Tjohej! – Sida 5 – annabloggar.com

En droppe schampo och frisyrer

Hejsan
Hoppas alla mina läsare har det bra idag. Kanske en dag till att njuta och koppla av?

Jag vaknade tidigt, innan det ljusnade och sitter fortfarande med min kopp te. Favoriten är detta te med kanel, kardemumma och ingefära. På snöret på varje påse får man lite fina inspirations,- och visdomsord. We are born wise, we are born complete står det på min tepåse. Fint * ler*

Känner mig lugn och avslappnad. Idag ska jag bara njuta. Jag har ju sällan tider att passa mer än ”mat och sovklockan”. Jag gör det jag vill och orkar, varje dag.

På mitt schema finns:
-stretcha kroppen varje morgon, middag, kväll. Tänja ut ordentligt.
-”gå på stället” . Har svårt att gå på grund av att jag har ”svullnadkänsla” under fötterna på morgnarna. Fötterna är inte svullna med de känns som om de är runda undertill. Jätteknepigt. Trampar på yogamattan tills det känns bra under fötterna. Tar cirka 30 tramp innan jag kan gå som vanligt.
-diverse work-out på mattan. Yogamattan är alltid framme.
-en power walk eller en lång promenad om dagen. Oavsett väder (här jag har fuskat en del)
-måste äta frukost senast klockan 10 (läkarens ordination eftersom jag inte har mycket till hungerkänslor)
-äta lunch vid 13-tiden
-äta middag vid 17-tiden

Utöver detta har jag inget schemalagt och vill inte ha det just nu.

Hår och frisyrer
Nu har mitt hår vuxit till 1,5 cm. Tjockt som tusan är det. Verkar som att precis alla hårsäckar vaknat till liv och vill jobba med att producera hår. Jag har alltid varit långhårig. Rakade bort 74 cm strax innan första cytostatikabehandlingen. Visste att det skulle ryka så jag såg ingen glädje i att vänta på att tussar skulle ramla av succesivt så vi rakade bort allt. Mer om detta finns att läsa en av mina sista inlägg i januari 2017.

En (1) droppe schampo går åt för att tvätta håret. När jag hade mitt långa hår tvättade jag det ungefär var femte dag. Mitt hår blev aldrig fett eller så. Dessutom använde jag aldrig stylingprodukter. Bara schampo och vårdande balsam och inpackning. En grej jag märkte var att så länge jag inte borstade eller kammade håret uppe på huvudet så blev det inte fett. Jag kammade bara längderna. Det är nog anledningen till att det inte behövdes tvättas oftare. Praktiskt ju * ler*

Jag gör inte inlägg på facebook speciellt ofta och är där bara korta stunder någon gång i veckan för att hålla mig à jour i vissa intressegrupper jag är med i. Fast nu i helgen fick jag ett ryck och publicerade första bilden på mitt hår. Här har vi den:

Fick många positiva kommentarer från vännerna och tips om frisyrer. Så gulligt av dem att engagera sig * hjärta*. Kan säga att jag aldrig kommer att vänja mig vid att vara så här korthårig. Trivs inte ett dugg och fortsätter därför använda peruk eller mössa när jag är ute. Dessutom gillar jag huvudbonader . Jag ser peruken som en huvudbonad, en accessoar till min klädsel. Därför har jag två peruker och en massa olika mössor och hattar. Har beställt en peruk från Japan som kommer om några veckor. Ska bli spännande att se hur den är. Dessutom har jag möjlighet att få en peruk till som betalas av landstinget. Eller rättare sagt jag får lägga till några hundra kronor själv.

De som gillar mig i detta korta hår får passa på att titta för detta är once in a life time. Just nu tycker jag att jag bara ser ut som en med ”cytostatika-frisyr” . Och med det sagt kommer tipset hur man kan piffa till håret medan det växer.

Tadaaa……

FullSizeRender

Lila. Eller ja…. det skulle bli lila men blev blått. Fast på denna bilden ser det mer grått ut. I verkligheten har det nästan samma färg som medelhavet kring Cyperns kust.

Ja ja. Det blå försvinner efter några tvättar så det är lugnt. Ska testa andra färger sedan när håret vuxit sig 1 cm till.

Igår hade vi kräftskiva i syrrans koloni. Mina syskon med respektive och deras barn med respektive. Min dotter och min mamma var inte med. Tyvärr.
Vi blev 14 personer. Det var som det brukar när vi blir så här många. Sitter som packade sillar med armbågarna tryckta mot sidan och rörelser med precision framåt för att inte riskera att stöta till grannen och spilla ut dennes snaps. Inga rörelser sidled fungerar speciellt bra. Sedan ska det ju skickas en massa mat fram och tillbaka runt bordet. Skicka, skicka, skicka. Kors och tvärs och fortfarande knappt kunna röra armbågarna från sidorna. Jäkligt komiskt hahaha. Naturligtvis ska någon be en skicka något precis när man börjat komma till ro och ska bre sin knäckemacka.

Jag äter inte kräftor. Pallar inte allt mekande för att få ut lite ätbart. Mycket jobb för ingenting. Dessutom lite för slafsigt för min del. En burk kräftstjärtar i lake och en klick majonnäs att doppa dem i, det tar jag med mig och det gillar jag. Muuums.

