatten hade jag med i bagen. Det brukar jag ha med mig när jag ska någonstans. Jag kan säga att jag hade kunnat svälja utan vatten. Bara att samla lite saliv i munnen så hade det ordnat sig. Man ska ju skölja ner med vätska så jag gjorde det. Kollade klockan: 09.19 var hon. Om jag var orolig i magen innan, så blev jag det desto mer nu. ”Oj oj oj”. Hur ska detta gå?” Man ska nämligen ta tabletten exakt en timme innan den tid behandlingen skulle börja. Skickade iväg ett meddelande till André och frågade. -”Det ordnar sig nog”, svarade han. Han hade rätt. Direkt när jag kom till avdelningen haffade jag första sjuksköterskan i korridoren och berättade. Hon tittade på klockan och sa att det inte var någon fara.
-”Klockan hinner bli 10.19 när förberedelserna är klara så det blir jättebra”.
Pjuuu!

Jag fick fönsterplats i rummet för tre personer. Trevligt fastän vädret var grått. Ingen sol. Fick träffa systern som kommer att ha hand om mig på varannan behandling. Hon var ytterst noggrann att berätta exakt vad som skulle hända och vad hon gjorde med min Piccline. Berättade om de två olika medicinerna som skulle pumpas in.  Vilken ordning och så vidare. Tydligt och klart. Jag skulle ju bara gilla läget och ligga i sängen så mig spelade det ingen roll, men det är ju bra att veta ändå. Man blir ju lugnare av att veta precis allt som ska hända och varför. Sådan är jag.

Hon la om min Piccline.  Fint paket som inte känns direkt.

piccline

Det hade ju dessutom läckt ut blod från skärsåret i förrgårkväll så det såg inte så jättetrevligt ut. Hon sa att det var normalt att det kunde bli så här. Det gjorde ju inte ont och hade inte blött igenom plastkanten. Dessutom har jag inte haft fintröjor på mig så det var ingen fara med det heller. Jag kör med det mjukaste slit-och-släng jag har. Långärmade t-shirts som jag tänkt slänga så många gånger. ”kan vara bra att ha”. Och det var det ju. De är dessutom lagom sladdriga i ärmarna så att Picc-line-paketet får plats. Efter behandlingens slut åker de ut. Eller så syr jag om dem till något helt annat. Just nu när jag skriver kom jag på: sy turbaner eller coola mössor. Japp! Det blir det. Får kanske sy om några gånger innan det blir något representativt hahaha. Ska köpa textilspray och göra egna mönster.Hjärtan och blommor. Det gillar jag.

Okej, jag var stationerad på sängen med påsarna på en ställning. När alla förberedelser var klara, var klockan runt 10.30.

Nu var det bara att chilla, lyssna på musik och spela lite med André. Först ringde jag honom. Kollade hur han mådde och berättade att allt är okej, jag är inte längre orolig,  och att första dosen läkemedel var på gång. Färgen i påsen är av samma nyans som rosévinet Matteus som vi brukar ha hemma. Det röda läkemedlet skulle ta en halvtimme att rinna in och den andra påsen med själva cytostatikan tog lika lång tid. Under tiden som detta droppade in, förklarade systern ingående om biverkningar jag kan få, kom med mer mediciner jag ska ta, vad de är bra för och allt sådant runtomkring.

Det blev en repetition av det överläkaren i Lund informerade om när jag var där den 16 januari. Repetitioner är bra. Det behöver jag. Jag är så imponerad. Sjuksköterskan hade inte min journal med. Ändå hade hon allt klart för sig om mig. Memorerat allt väsentligt och det är ju en del i journalen. Visste att jag ska träffa överläkaren i Lund i mars. Att jag har en Kontinent Ileostomi – Kocks blåsa. Att behandlingen kommer att förlängas med ytterligare cirka fem veckor, för att man måste skräddarsy behandlingen mer än vanligt, för att skona min Kocks blåsa så långt det är möjligt. Hon hade koll på min släkts sjukdomsbakgrund och så vidare.

Lite restriktioner de kommande dagarna. Ingen sex på två dagar. Inga problem med det. André är sjuk och har lite feber och hängig. Själv är jag måttligt road av det just nu med allt runtomkring. Ingen av oss är till stor nytta när det gäller den fronten, om man säger så.

