Till ruta ett nästan

Hej

Jag stukade ju foten rejält den 22 juni. Innan dess var det seriös power walk dagligen för att hålla igång kroppen. Jättehärligt !

Leder och sånt har förmåga att stelna till efter cellgifter och när man käkar Tamoxifen. Detta har jag berättat om i tidigare inlägg. Därför är det extra viktigt för oss som är eller har varit i cytostatikabranschen att motionera extra mycket. Hädanefter. Forever.

Med stukad fot med bandage i över en månad har jag inte kunnat power walka. Det har blivit att cykla när jag väl lyckades med det utan att få ont i vristen.

Nu är det tillbaka till ruta ett när det gäller konditionen och stelheten i kroppen är tillbaka.

Skit också!

Lite får jag skylla mig själv också . Jag hade nog kunnat power walka igen för drygt en vecka sedan. Då först kunde jag skippa bandaget. Ankeln hade förmåga att svullna om jag inte hade bandaget på.

Men den senaste tiden har det varit stekhett i mina trakter (och resten av Sverige) att ska man motionera ute utan att riskera uttorkning och utmattning av värmen skulle man nog behöva träna i svinottan innan kl 6. Det har jag inte haft lust med så tidigt så… ja jag får skylla mig själv lite.

Jag har bara gjort lite stretchövningar och böja hit och dit. Men nu har det där ”runda under fötterna” som jag hade i samband med cytodtatikan, kommit tillbaka. Öm under fötterna på morgnarna.

Första promenaden sedan skadan

Idag blev det min andra promenad sedan jag stukade vristen.

Den första var i lördags em. Var på stranden och upptäckte punka på cykeldäcket. Jo men tack så himla mycket.

Tog 50 minuter att gå hem. Stekhett och i plastsandaler som jag bara har när jag plumsar i havet. Inte så värst sköna att gå med i 50 minuter.

Idag blev det en promenad till. Ta cykeln till cykelmekaren. Byte av slang och däck.

Passade på att bjuda mig själv på en fika på stan.

Idag har det varit liiiite svalare stundom. Runt 25 grader. Snacka om svalt !

Imorgon blir det runt 28 grader och på onsdag 29 grader. Hoppas min cykel är klar till onsdag förmiddag för då vill jag till stranden och steka mig ytterligare. Har pepparkaksfärg men tänkte uppgradera till bränd pepparkaka 🌞

Jag äääälskar solen och tar igen två somrar av taskigt sommarväder .

Denna sommaren har verkligen varit kompensationen för två skitsomrar.

Läste något kul som nån la ut på Facebook : ”Kommer ni ihåg då förr i tiden, när man behövde ta på kofta när det blev mulet”.

Sååå himla bra Hahaha.

Simma lugnt

Anna

7 veckor med sprängfylld expanderprotes

Hej

Den 11 juni var sista påfyllningen av min expanderprotes.

Jag slutade använda bröstbandet i början av juli. Stod inte ut att använda det längre. Obekvämt och skavde. Tänk att jag haft bröstbandet sedan mitten av april. Sjukt lång tid att använda dygnet runt.

Bröstbandet har haft som syfte att trycka ner bröstet i samma position som det friska. Jag tycker bröstet blivit lite deformerat av bröstbandet. Lite intryckt upptill.

När jag bytte mina implantat 2016, nio månader innan jag gick bröstcancerbeskedet, då skulle jag ha bröstband i två månader. Så jag gjorde samma sak denna gången. Använde det i två månader. Jag tycker brösten är i samma höjd. Det enda är att expanderprotesen fortfarande är plattare framtill och fylligare i sidan jämfört med mitt friska bröst med vanligt silikonimplantat. Detta bekymrar mig lite.

Ska försöka få tag i någon på plastikenheten imorgon och förhöra mig.

Dessutom har det börjat ”spränga” i expanderbröstet. Huden är ju sprängfylld och ska vara så till mitten av september. Det ät ju 6 veckor dit. Det stramar ute i sidan emellanåt när jag ligger ner och det värker till liksom. Inte så att jag behöver värktabletter. Jag tar till min hjärtkudde och klämmer fast i armhålan när jag lägger mig ner.

Sedan mitten av juli har jag fått börja styrketräna bröstmusklerna. Det vill säga att jag inte behöver ta så stor hänsyn . Dock har jag inte styrketränat. Däremot har jag packat upp lådor och gjort en del lyft i och med min flytt till annan lägenhet.

Hade förvisso anlitat flyttfirma men det är ju ändå en massa ansträngningar för bröstmusklerna med att flytta lådor och sånt.

Ja ja. Jag ska ha tag i någon sjuksyster imorgon. Hade gärna velat att någon tog en titt på brösten och se att allt är normalt.

Hur jag än försöker föreställa mig resultatet kan jag inte få till det att expanderbröstet kommer bli lika stort som det friska.

Hur ska det kunna det när det redan nu ser mindre ut? Ska ju dessutom tömma ut runt 70 ml . Då blir det ju ännu mindre! Jag behöver lite inlägg i bh:n för att de ska se lila stora ut.

Dessutom: ifall brösten får ojämn storlek kommer de inte byta ut implantatet i mitt friska bröst till ett mindre. Det är tydligt sagt till mig. Det betyder att jag själv får kosta på en operation av det friska i så fall. Så jäkla surt alltså!

Jag fixade ju om mina bröst för att slippa använda bh. Och nu lär jag inte kunna vara utan bh eftersom jag antagligen måste använda inlägg för att de ska se lika stora ut när jag är klädd.

Skit också! Saker blir inte som man tänkt. Jag är så tacksam att C är borta och att jag mår så bra som jag trots allt gör, men faaan . Jag vill ha två lika stora bröst.