Peruker
Kände så för att ha på den rosa cosplay amine-peruken. Japansk ”tecknade-serier-hår”. Lånad av en kompis. Jag bara älskar den. Man kan ta av de två långa tottarna i sidorna och då blir det en nice pixie cut frisyr. Nu är ju detta en japansk amine-peruk och de har ofta rejält mycket lugg. Och ner i ögonen ska luggen hänga. Aningen i vägen men det gör ingenting * smile*

Hårstråna är syntetiska och heter kanekalon. Känns och ser ut som äkta hår. Fast de tål inte stark värme så man ska inte ha den på om man ska öppna ugnen exempelvis. Inte heller använda locktång och liknande produkter.

Funderar du på att styla dig med en peruk till schyst pris köpt på nätet så är mitt råd att satsa på en peruk med kanekalonfibrer eller kanubiafibrer. Finns fler sorters fibrer med god kvalitet. Kolla också att peruken går att justera lite i storlek invändigt. Samt att innanmätet i peruken är ett monofilament nät. Ett tunt naturfärgat nät. Då känns det luftigt och skönt. Inte som att ha en mössa på sig. Jo, kanske de första dagarna bara men man vänjer sig.

Sen är det bara att ta på peruken och låta kanten ligga i kant med det egna hårfästet. Ibland har jag sett kvinnor som har peruken en bit ner i pannan och då ser det ju knappast naturligt ut. Har man eget hår som har vuxit några centimetrar är det bra att trä på ett hårnät som ser ut som en tjockare variant ”tunnstrumpamaterial” för att få peruken att sitta på plats. Med mitt korta så sitter peruken på plats ändå men snart får jag nog börja använda en sådan. Har beställt redan.

Mina riktiga peruker skaffade jag på peruksalong i Helsingborg. Carl M Lundh. Fantastiskt bra hjälp fick jag. Tjejen som har salongen, beställde hem peruker efter min beskrivning och önskemål. Mer om mina perukprovningar finns att läsa i inläggen peruker peruker peruker och perukprovning nr 2.

Åter till kräftskivan
Vi har alltid superkul när vi träffas. Sarkasmen haglar från alla håll och det är ingen hejd. Alla får sin beskärda del hahaha. Jag är ganska bra på att driva med mig själv. Det brukar uppskattas * ler*

Innan jag berättar vill jag flika in följande: Här nere i Skåne är det många som säger ”bröna” istället för ”bröden”. Och bröst brukar kallas för ”bröd”. Eller… ja ”brön” om man är skåning. Det blev ju ett farligt skickande av mat hit och dit och någon sa till mig: ”kan du skicka bröna” på överdriven skånska och jag svarade:
-”Inte lönt. Jag har bara ett”.

Mamma var inte med igårkväll. Annars är hon också med på noterna när vi vevar igång runt bordet.

På tal om andra noter så blev det i vanlig ordning ett gammalt sånghäfte som åkte fram. Dock var det en sång som syrran och jag inte sjöng igår. Det är Evert Taubes Fritjof och Carmencita i Samborombon . Ponera att Evert hade fel? Tänk om byn inte hette Samborombon utan Samboromborombon. Då blir det betydligt roligare. Texten förskjuts till musiken och blir typ så här:

Samboromborombon en liten by förutan
gata den ligger inte långt från Rio de la
Plata nästan i kanten av den blåa
Atlanten och med pampas bakom sej många hun-
dra gröna mil dit kom jag ridande en af-
ton i april för jag ville

dansa Tango. Dragspel, fiol
och mandolin hördes från krogen och i
salen steg jag in där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla
Carmencita Mamman, värdi-
nnan satt i vrån, hon tog mitt ridspö, min pistol
och min manton. Jag bjöd upp och Carmencita sa: Si gra-
cias senor Vamos a bailár

este tango. Carmenci-
ta lilla vän, håller du
utav mig än ? Får jag tala med din mamma och din pappa
jag vill gifta mej med dej ,
Carmencita . Nej, don Frit-
jof Andersson, kom ej till
Samboromborombon om ni hyser andra pla-
ner när det gäller mig,

än att dansa tango. Ack, Carmencita gör mej
inte så besviken,

Och så vidare hihi. Vissa blir helt galna när vi börjar sjunga denna versionen. Hahaha.

Åter till peruker och frisyrer.
Efter att ha läst alla tips från mina facebookvänner om diverse frisyrer gick det upp för mig att jag nog ska börja fundera lite på frisyrer under tiden håret växer. Det kan antagligen inte bara växa hej vilt. Inte vet jag. Jag har ju varit långhårig typ alltid.

Några tyckte jag absolut ska ha det kort med Annie Lennox-frisyr. Så kul att de engagerar sig i mitt hår. Lennox´ hår är liiiite för kort för min smak. Men det lär ju bli en Lennoxfrisyr oavsett eftersom håret ska växa. Så om 1 cm (typ i oktober) har jag nog sådan frisyr. Kommer att tona det åt det orangegula hållet för att få mina Lennoxvänner glada * ler*

En av mina bästa väninnor tycker jag ska ha blått hår. Hon blev jätteglad att se bilden på mitt blåa hår.