Klockan 12.10 var allt klart och jag kunde bege mig. Taxin skulle komma kl 12.40. Perfekt. Då hinner man ju in om Pressbyrån på bottenvåningen i samma byggnad.  Jag fixar ju inte att äta tidigt på morgonen så jag var ganska hungrig eller rättare sagt sugen på något. Inte sallad och sånt utan något annat.

Hungrig – matnostalgi
Det blev en fransk-italiensk kombo *ler* .
Oh la la. Noisette Croissant. En sådan vill jag ha. En Cappuccino till och låta förena lite franskt och lite italienskt i min magsäck. Vive la France et Italie.
Cappuccinon fick en illa behandling: pappmugg med plastlock!  Därför ska ni få se en smarrig Cappuccino jag avnjöt i Frankrike. Det var när jag och några arbetskamrater var i La Gacilly, en underbart idyllisk by 60 km från Rennes flygplats i Bretagne, Frankrike.

Crêperiet heter  Crêperie La Mauvaise Graine . Vi åt extremt smarriga crêpes. Både till huvudrätt (jag hade räkor i crème fraiche och finhackad lök på min) och till dessert. Desserten va en egen specialare. jag ville ha typ allt på den. det blev citronglass, vispad grädde, hallonkräm och Nutella. Trodde det skulle vara en liten crêpe men den var ju jättstor. Kunde knappt röra mig efteråt. Några ville ha kaffe till. De serverades i mockakoppar. Jag dricker inte kaffe mitt på dagen så jag tänkte: jag tar mig en liten Cappuccio. Cappuccino gillar jag.
Den jag fick in var stor.Une grande! Mon Dieu. Jag kan inte dricka hela denna dääää-ääär.

Den hade dessutom ”extra allt”. Extremt mycket grädde, pudrad med cacao. Jo då, man kunde känna kaffesmaken. Cappuccion är inte fransosernas starka sida. Oavsett så var den väldigt smarrig. Trots mängden grädde kunde jag ändå känna kaffesmaken *ler*  . Alla skrattade när jag fick in den. Jag hade nämligen beklagat mig om hur proppmätt jag var efter de två crêpen. Jag ville bara ha något litet och ”sällskapsdricka” medan de andra drack kaffe i små koppar och te.

LCHF gick åt skogen. Äsch. C.R.E.P.E.S – diet är bra för sinnet * blink blink*

croissant-png   cappuccino  crepe

 

Åter till gårdagens händelse
Taxin kom en aning sent men de håller på att bygga om i gatorna på lasarettsområdet så det är inte lätt att passa tiden.  Jag hade ändå allt sjå att få bort alla kaksmulor från min jacka och sjal så det var lugnt.

Riktigt trevlig taxikille. Han fick mig på toppenhumör. Han var något år äldre än jag. Han har bott i Landskrona och Helsingborg så vi hade en del att prata om. Han berättade att han haft olika jobb genom åren och sadlade om till taxichaufför för Skånetrafiken för inte så länge sedan. Vi hann inte gå igenom om vi möjligen har eller har haft gemensamma vänner. Kanske kör han mig fler gånger så att vi kan fortsätta snacket.

En sak lärde jag mig under denna resa hem. Att inte berätta vilken behandling jag varit på och varför. Det var inte så att jag ältade det, bara nämnde det i förbifarten. Han blev rörd och glansig i ögonen och jag bad om ursäkt att jag blev för personlig. Kände mig jättedum. Vi känner ju inte varandra men man kan bli rörd ändå. Kanske tänker på någon närstående som drabbats. Jag måste tänka mig för lite mer.

Äntligen hemma hos André
Puss puss.
-”Hur har du haft det, min sjukling”, frågade jag.
-”Jag?” frågade han . ”Vem är mest sjuk här egentligen? Hur har det gått idag? ”.
Bla bla bla. Jag berättade allt. Jag trodde att jag från och med första behandlingen inte fick träffa en kotte. Att immunförsvaret sänktes i botten på studs och inte får riskera virus och annat. Så var det inte riktigt. Inte förrän om 10 dagar. Det vill säga den 11 februari.

