”Är du dum i hela huvudet?” är det kanske någon som vill säga till mig när man läser detta. Ja, jag är kanske det. Då får jag vara det i så fall.
Syftet är att ta reda på vilka av besvären som beror på Tamoxifen och vilka besvär hade jag dragits med ändå, så här i ”övergångsålder-tider”.
Prolog
Jag anklagar nämligen Tamoxifen för alla åkommor jag fått sedan jag började ta dessa helvetespiller i augusti 2017.
Jag är 57 år. Min mens slutade när jag var ungefär 52 år. Den slutade. Skönt tänkte jag. Inga nämnvärda ”övergångsbesvär”. Bara kände mig frusen men inget annat. Jag frågade mamma hur det var för henne. Hon hade inte heller några direkta besvär. Det påstås ju vara ärftligt. Jag kände mig lyckligt lottad att ”slippa undan” så lätt liksom.
Några år senare drabbas man av BC och måste ta Tamoxifen. Då plötsligt hamnade jag i Övergångsåldern från helvetet. Inom loppet av några veckor. Rakt ner i helvetet. Sååååå, jag skyller ALLT på medicineringen tills motsatsen är bevisad och det är det jag håller på att ta reda på nu.
Nu har det gått 7 dagar sedan jag tog den sista Tamoxifen. Idag är 8:e dagen.
Jag vet inte hur länge jag ska göra uppehåll. Syftet är att ta reda på vilka besvär jag har som inte är relaterade till Tamoxifen. Sedan överväga om jag ska börja ta dem igen eller inte. Om jag ändå ska dras med de värsta biverkningarna fast jag inte äter Tamoxifen, ja då fortsätter jag ta dem.
Dag 1, 2 och 3 utan Tamoxifen
(Jag räknar inte upp torra slemhinnor i underlivet som annars är en vanlig biverkning och som även drabbade mig riktigt mycket. Då jag ätit 4 st havtornskapslar (Membrasin) dagligen sedan 10 månader tillbaka ungefär så har slemhinnorna stabiliserats så pass att de inte besvärar mig nämnvärt. Än så länge, ska tilläggas).
Besvären: samma besvär som när jag tar Tamoxifen.
Det vill säga stel i kroppen, besvärligt att resa mig till stående efter att ha suttit på huk, värmevallningar vid minsta ansträngning (t.ex cykla i svag uppförsbacke, gå för fort i trappor), svettig i hårfästet och håret vid minsta ansträngning, känning av kramp i fötter och lår när sova inför kvällen, domningar i händer och armar framförallt på morgnarna om jag haft armarna i vinkel (exempelvis ha dem liggande på magen), svullnad om ben och domningar i benen om jag sitter för länge, cirka efter 30-45 minuter domnar benen, tydliga och återkommande stickningar i tårna framförallt när jag gått och lagt mig. Stickningarna och krampkänslan löser av varandra.
Känner mig likgiltig inför mycket. Orkar inte ”bry mig”. Utom på jobbet. Där trivs jag fantastiskt bra och känner harmoni och glädje. Ingen där skulle tro vad de läser om de läser detta jag skriver här.
Dag 4
Inte känt domningar i händerna eller benen på morgonen eller på natten
Ingen krampkänsla varken i fötter, ben eller lår.
Spår efter vaginal blödning. Det är två månader sedan jag hade en släng av detta senast.
I övrigt: samma besvär som dag 1 – 3.
Dag 5
Fötterna kändes extra ömma undertill när jag steg upp denna morgon.
Rikligare flytning då och då under dagen.
Stickningar i fingrarna. Har inte känt det i fingrarna på mycket länge.
Lätta stickningar under fötterna.
Känt mig smidigare i kroppen när jag suttit på huk.
Vet inte om det är inbillning eller så, men känt mig ”klar i huvudet”.
Har jag varit ”grumlig i huvudet” innan?
Värmevallningar ett fåtal gånger under dagen, på jobbet.
Inte intensiva som tidigare.
Stickningar i tårna precis som alla andra dagar.
Öm under fötterna efter en dag i högklackat. (kan nog inte beskylla Tamoxifen för det).
Ingen krampkänsla.
Dag 6
Lätta stickningar i några tår på kvällstid och när jag suttit still en stund.
Inga värmevallningar på hela dagen.
Inga domningar i armar eller ben.
I sängen på kvällen: kunde sträcka ut fötterna helt utan att få krampkänsla. Hurra!
Fryser mer frekvent än innan. Ungefär så som jag gjorde innan jag började med Tamoxifen.
Fryser strax efter jag ätit en måltid.
Känner mig klar i huvudet. Kan tänka mig det är samma upplevelse som när man dricker en energidryck. Klar och skärpt i huvudet.
Dag 7
Inga känningar av kramp i fötter. Inga vallningar.
Minskad vaginal flytning.