Waaaoooo
Av min dotters bästa kompis fick jag jättebra tips. Pixie-cuts. Har aldrig hört talas om Pixie cuts så jag googlade. Ja men JAAA. Waoooo. Pixie-cut. Shit va snyggt. Hittade massor med olika varianter. Här kommer några bilder som jag gillar:

Lila hår pixie GoldieHawn

Svartvita bilden: Goldie Hawn 1969. En av mina favoritfilmer är kaktusblomman (Cactus Flower) från 1969. Undrar om det inte är den första film Goldie Hawn är med i. Hon är drygt 20 år där. Hennes frisyr är outstanding och hon är så underbar i denna fantastiskt charmiga film. Ingrid Bergman och Walther Matthau är också med.
Hennes frisyr kan jag mycket väl tänka mig att prova.

Se filmen, kära läsare. Själv har jag sett den säkert 20 gånger. Till och med min dotter fastnade för den när vi sett den tillsammans. Äpplet faller inte långt från trädet heter det ju * ler*.

Nu är klockan snart lunch och jag har glömt äta frukost. Igen!
Min tredje kopp Yogi te har kallnat.
Under tiden jag skrivt dagens inlägg har jag pausat och stretschat och gjort mina sit-ups.
Nu ska jag ta mina gummiband som jag spänt fast på Andrés träningsstång i hallen och träna armarna.

Solen tränger sig fram och det ser ut att bli en sval, skön sensommardag med soldis / sol. 19 grader och vindstilla. Nu ska vi ut och promenera. André och jag. Det blir brunch när vi kommer hem.

Må härligt
Anna

Serier och underhållning

Hejsan
Allt känns bra idag också. Härligt!

Imorgon är det dags med cellgiftbehandling nummer tre. Klockan 11.00 ska jag vara där. Bilen kommer klockan 9.55. Jag räknar med att vara hemma runt kl 14.00.

Idag har jag i vanlig ordning varit och tagit blodprover. Det ska alltid göras dagen innan en behandling och dessutom några gånger emellan två behandlingar. Man ska helt enkelt ha koll på att alla värden är bra. Vita blodkropparna exempelvis. Det gick ju inte så bra efter första behandlingen med den dramatiken. Usch!

Under de jobbiga perioderna efter varje behandling bor jag till stor del i sängen. Ingen ork, illamående, ingen aptit, orkar inte vara i kontakt med någon. Totalt likgiltig och fruktansvärt urtråkig. Pratade med min ena brorson igår och han hade läst en studie om att man kan må betydligt bättre om man är ute och rör på sig. Promenerar. Jag har tänkt på detta men steget är jäkligt långt att jag ska förmå mig att orka klä på mig och ge mig iväg ut när jag mår som sämst. Denna gång ska jag minsann försöka ta tag i detta och tvinga mig ut om så bara för en liten stund.

Under de sex veckor som gått sedan första behandlingen har jag avverkat några serier på Netflix. Jag fixar inte att se thriller och skräck. Inte serier som Penny Dreadful som André och jag tittade på innan jag blev sjuk. Fick mardrömmar. Dock är serien mycket spännande och riktigt välgjord. Follow The Money är ju spänning på hög nivå. Nu är det för högt tempo för mig. Dessutom för läskig på sina ställen. Jag behöver serier och filmer där det inte händer så mycket hela tiden. Sådana man bara kan titta på utan att tänka för mycket och somnar man så är det inte hela världen. Eller så spolar man tillbaka.

Periodvis tittar jag på The Musketeers på Netflix.

Tre engelska serier har jag avverkat. Samtliga utspelar sig runt år 1910- 1930 ungefär. Jag har sett samtliga avsnitt av Downton Abbey. En otroligt bra serie. Så välgjord och intressant rent historiemässigt och hur livet var i högadelns hushåll och kretsar. Serien utspelar sig runt 1910-1925 ungefär. Lagom med intriger, svartsjuka och hemligheter både bland tjänstefolket och adelsfamiljen i Downton Abbey. Efter den såg jag hela serien Mr Selfridge. Jag började se den när den kom ut för fyra eller fem år sedan, men såg bara en säsong. Den serien har jag sett till sista avsnittet nu för ett tag sedan. Ganska intressant för båda dessa serier utspelar sig ungefär under samma tidsperiod. Man får ju med en del historia.

Selfridge ett stort varuhus i London och det är amerikanen Mr Selfridge som bygger det från grunden till ett stort, vräkigt varuhus för folk med pengar. I denna serie som heter Mr Selfridge händer det mycket. Kolla själv får du se.

Om jag nu ska jämföra historien så kan vi ta det här med grammofonens intåg i hemmen. Den insnöade högadeln (Downton Abbey) verkade leva i sin snobbiga bubbla. De fick nys om grammofonen lite senare än de som bodde i storstaden i serien Selfridge.

Det var skamligt att högadelkvinnor gick på jazzklubb när man besöker i London. Fast i serien Mr Selfridge som utspelar sig inne i storstaden under samma tidsperiod var det helt okej och spännande att vara på jazzklubb. Allt handlar egentligen om hur man vinklar det i serierna.

I Selfridge levde de unga kvinnorna mer fritt än högadeln i Downton Abbey. I Downton Abbey vistades man inte ensam med en karl i samma rum.