André pustade ut. Han sa han varit riktigt orolig att smitta mig med sin virus med hosta, svullen hals och feber. Glad blev ju jag. Waooo. Nio dagar som jag kan träffa folk. Hälsa på mamma, hälsa på Lilla Skorpan , (brorsonens katt vi passade i en månad fram till den 22 januari. Saknar henne mycket). Bjuda in oss på middag hos min bror på lördag kanske? Om André är frisk till dess. Det är gott med gratismat *ler* . Och bra för mattkassan hahaha.

Jag har en del inbokat i nästa vecka så det passar ju bra att jag får vara ute. Hoppas bara jag inte åker på det där illamåendet. Fast å andra sidan. Man brukar inte kräkas. ”Bara” vara illamående. det är ju ett plus. det kan jag stå ut med. Bara inte min Kocks blåsa blir besvärad och börjar bråka. Den lever sitt eget liv så jag vårdar den ömt så att den håller sig i chack och är lugn.

Andre är ju ”medsjuk” kan man säga. Han har gett sig själv diagnosen : ”Diagnos Anhörig”.  Han kan ju inte heller vistas ute ”i onödan” så att säga. Han måste ju jobba och handla mat och så, men han är nästan lika mycket i karantän som jag. Detta gör mig ledsen, att han behöver ”isolera sig” och knappt våga träffa vänner. Han har ju jobbat inom vården och är väl medveten om allt som är på gång och restriktioner och sådana saker.

André  hade varit ute en stund idag. Måste ju få lite frisk luft. Han hade köpt var sin bakelse och vars två arrackbullar.
-”Mmmmm”, sa jag proppmätt.
-”Vi måste äta först så vi inte blir illamående”. Vi hade rester kvar från innan och mumsade i oss en tvårätters middag: pasta med krämig laxsås med chiliflakes och pasta med köttfärssås som puttrat i rödvin och grädde.  Pasta är bra. Det får man energi av och det är därför vi ätit en del sådant de senaste dagarna.

Funderade på när illamåendet skulle sätta igång. Systern sa att det kunde komma till kvällen. Därför skulle jag ta en pilla klockan 14.00 och en klockan 20.00 för att motverka illamåendet. Satte mobilen på ringning för att komma ihåg.  Eftersom jag var ganska slö så slängde jag mig på sängen, pallade upp med kuddar, tog mina två halvfärdiga mössor och virkade vidare. Kollade på två avsnitt av Snobbar Som Jobbar.

André kom in med ”medicin” till mig. Något att ta innan läkemedlet klockan åtta. En smarrig bakelse. Lite väl mycket kalorier på en och samma dag, men vad fasen. Läkemedlena i min kropp kan försämra aptiten, inget smakar som det brukar, kan få svullnad i munnen och halsen så att jag inte kan äta. Ja, då gäller det ju att passa på att fylla förrådet och öka midjemåttet en aning.

bakelse

En kompis tipsade mig om att alla avsnitt av Snobbar Som Jobbar finns på Youtube. Inte så jättebra kvalitet men de två avsnitten jag tittade på, funkade. Under tiden blev den limegröna mössan klar. Därefter kollade jag ett avsnitt av De Tre Musketörerna på Netflix. Oh la la vilken lättsam och underhållande serie. I like!

Jag var tvungen att hålla mig vaken till klockan 20 när jag skulle ta tabletten mot illamåendet. Jag var trött och ville sova. Började känna ett diffust illamående. Bara det där lilla som man knappt märker. Det är nog för att jag funderat på ”när börjar illamåendet” , som jag var på min vakt och analyserade känslorna i kroppen. Njä. Det hände inte mycket. Och det där illamåendet tror jag inte kunde relateras till cytostatikan i kroppen.

Det berodde nog snarare på allt jag stoppat i mig under dagen. Däremot kände jag mig en aning  tjock i halsen. Ingen hosta. Jag har bara Fisherman´s Friend att ta till. Har inte fått medicin mot just detta.  Andrés misstanke är att jag blivit smittad av honom. Det är precis denna symptom han har fast betydligt värre och han har feber. Det har inte jag. Oavsett så hade jag inga problem att somna så snart jag tagit 20.00-medicinen och borstat tänderna.

Hälsningar Anna

Annonser

Picc-Line i armen idag

God morgon.

Har sovit så dåligt i natt. Vaknade vid midnatt och kunde inte somna om. André vaknade också. Jag var hungrig. Vi kom på att vi knappt ätit något under dagen. Vi åt frukost klockan halv två på eftermiddagen. Omelett. Därefter ingenting mer än någon bit choklad och några små häxvrål godisar.