Frusen. Klar i huvudet.
Känner mig smidigare, rörligare, lättare.
Inte så jobbigt att resa mig upp efter att ha suttit på huk. Med Tamoxifen har jag behövt ta tag i något för att komma upp i stående.
Börjar känna igen mig lite mer ”som innan”. Eller som i mars eller april (för ett halvår sedan) när jag fick ordning på mina slemhinnor i underlivet och det funkade att ha sex igen. Fast nu är sex en stor bristvara så det är inte tillfredsställelsen som är orsak till att jag den senaste dagen känt mig ”som innan”.
Känner mig mindre trött.
Dag 8 – idag
Det är kväll, åttonde dagen, eller huitième jour som det heter på franska 😊
Inga värmevallningar.
Ingen kramp någonstans.
Diffusa stickningar i tår och fingrar (kommer ihåg nu att detta kan vara kroniskt efter cellgiftbehandlingen och beror kanske inte på Tamoxifen).
Vaginal flytning men inom vad jag anser vara ”normalt”.
Känner mig smidigare och lättare i kroppen.
Betydligt smidigare rörelser och från sitta på huk till stående.
Inga värmevallningar, inte svettig någonstans på kroppen, på hela dagen.
Känner mig ”vanlig”.
Klar i huvudet. Kan tänka klart.
Bättre koncentrationsförmåga.
Suttit ner i flera timmar utan att få domningar i benen.
Känner mig piggare.
En biverkning som är löjlig att nämna i sammanhanget men dock en biverkning; hes i halsen idag. Brukar vara över kommande dag de gånger jag drabbats.
Lämnat kroppen?
Nu förstår jag att effekten av Tamoxifen har lämnat min kropp. I går och idag har tankarna dykt upp i huvudet, tankar som gör mig vilsen. Inte rädd, snarare att jag förstår allvaret med att göra ett uppehåll med tabletterna.
Som jag skrivit innan: syftet med Tamoxifen är att dra ner på östrogenet i kroppen eftersom jag hade hormonell bröstcancer. Inte ta någon slags medicin, hälsokost eller vad det är, som innehåller någon form av östrogen. Detta gäller även vegetabilisk östrogen. Soja är det jag skräms av. Googlar man på ”soja östrogen” får man en uppsjö träffar.
Jag tänker inte länka någonting utan var och en får själv googla och bilda sig en uppfattning. Vissa menar att östrogenet i soja inte kan påverka kroppen så som mänskligt östrogen kan göra. Andra menar att det visst det kan det.
Även om vissa menar att östrogenet i soja (fytoöstrogener) inte kan jämföras med mänskligt östrogen så undviker jag soja helt och hållet. Det är mitt beslut.
Tamoxifen ska hålla östrogenet i kroppen borta för att undvika återkommande hormonell cancer.
Men medicinen kan orsaka livmodercancer, kan orsaka blodpropp, gör lederna stela i hela kroppen (vilket kan få allvarliga konsekvenser) och en rad annat allvarligt.
Att tacka nej till Tamoxifen gör att kroppen fortsätter producera östrogen och därmed tar man en risk att få C igen. Dock finns det inga garantier att BC håller sig borta oavsett hur man gör. Ingen läkare har sagt till mig att Tamoxifen är en garanti att ens slippa C de kommande fyra – fem åren.
Jag resonerar så här:
Det finns risk att jag får C igen vare sig jag tar Tamoxifen eller ej.
Jag hade tur och är oerhört tacksam att jag upptäckte C i så tidigt stadium.
Läkarna kunde inte förstå hur jag ens kunde upptäcka den pyttelilla knutan på bröstet.
All C opererades bort. Ingen spridning. C var bara 1,3 cm och det hade räckt att ta en ”tårtbit” men jag valde att ta bort hela bröstet. En gång för alla. Därmed slapp jag strålning.
Läkaren som opererade mig sa att jag knappt ens behövde ta cellgifter men att han rådde mig att göra det. Inte skulle jag våra att låta bli.
Därför vågar jag göra ett uppehåll med medicineringen.
Tänk om jag ändå drabbas av C igen fastän jag tar Tamoxifen i fyra år till och DESSUTOM dras med biverkningarna jag räknat upp. Är det värt att leva som en svettig kärring-zombie som knappt kan böja sig ner och ta på sig strandsandaletterna eller dansa salsa efter kvällsdrinken?
Nej tack. Jag är inte klar med mitt livliga liv jag ska ha, det är så mycket jag vill och ska göra. Vill inte vänta med det i 4 år till när det är dags att avsluta Tamoxifen. En dag när jag kommit över min senaste kärlek helt och hållet, då vill jag träffa en ny man att göra kul grejer med. Resa, njuta, leva, bara vara. Tamoxifen passar inte in i min livsstil.
Så resonerar jag just nu och det känns bra.
God kväll
Anna
annabloggar.com 