I Selfridgeserien lanserades sminket uppe på disk och inte undangömt och hysch-hysch som det var på den tiden. När läppstiftet i hylsa som man kunde skruva upp, lanserades som en sensation. Innan dess var läppstift och rouge i små runda burkar.

När jag avverkat dessa två serier fick jag leta lite efter annat lämpligt. Jag har fastnat i kostymfilmernas värld och vill fortsätta se sådant som utspelar sig i början på 1900-talet. Jag hittade en som heter The Paradise. Den utspelar sig också under samma tidsepok ungefär, som de andra två. Lite för romantiskt dravel för min smak men fungerar när jag mår som jag gör.

Denna serie handlar om ett av de första varuhusen i England. Vet inte vilken stad det utspelar sig i. Nu har vi lämnat högadeln och alla storfräsare i London. Detta utspelar sig i en mindre stad. Detta varuhus, The Paradise, har en damklädesavdelning och där lanserades smink via en fransk vän till varuhusets manlige ägare. Fransyskan menade att i Paris har de fina damerna börjat använda rouge, läppstift och puder. Inte bara gatuflickorna och varitéartisterna. Dessa produkter såldes enbart under disk och i hemlighet på den tiden. Återigen liknelser i de olika serierna. Rolig iaktagelse.

Serierna runt denna tidsperiod börjar ta slut på Netflix så jag har fått avancera framåt i tiden lite grand. Har just börjat titta på Marvel´s Agent Carter som utspelar sig omkring 1945 och är en amerikansk spionserie. En kvinnlig spion vid namn Carter. Nu är det fullt acceptabelt med klubbar och svarta musiker som spelar storbandsjazz i vita kostymer. Tjusigt.

Jag har bara sett tre avsnitt så jag kan inte yttra mig men den är lättsam och så där lagom dramatisk. Parallellt med denna har jag sett fyra avsnitt av Hotel Halcyon på SVT Play. Det är en engelsk serie som utspelar sig under andra världskriget, runt 1940. Hotel Halcyon är ett lyxhotell mitt i London och inom dess väggar händer det saker minsann. Och utanför pågår kriget i luften för fullt så det är mycket springande ner till skyddsrummen.

Än så länge är det för tidigt för mig att hitta historiska liknelser i dessa två serier. Båda utspelar sig under andra världskriget fast den ena i USA och den andra i England.

Det som är tråkigt med SVT Play är att de inte släpper hela serien utan avsnitten portioneras ut allteftersom de sänds på vanlig TV. Dessutom visas avsnitten bara under begränsad tid. Det tycker jag är urtråkigt och irriterande. Därför föredrar jag Netflix.

Jag tar gärna emot tips på serier och var man kan hitta dem. Youtube är inte så bra ställe att leta på eftersom jag märkt att kvaliteten är dålig på det jag hittat. Vill gärna se Snobbar Som Jobbar eller The Persuaders som den heter i original. Den gick på TV 1971 och var min favoritserie. Tony Curtis och Roger Moore i högform. De avsnitt som jag hittat på Youtube är de flesta av så dålig kvalitet att jag inte fixar att titta. Har letat som tusan efter serien i box men lyckas inte hitta den. *sur gubbe*

Mer Snobbar Som Jobbar till folket!

Ha en bra fortsättning på eftermiddagen.
Skönt väder ute fastän solen inte riktigt kan ta sig igenom molnen.
Det kan vara en vår som är på gång. Sakta men säkert. Tjoho!

Anna

Helgen som gav ett rejält lyft

Nä nu blommar löken *skrattar*

Grejen är den att vi samlar lite ”matrester” i en skål i köksfönstret. Nja rester och rester.
Rödlökshalva som vi låtit ligga och torka tillsammans med en massa citronskivor.
Den här löken har legat i skålen hur länge som helst och för två veckor sedan började något hända i den. En liiiten liiiiten lökbebis *ler*
Kul va? Och lite märkligt.

Citronskivorna har inte muterat eller förökat sig. Ännu.

Idag är det måndag och en bekymmersfri helg har passerat. Skönt. Har blivit så upprymd och glad. Underbar känsla att vara klar i huvudet. Slippa den där grumligheten som kommer efter cellgiftbehandlingarna. Igår och i förrgår sov jag inte middag. Det var ett tag sedan jag lyckats vara vaken en hel dag utan att för den delen somna klockan halv åtta på kvällen. Jag känner mig som en helt vanlig människa helt enkelt.

Var ute en snabbis på stan i lördags. Superskönt väder. Solsken +5 grader och vindstilla.

I lördags kom Sussie och hälsade på. *hjärta*
Vi är arbetskamrater sedan många år. Himla roligt att träffa henne igen. Nästa gång vi ses är det nog varmare ute så att vi kan sitta på ett utefik i stan. Så länge jag är utomhus borde jag inte bli smittad av baciller. Tjoho! *ler* Ska envisas med att hon kommer hit så får hon en lite mer sightseeing i Landskrona varje gång. Nästa gång ska vi ta en fika på Gyllene Koppen har jag bestämt. Himla mysigt ställe. Det är tillfälligt stängt där men öppnar nog någon gång i april eller maj. Jag ska berätta mer om Gyllene Koppen vid senare tillfälle.