André mår inte heller bra i detta. I går var det påtagligt. Han säger inte mycket om det men igår såg jag det på honom. Han är orolig och det smärtar mig. Ibland säger han att han känner sig maktlös när jag inte mår bra. Jag tröstar och säger att det är lugnt. Du kan inte ta bort det onda och oron, bara att finnas hos mig, sen får vi typ rida ut stormen. Det är ett hinder vi ska över. Hindret är cirka fyra månader långt och verkar mils högt. Sedan blir allt som vanligt igen.

När våren kommer så är allt lättare. Vi kanske till och med kan ta vår nästa tripp till Old Town i Tallinn, i sommar? Där var vi i somras. Jag har varit där flera gånger i jobbet och fått en glimt av Old Town, en riktigt gammal stadsdel som är helt underbar. André tycker mycket om det medeltida (och jag också) och den här stadsdelen är från 1200-talet.  När vi var där i somras bestämde vi oss för att inte sätta foten utanför denna stadsdel under våra fyra dagar. Det gick jättebra *ler* . Det kliade inte ens i mina fingrar att inte få gå till Kaubamaja, det jättestora varuhuscentret med massor med klädbutiker. Massor!  Det ligger i Viru Center och man ser det när man står i utkanten av Old Town. Man ska bara över en jättestor gata.

tallinn2 tallinn3 tallinn1

Denna gång brydde jag mig inte. Jag stannar hellre i Old Town och tittar på alla gamla byggnader och dricker honungsöl på Olde Hansa.

Picc-Line
Idag är det dags att åka till Malmö. Jag ska få en Picc-line i armen.  Min svägerska Jo´ , följer med mig. Det är jag tacksam över. Hon är dessutom sjuksköterska och vet vad Picc-line innebär. Det känns mycket tryggt att hon vill följa med. Vi blir hämtade klockan 11.55. Ska vara där 13.00.

Det klassas som operation, att sätta in den och det tar mellan 1 ½ – 2 ½ timme har jag fått veta.
-”Ta med ditt sticke”, sa jag till Jo´. ”Det kommer att ta tid”.
-”I know Anna”, sa hon.

Undrar om jag kan spela Wordfeud under tiden? Tror inte det. Men musik i öronen går nog bra. Ska kolla det, med dem.

En Picc-line är en tunn, mjuk kateter som via en kanyl sticks in i ett blodkärl i vänster överarm med hjälp av ultraljud.  Det här är ju high tec: för att kontrollera kateterspetsens läge används ett navigeringssystem, står det i informationen jag fått. Den tunna katetern förs in upp i armen, över vänster bröst och slutar en liten bit från hjärtat. Picc-line används för att ge, i mitt fall, cytostatika och annat läkemedel i blodbanan. Picc-linen ska sitta kvar under hela behandlingen på fyra månader. Duscha går jättebra men jag får inte bada eller basta på grund av infektionsrisk. Det kan jag nog stå ut med. Att inte bada och basta.

Om ett tag ska jag ta en dusch och tvätta mig med Descutansvamp. Descutan är ett bakteriedödande medel som man tvättar sig med för att förebygga infektion. Jag ska tvätta mig från magen och uppåt. Och båda armarna.

Nu har jag några samtal att ringa innan vi sticker. Försäkringskassan och min stomiterapeut. Ringa mamma och svägerskan.

Idag ska det komma ett brev från överläkaren i Lund. Hon har diskuterat med sitt läkarteam och tarmspecialister angående hur vi ska gå till väga med min Kocks blåsa under cellgiftbehandlingen som börjar imorgon. Som jag berättat tidigare så påverkar vissa av läkemedlena tarmarna ganska rejält och jag är livrädd att min Kocks Blåsa ska ta skada eller förvärra för mig. Jag får ju inte gå på toaletten hur ofta som helst. Jag vet ju inte om reservoaren kommer att krampa och bete sig som att det är dags att gå på toaletten fast det inte är dags. Det kan uppstå slitage i ”nippeln” på magen och ”musklerna” innanför och det kan jag inte riskera. Därför ska jag ringa min stomiterapeut. Eva heter hon och är så himla gullig och hjälpsam. Höra om hon vet något om detta här.