Lördag ja….
Jo jag hade gjort smarriga ägg & ansjovismackor och rostbiffmackor à la Borgerkrogen i Helsingør. Massor av färskriven pepparrot, inlagd gurka, tunn skiva röd paprika, dansk remouladsås och rostad lök.
Mums fillibabben, tryck in i flabben. *fniss*

Vi fick en så gullig krukväxt av Sussie som vi planterade i Andrés gamla känga. Har precis skickat en bild till henne och blomkrukan blev godkänd. *ler*
Låter ju lite nonchalant att plantera en växt man fått, i en gammal Björn Borgkänga men nu får jag dig att ändra uppfattning. Kolla själv.

Skon

När vi vinkat av Sussie fortsatte vi med vårt projekt ”Dyna II ”. Vi har fyra sittdynor att klä om. Den första är klar. Klädd i Terrakiottaarmén, det berättade jag om i ett tidigare inlägg. Tjusigt va? Ni ser dem i bakgrunden på bilden här ovanför. En stor och en liten sittdyna att ha på golvet. Massor med dynor blir det totalt. Fyra stora och fem eller sex små. De blir använda när vi känner oss bohemiska *ler*

Terrakottaarmén
Terrakottaarmén består av cirka 8 000 soldater och hästekipage i naturlig storlek, gjorda av lera. Varje soldat är unik och har egna ansiktsdrag och utseenden. Det är ”bara” cirka 2 000 stycken soldater som grävts fram och finns att beskåda på ett museum i Kina. Det var Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi som var vidskeplig och villa ha dessa soldater som beskyddare efter sin död. Han avled 210 f.Kr. Lerfigurerna glömdes bort och hittades av en slump i mitten av 1970-talet. Hur som haver så har vi en bråkdel av soldaterna avtecknade på vår sittdyna. Eller två dynor rättare sagt. Ganska hemskt att sitta på dem när man tänker efter. Fast vi är inte vidskepliga. Jo jag är. Fast bara lite. Och bara när det gäller Egyptens faraoer och gravar. Jag hade inte vågat plundra en grav där kan jag säga. Och ingen annanstans heller.

Dyna nummer två är på gång. Inte klar ännu. Bara dynans ovansida. Himla häftigt blir det. André har skissat och jag har sytt det på linneväv. Resten får bli en cliffhanger *ler*
Visar bild när den är helt klar. Det kommer att dröja några veckor eftersom jag inte hinner sy den klar de närmsta dagarna.

På onsdag är det ju dags med tredje cellgiftbehandlingen och kommande två veckor blir väl eländes skithelvete som vanligt och ingenting gjort.

Våra kära mammor på besök
I går, söndag ,fick vi kärt och efterlängtat besök. Våra kära mammor kom på kafferep. (Bara tre sorters kakor dock). Vi har inte träffat Andrés föräldrar sedan jag fick mitt cancerbesked. Allt har varit pannkaka sedan dess och det har inte blivit tid eller möjlighet att träffas. I söndags blev det av. Våra mammor kom på besök. Så himla trevligt. Jag fick två stora nystan alpackagarn, från en av hennes alpackor. Så härligt. Jag är ju kär i hennes tio alpackor och nu har jag en av dem hemma i min garnlåda *ler*

Ska tänka ut noggrant vad jag ska sticka eller virka av garnet. Mina svärföräldrar bor på Hven och har sina tio aplackaherrar där. De trivs otroligt bra på Hven och har gott om mark att ströva runt på.

Hven är en underbar ö. Alpackorna är helt underbara djur. Perfekt kombo. Tänk att få uppleva både ön och alpackorna på en och samma gång. För min egen del blir jag helt lugn att komma in på Hven. Även under turistsäsong. Man behöver ju inte vara just där turisterna är. Det finns många avkopplande platser på ön. Exempelvis i svärföräldrarnas trädgård. Fast den är inte för allmänheten *utropstecken* .

Jag får ett lugn när jag hälsar på alpackorna i hagen. De utstålar ett lugn och är coola. Dessutom doftar de så gott när man trycker näsan ner i ullen på dem. bland bråkar de med varandra men de är inte på något vis opålitliga utan reder ut sina tvister ganska sofistikerat. Det är min uppfattning. Svärföräldrarna som lever med dem har kanske en annan uppfattning.

Vissa blandar samman alpackor med lamor. Därför tror vissa att alpackorna spottar. Det är lamorna som spottar åt höger och vänster. Alpackor spottar bara på varandra om de blir ovänner. Jag fick med en spottscen när jag filmade dem en gång. Ska se ifall jag kan lägga upp filmen vid tillfälle.

Vill man göra något annorlunda kan man boka en Trekkingtur runt en del av Hven. Så snart jag avslutat min sista behandling och börjar känna mig frisk vill jag ta en promenad med dem. Kolla gärna in hemsidan för mer information.
http://hvenalpacka.weebly.com/

Tvära kast i dagens inlägg *ler*
I söndags lagade vi en favoriträtt. Älgfärsbiffar med ost i mitten och med stjärnanis och portvinssås. Så himla gott. Ganska kryddig eftersom vi kryddar med färsen och såsen med chiliflakes. Inget smör och ingen grädde. Endast en klick smör till stekningen.

Till detta har vi potatismos och blomkålsmos och en enkel sallad. Ett gott rött vin som passar till denna rätt är det Argentinska vinet Quara # 6551. Likaså Coffee Pinotage #6315. Det fungerar även utmärkt med vanligt kranvatten och bubbelvatten. För min del dricker jag ingen alkohol under min behandlingsperiod. Inget jag är förbjuden att dricka. Jag är helt enkelt inte sugen. André är måttligt förtjust i vin och öl så vi kör med bubbelvatten eller kranvatten.

Mina smaklökar är ju helt ur banan. Det har jag berättat om tidigare. Choklad tilltalar mig inte ett skvatt. Varken vin eller annat med alkohol vill jag ha. Kaffe har jag slutat med. Sällskapdrack två koppar kaffe igår när våra mammor var på besök men inget jag egentligen längtar efter eller saknar. Sådant som innehåller överdrivet mycket socker är direkt äckligt. Pågens Finska Pinnar fungerar. Det smakar inte så sött.

Nu ska jag fortsätta på ett vid-sidan-om-projekt. Jag har en massa på gång. Halvfärdiga projekt. Ibland vill jag virka samtidigt som jag tittar på Netflix. Ja då tittar jag på en serie och virkar på koftan jag håller på med. Ibland vill jag sy. Ja då går jag in i hobbyrummet och syr på en av kuddynorna. Ibland vill jag göra allt på en och samma gång och då blir jag lite stressad och kan inte välja vad jag ska göra. Det är huvudet som spökar och jag skyller på cellgifterna som cirkulerar i kroppen.

Funderar på att ta en liten runda på stan. Ska bara handla mjölk och lukta på luften *ler*

Hyfsat soligt just nu och +4 grader. Fast min väder-app visar regnskurar. Hmmmm. Inte här i alla fall men det ser lite mörkt ut längre bort mot Danmark.

Jag önskar dig en bra måndag.
Hälsningar Anna

18 februari. Projekt och vila.

Hejsan

Morgonpigg som vanligt. Jag älskar morgnarna så det är helt okej med mig. Det är på morgnarna som jag oftast är som mest pigg. Det är då jag skriver i min blogg. Fast inte denna morgon, den 18 februari. Gjorde en mugg kaffe och tog bort vinetiketter från flaskor vi samlat på oss. Vi har ett projekt på gång.

Vi har många projekt på gång, André och jag.

I början av 90-talet fick jag idén att samla på vinetiketter. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med dem. Ville bara ha dem. Det vimlar av snygga etiketter. Sparade dem i en låda hur länge som helst. En hel del har gått åt till ett barbord som inte ens var mitt så de etiketterna kan jag bara glömma. Fast de äldsta, från 90-talet, blev ett inramat kollage. En tavla som hänger i köket.
fullsizerender vintavla
Vissa etiketter är jättelätt att få loss. Andra kräver massor med tålamod. Och andra är som toalettpapper. Det bara drösslar sönder när de blir våta. Jag kranar hett vatten i flaskorna. Efter det kranar jag hett vatten och några droppar Yes diskmedel i en stor gryta som är så djup att etiketterna täcks av vatten, med flaskorna stående. Där får de gona sig en bra stund. Inte för länge för vattnet får ju inte kallna. Då är det bara at krana på med hett vatten igen, och diskmedel.

Sedan är det ”bara” att pilla upp kanterna och med stort tålamod dra av försiktigt. Kan säga att det är verkligen skillnad på klister och klister. Och pappret som etiketterna är gjorda av. Italien och Sydafrika leder. I alla fall de sorter vi köpt. De använder ofta tjockare papper. De går inte sönder. Limmet sitter bra men lossnar lätt.

Däremot Italiens rosa bubbel Pizzolato är liite knivigare men det går. Etiketten till den italienska likören (min favorit) Liquore Strega, går galant att lossna.Sådana har vi massor av. Den etiketten är så himla färgglad, har ett härligt typsnitt . Blank, guldig och jag tänker på Toulouse Lautrec när jag ser den.

denna
Värre är det med många av de franska vinerna. Jag begriper inte vad det är för lim de använder , och pappret på etiketterna. När jag går igenom vår samling, är det inte många franska etiketter i lådan. Pappret på många franska etiketter är som tunt , slitet toalettpapper som legat fuktigt. Det drösslar sönder. Inte alla etiketter men många. Etiketten på Bollinger Champagne däremot, lossnar hyfsat bra. Både på de stora och de små buteljerna.

De franska vi har köpt, har varit ett litet helvete att få loss. Framförallt på det prisvärda, lite porlande och ekologiska vita vinet Moulin Blanc (vita möllan) . Etiketten är så himla fin,guldig i kanterna. Enkel design. Vinet är gott. Jag har bara haft tålamod att lyckas få loss en enda etikett utan för mycket svordomar. Jag vill ha många sådana. Kolla själv.

Jag kan också säga att något hände i början på 2000-talet när det började blir mer och mer ekologiskt tänk över lag, i alla sammanhang. Jag delar med mig av min egen teori. Haringe bevis eller belägg. har ej forskat i ämnet. Bara egen teori baserad på min upplevelse.

På 90-talet minns jag att det var enklare generellt, att få loss etiketter. Sedan har det blivit svårare. Fast Italien och Sydafrika leder med lagom bra klister och sitt tjocka papper. Här behövs inga svordomar för att lyckas.