Hoppas läkarna kommit fram till något riktigt bra. Jag tror det.

Jag slutar för nu. Återkommer och berättar om hur allting gick.
Undrar fortfarande om jag kan eller får spela Wordfeud under tiden……
Jag får ju smärtstillande så jag lär inte kunna lägga några vettiga ord i alla fall.

Må gott så ses vi här, senare.
Anna

Peruker peruker peruker

hollywood

Tjoho!
I förrgår var jag och provade peruker. Massor av peruker. En av mina bästa väninnor följde med som smakråd. Hon är helt ärlig och säger vad hon tycker, precis som jag. Det här var så himla roligt tack vare henne. En och en halv timme tog det.

Jag har ju 74 cm långt blont hår och ville klart ha en som påminner om mitt egna hår. Lite svårt att hitta en som var så lång OCH skön att ha på. En jag provade var otymplig att ha att göra med men den var supersnygg. Det var något med sidbenan som inte blev så bra på mig.

Det jag vet om bröstcancer och cellgiftbehandling är att den vanligaste biverkningen är håravfall. Detta kommer man inte undan, har jag förstått. Från det att jag måste gå igenom denna behandling, bestämde jag mig samma dag som jag diskuterade detta med läkaren på återbesöket efter operationen, att jag vill kolla på nätet om peruker. Inte för att jag ska handla peruk på nätet, men jag ville läsa på om olika varianter.

Finns det överhuvudtaget en som är runt 74 cm? Hur använder man dem? Hur bra sitter de? Vad kostar de? Räcker min check på 6 000 kronor  till en peruk? Två peruker? Jag lekte med tanken. Först och främst vill jag ha en som är lik mitt egna hår. Mitt hår är helllångt, blont och har självfall. Det går bra ifall peruken är rödblond. Den nyansen tror jag att jag klär i. Det kan nog vara lite sexigt dessutom.

På nätet hittade jag en site med hur många peruker som helst. Både syntetiska och äkta hår. De syntetiska verkar vara lättare att sköta. Å andra sidan håller en peruk med äkta hår, längre verkar det som. Oavsett vilken sort man väljer, ska de skötas om. Inte bara att ta på och av. De ska tvättas och skötas om som sitt egna hår. Bland annat hittade jag en lite kortare peruk som var storlockig och lite rufsig. Så som håret kan bli efter sex ungefär. Fniss.  Jag har döpt den frisyren till ”krullnufs” om ni förstår vad jag menar när man byter plats på två bokstäver . Blink blink. En sådan vill jag ha. Jag vill ha krullnufs. se själv.

knullrufs1    knullrufs2

Dreadlocks.  Jag vill ha dreadlocks!
Tänk om det finns riktiga dreadlock peruker. Inte en sådan som liknar fågelbon och ser ohyggieniska ut utan en mer sofistikerad, en uppgraderad variant. Dreadlock peruk 2.0  kan man säga.

Hittade en blond med dreads på en utländsk site men det är ingen peruk för skalliga utan en vanlig peruk så att säga. Fast den var så snygg! Det finns det ju siter som säljer maskeradkläder med mera. Där vimlade det av dreadlockperuker för runt 199 kr, men njääää. Det blir nog inte så bra. Det var ju inte sådana jag menade. Hahaha. Jag fick namnen på sjukhuset, på några peruksalonger dit jag kan gå med min check . Jag och ringde dem alla. Jag vill veta om de har peruker i lager eller om man tittar i katalog.

En av peruksalongerna hade bara fåtal peruker hemma. De hade en katalog att titta i och därefter beställa. Detta passar inte mig så bra. Jag behöver prova och se att jag passar i dem, nu genast. Min cellgiftbehandling börjar ju snart och måste ha en peruk innan dess. Den salong jag fastnat för har massor med peruker hemma. Jag fick stort förtroende för tjejen jag pratade med i telefon.  Hon var osäker på ifall det fanns peruker som är så långa som mitt hår. Hon sa det finns ”extra långa” och som kanske är lika långa som mitt hår. Hon hade inte måttat dem.  Jag får nöja med det i så fall. Jag beskrev mitt hår för henne och berättade att det var bråttom med peruk eftersom jag snart ska påbörja behandlingen. Hon sa att jag kan få peruken med mig hem samma dag jag är där.