Ett erkännande
När vi inte riktigt kan bestämma oss för vilket vin vi ska till maträtten vi ska laga, väljer inom rätt kategori vad vinet passar till så klart, sedan går vi efter etiketten. Har vi den här etiketten eller? Det har fungerat bra hittills ’ler*

Nog om vin nu.

Hej då 1 cm kliande hår
Planen att trimma mitt 1,5 cm långa hår häromdagen blev inte av. Däremot igår, den 18 februari. Innan André stack till jobbet på eftermiddagen.

Vi hittade några kala fläckar. Jag läste någonstans att det tar två ill tre veckor efter första cellgiftbehandlingen innan håret på huvudet börjar ramla av. Cellgifterna slår ju ut hårcellerna totalt. Först ut är håret på huvudet. Sedan dröjer det lite innan ögonbrynen ryker. Minns inte hur länge det dröjer men det kan jag ju berätta om senare. Har inte märkt något håravfakll på andra delar av kroppen. Benen hade ju varit önskvärt, men jag får väl fortsätta att sköta det själv.

Ögonbrynen
Jag hade ju bokat in tatuering av ögonbrynen den veckan jag låg på sjukhus så det vara bara att avboka. André och jag hade ett snack om det här att tatuera ögonbryn under pågående behandling.

Helt idiotiskt. Det är ju ändå en slags påverkan på huden. Sår. Lite blod kanske och så vidare. Jag ska inte utsätta mig för sådant. Jag vet inte hur jag tänkte där. Jag tänkte mer på min fåfänga som vanligt.

Argumenten:
-Jag kan ju inte vara utan ögonbryn. Ser ju inte klokt ut kanske.
-Om jag målar dem: hur ska jag få det snyggt?
– Och om jag får det snyggt. Till slut. Efter kanske 10 minuters målande. Hur länge håller det då? I en kvart tills jag kliar mig och smetar ut färgen?
-Hålla på med detta varenda gång jag ska lämna hemmet?

Problem är till för att lösas. Fokus på lösning.
Det är så jag utbildat personal. Fokus på lösning.

Behöver man hjälp vänder man sig till expertisen: mina systerdöttrar. De kan det där med att måla snygga ögonbryn. Jag ska gå i kurs hos dem. Kosta vad det kosta vill *ler*

Skalmans ät & sovklocka hade jag behövt.
Jag försöker ha lite rutin. Jag är ju sjukskriven fram till juni månad ungefär så jag har insett att jag behöver ha någon form av rutin. Så gått det går.

Morgnarna vaknar jag jättetidigt. Jag är inte ”somna-om”-typen utan stiger upp. Gör en mugg kaffe eller bara kokt vatten och sätter mig vid datorn och bloggar lite eller letar tyger och surfar på nätet.

Ser till att äta lagad mat fastän André är på jobbet. Sådana basic saker. Inte slarva med maten.

Ibland skulle jag behöva Skalmans ät & sovklocka.

skalman

Eftermiddagarna är svårare att ha rutin på. Allt beror på om jag har något viktigt möte angående mitt hälsotillstånd eller ska någonstans. Då behöver jag se till att ha vilat innan. Musten går ur mig snabbt, när jag kommer hem igen efteråt. Därför kan jag inte boka upp två saker samma dag, om jag inte måste förstås.

Ge mig tid att krypa ner i sängen och bara vara. Kolla en serie eller film på Netflix. Virka en mössa eller liknande. Något som gör att jag kopplar av. Virka är mycket bra avkoppling för min del. Jag blir lugn och nervarvad (ett nytt ord i Anna ordbok) *ler*

Jag tar gärna beställning på virkade mössor. Har en beställning på gång. Kanske två. Jag har börjat fundera på hur många mössor man egentligen behöver. Jag har många. Vill ha mössa till varje outfit nämligen.

För mig är min huvudbonad en del av min outfit och lika viktig att matcha med allting annat.

Kramellikram
Anna

17 februari. Hej.Vanliga Anna här.

Hejsan

Känner mig som vanliga Anna. Efter det att jag slutade med den ena sortens medicin har jag inte känt någon bieffekt alls utan kände mig för första gången som en vanlig, fullt frisk människa. Den där vanliga Anna. För första gången sedan första cellgiftsbehandlingen den 1 februari.

Äntligen!

Fasen vad jag gillar mig som ”vanliga Anna”. Har känt mig fruktansvärt tråkig, gnällig, jobbig. Nästan blivit trött på mig själv.

Denna förmiddag var jag hos distriktsköterskan och la om min Picc-Line jag har i armen. Den ska läggas om en gång i veckan. Det tog tre kvart. Längre tid än vad det gjorde när jag plåstrades om, i samband med första cellgiftbehandlingen. Allt beror på hur den packades in förra gången. På sjukhuset. Riktigt väl inpackad må jag säga. Mig gjorde det inget att det tog tid. Jag hade ju ingen annan tid att passa.

Fick en mycket intressant pratstund med sköterskan som la om den. Hon är en sköterska som jobbar periodvis i hela landet. Hon har sitt hem på Gotland men är inte där så ofta. Vi började prata om Gotland. Jag har aldrig varit där och har Gotland på min rese-önskelista.

Historia, medeltida och kultur är jag oerhört intresserad av. Det intresset delar jag med André. Fick många tips av henne när på året man ska åka dit för att undvika allt för mycket turism och utan att det är vinter.

Jag gjorde ett grupparbete i skolan om Gotland. I skolan envisades jag med att vilja jobba ensam. Inte i grupp. Har haft dålig erfarenhet av det där med att jobba i grupp. Blir irriterad när inte alla engagerar sig utan vissa bara glider med liksom. Så jag gjorde mitt egna grupparbete som handlade om Gotland på Hansatiden.

En annan gång hade jag ett eget grupparbete om Hven. Vår älskade lilla ö som ligger precis utanför Landskrona.

Grupparbetet handlade om Hvens historia. Det är ju så mycket mer än Tycho Brahe. Tegelbrukindistrin på 1800-talet exempelvis.

På Hventillbringade jag och min familj mycket tid när jag var liten. Hos min faster och farbror. Likaså som vuxen. Underbara minnen. Denna ö har alltid varit speciell för mig.

Tillbaka till nutiden.
Kände mig ”vanlig”. Trodde inte att jag skulle längta efter att vara vanlig. Vanlig låter så tråkigt. Coolare att vara speciell.

Nu kom en vändpunkt kändes det som. Nu gäller det att passa på att ta vara på tillfället. Kände hur energin kom tillbaka. Kunna skratta och orka klä mig. Det började klia i mina kreativitetsfingrar som legat i träda länge.

Vi ska klä om en soffa. En soffa som vi faktiskt själva satt samman. Vi slaktade en fotölj med breda armstöd. Tog armstöden och schäslongdelen till Andrés gamla soffa. Nu ska vi ha tag i tyg. Något som passar till våra vinröda soffor. Mysrummet går i vinröda toner, med inslag av mörkbrunt och naturbeige.

Bojng-ojng-ojng…..
Nu kom jag på det. Ha!
Jag har i hur många år som helst velat klä om en soffa i jeanstyg. Jag älskar jeanstyg. Man kan göra så himla mycket med jeans. Jag har gjort mycket men aldrig klätt om en soffa. Vi var helt överens, André och jag. Det kommer bli superhäftigt!

Vi har ju inte mycket jeans så vi slängde ut frågan på facebook.
Vi vill ha dina gamla avlagda jeans” var rubriken.

En vän till André på facebook hörde av sig till mig. Jag känner henne inte ens. Samma dag kom hon med en jättehög med jeans. Waooo. Jag ska baka jättemycket äppelkaka till henne som tack. Äppelkaka med min hemliga kryddning.

Sedan hörde min barndomsvän Louise av sig och jag fick några jeans av henne också. Nu har vi så att det borde räcka till soffan. Dessutom hörde en annan fb-vän av sig. Uffe. Han har också avlagda jeans. trodde inte vi skulle få ihop så här många jean på bara några timmar. fantastiskt. Tack, tack tack. Nu har vi så det räcker.

Tjoho!

Jeansblått passar inte så bra i vårt mysrum så vi ska bleka de mörka jeansen ordentligt och därefter färga dem i en vinröd ton. Ska vaxa läderdetaljerna så att de bibehåller sin rätta färg. Vi har en drös med soffdynor som vi ska ha som sittkuddar. Dessa ska kläs i andra tyger.

Fick tips av svärmor om tygbutiken Stoff & Stil, stoffochstil.se Heaven för mig som älskar tyger. Plöjde igenom deras jättestora tygsortiment i jakten på möbeltyger. Och klart jag hittade. Hittade även en annan tyg-affa: ohlssonstyger.com . Där hittade jag ett superhärligt möbeltyg till en struntsumma.med motiv terrakottaarmén.

Terrakottaarmén. Mitt nästa besök i Kina blir att besöka terrakottaarmén som finns i Shaanxiprovinsen. Dit vill jag. Någon gång.

Ohlssonstyger hade två meter kvar av terrakottaarmén-tyget. Jag beställde de två metrarna på stående fot, innan någon annan hann före. Tjoho. Tyget kommer i nästa vecka.
Xiéxiè
(uttalas che-che med betoning på sista e:et och betyder ”tack” på Mandarin kinesiska).

terrakottaarmen
Hoppas hoppas hoppas!
Att jag får vara vanliga Anna ett tag till så jag klarar av att påbörja projektet.

Jag måste ta det lugnt och lyssna med respekt på min kropp. Visar den minsta spår på trötthet måste jag gå och lägga mig. Inte envist fortsätta med det jag för stunden håller på med.

Vi kör två Kinabilder från resan när tjocka släkten åkte till Kina 2009 för att fira jul tillsammans i Qingdao som ligger i Shandongprovinsen.

Staden Qingdao hette tidigare Tsingtao och ockupperades av tyskarna i början på 1900-talet. Tyskarna byggde ett bryggeri.Vet inte om det framgår av öletiketten från den tiden. Ölen heter i alla fall Tsingtao och är en god, ljus öl och passar en ”lagomgillare” som jag är.

Den andra bilden visar mamma och mig på muren en svinkall dag i december 2009. Vet inte om det heller framgår så bra. Kallt som attan var det i alla fall.

76845_159384764099483_4923345_n 36180_159384554099504_7993301_n

Tjing tjong
Anna