langa-haret  annat-kort blont-halvkort
Hon var på språng och skulle just beställa hem fler peruker och sa att hon ska beställa hem några som passar in i beskrivningen av mitt hår. ”Schyst”, sa jag. ”Tack”. Hon trodde inte att det finns dreadlockperuker för hårlösa personer. Inget hon hade hört talas om. Jag kan nog förstå detta. Det måste ju finnas en hårbotten eftersom dreadsen gör att hårbotten syns och på en som saknar hår så blir det inte så bra. Fast jag tänkte en peruk som kanske hade lite utväxta dreads eller så. Eller att det finns en hårbotten i peruken och att man i den flätar fast dreads på något vis. Well, det finns inga så jag får glömma det helt enkelt.
Attan också! Det får bli en krullnufsperuk istället då.

Peruk nummer två var så himla fin. Lite kortare än mitt egna hår, men har en sådan frisyr jag kan tänka mig och jag klippt mitt hår lite. Den köpte jag. Jag visade tjejen i lasongen en bild på ”krullnufsperuken” jag hittat på nätet. En sådan hade hon hemma. Ljusblond, ganska kort och med stora, härliga lockar. Skitfin! Det enda som jag inte gillade var att den var för mörk i hårbotten. Jag vill ha en sådan här men lite varmare blond ton och inte så mörk i hårbotten. En sådan kommer salongen att beställa hem till mig. Den kommer i nästa vecka.

Me de olika perukerna har jag liknat Lill Lindfors, en skolflicka, en tant och en Hollywoodfru, mespropp och vad vet jag. Ni får själv välja tema till bilderna…..

Sedan var jag lite sugen på en lite mörkare, typ brunröd eller kastanjerödbrun. Vi tyckte alla tre att den blev bra. Jag passade i den färgen. Den var axellång och hade självfall. Superskön att ha på och hade lugg som jag inte gillar, men denna peruk och den luggen trivdes jag i. Jag blev ganska lik min syster om har kort kastanjebrunrött hår. Nja. Vill jag vara lik min syster? Inget ont om henne. Absolut inte men ändå. Behöver ju inte se ut som tvillingar.

Jag fick med mig en peruk hem. Den som liknade mitt egna hår. Köpte med mig specialschampon och balsam . Så himla smidigt att tvätta den. Fyller vasken med vatten. Häller i schampot, lägger ner peruken . Låter den ligga i 10 minuter. Tar upp den. Sköljer den. Tar ut vattnet och kranar i nytt vatten. Häller i balsam och lägger ner peruken i 10 minuter. Därefter tar man upp den utan att skölja och låter den torka. Tror man ska torka den lite försiktigt med en handduk. Jag får läsa på anvisningen hur man ska göra. Peruken tvättar man när det behövs så att säga. Inte ett visst antal gånger i vecken eller så.

agnetahar lill-lindfors

Tjejen i salongen beställde hem två peruker som jag kan tänka mig. Den krullnufsen och en mörk. Får se om jag tar dessa två också. Min check kommer att räcka till tre peruker ifall jag lägger till några hundra. Deal! Det gör jag lätt. Fast är jag smart så borde jag vänta att köpa den tredje peruken eftersom de inte inte håller så länge som det tar för mitt hår at växa ut när behandlingen är överstökad. Jag får ju inte fler checkar. Då blir det att betala själv.

tantkrull skolflicka

Vi var helt lyriska, min väninna  och jag när vi lämnade salongen.  Det var lunchdags och vi stack till Ebbas Fik när vi ändå var i Helsingborg. Ebbas fik är ett himla mysigt ställe. Helt i 60-talsstil.  Enkla möbler i röd galon.  Ja, allt är gammalt stuk och man blir nostalgisk. Vi beställde var sin burgare. Jag valde Elvisburgaren. Elvis eget recept fick jag veta.
-”Hälsa honom och tacka”, sa jag till den gullige killen bakom disken och log. Han log tillbaka.

Riktigt härlig dag som jag längtat så efter. Och den blev precis så rolig, spännande och mysig som jag föreställt mig. Nu har jag peruken på en ställning på byrån i sovrummet.

Avslutar med en bild  i mitt egna hår också * smile *

mitt-har

Njut av tillvaron.
Kram Anna