Jag har en D-kupa och en C-kupa. Snyggt! Inte.

Är jag fåfäng och otacksam nu eller?

Smackar in en bild som inte alls har med dagens ämne att göra. Det är bara jag på en power walk vid avkopplande området runt Slottet i Landskrona. Citadellets vallgravar.

Villkorslös kärlek

Hej

Hur länge sedan är det inte sedan jag skrev senast?

Det är mycket som hänt som gjort att jag inte orkat skriva.
Inget som har med C att göra så ingen anledning till oro.

Allt är helt på det privata planet. Jag har mått dåligt stundom och varit stressad, ledsen och förvirrad.

Villkorslös kärlek?
Jag älskar André så otroligt mycket. Han är faktiskt den mest underbara kille jag varit tillsammans med.

Han är drygt 18 år yngre än jag.  Vi träffades i december 2015. Hade exakt ett underbart år tillsammans innan C kom och förstörde.

När jag upptäckte hur förändrat allt blev med mig i samband med Tamoxifenmedicinen jag började med i augusti förra året och måste ta i fem år, sa jag till André (detta var i augusti eller september förra året). Jag sa till honom:
-Är det sån här skit (effekten av biverkningarna) vi ska dras med så vill jag verkligen inte att du ska behöva ha det så här. Det räcker med att jag själv måste stå ut med mig.
-Lägg av, sa han. Sen pratade vi inte mer om det.

Ni som följt mig länge vet vad jag snackar om. (Kolla mina inlägg om Tamoxifen).
Biverkningarna jag dragits med. Framförallt mina torra slemhinnor som gjorde att vi inte kunde ha sex på jättelänge. Vi hade inte riktig sex på ja riktigt många månader. De få gånger vi fixade få till det under cellgiftbehandlingen februari – maj 2017 kan man räkna på ena handen. När jag kände att NU börjar det kännas okej, ja då börjar man med Tamoxifen och en massa jävla biverkningar dyker upp. Störst problem var slemhinnorna i underlivet som torkade så himla mycket att jag grät när jag skulle kissa, torka mig, duscha mig där nere. Det tog åtskilliga månader innan det rättade till sig.

I början var det också som att jag var totalt ointresserad av sex. Detta gick över i samband med att slemhinnorna sakta återgick till det nästan normala. Detta tack vare Membrasin havtornskapslarna och LIP havtornsolja för underlivet. Får väl även tacka två läkemedlen: Repleen och Vagisan fuktkräm.

Snubbla på målsnöret
För tre månader sedan bestämde vi att separera. Flytta ifrån varandra.
Vid det laget kunde vi börja ha sex och det hade vi som om vi tog igen det vi missat i alla de där månaderna. Efter att ha beslutat att gå skilda vägar började sexlusten komma riktigt ordentligt nu när slemhinnorna började normaliseras. Vi tog även Pjur Woman till hjälp och det funkade bra.

Nu ska man kanske känna oss väl för att förstå hur vi kunde ha en massa sex efter att vi beslutat att gå skilda vägar. Och hur vi kan gå skilda vägar fast vi tycker så  mycket om varandra.

Jag kan bara säga så här, det jag sagt till André ett antal gånger sedan i höstas:
-Jag älskar dig så mycket och du är värd att ha det allra bästa. Du ska aldrig nöja dig med annat än det bästa för det är du verkligen värd.

Jag vill inte vara indiskret mot André och har ingen anledning att gå in på fler detaljer.

Jag säger bara igen att jag älskar honom så otroligt mycket. Han ska träffa någon i sin egen ålder och någon som förhoppningsvis inte drabbas av sån här skit som förstör ett samliv. Tills dess har jag inget emot att vi är intima tillsammans när vi känner för det.

Nya adress
För en dryg vecka sedan flyttade jag. Inom stan. Har fått schyst ordning i lägenheten.

Charlie Napoleon
Jag hämtade min kattunge Charlie 6 dagar innan jag flyttade. För att han skulle slippa flytstök passade min syrra och yngsta systerdottern 15 år honom. Jag var där och hälsade på. Det funkade bra fast han var busig och ett yrväder utan dess like.

Flyttade in en lördag förmiddag. På eftermiddagen när flytten var klar hämtade jag hem honom. Det gick jättebra. Han hade roligt bland alla flyttlådor och bråte. På natten la han sig på min huvudkudde ovanför mitt huvud tryckt mot väggen. Där låg han och somnade det lilla livet * hjärta *

IMG_3964 IMG_3959

Sa jag att han jag döpte honom till Napoleon efter världens godaste bakelse? *ler *


Leta efter en kompis

När jag i april bestämt mig för att köpa en ragdollflicka fick jag kontakt med en uppfödare. Hennes honor var tingade. Jag sa till henne att om hon mot förmodan skulle få ett återbud, får hon gärna höra av sig.

Sen fortsatte jag leta ragdollhona. Fick kontakt med en trevlig kvinna som hade två tjejer och en kille. Jag ville ju ha en tjej enbart för att jag bestämt att min nästa katt ska heta Cloetta *ler *.
Kvällen innan jag skulle besöka henne och kattungarna hör hon av sig och berättar att en person som hört av sig innan mig, beslutade att köpa båda honorna. Kvar var en kille. Jag sa jag kommer och hälsar på.

Samtidigt som jag var lite besviken. Jag var så insnöad på att ha en hona, blev jag glad att båda flickorna tingats. Jag var brydd över hur jag skulle kunna välja bort en av kattungarna. Det kommer ta flera dagar. Jag kommer att sitta där på golvet hos uppfödaren och bara stirra på de två flickorna.

Problemet löste sig. Kvar var en kille och vilken kille sen. Helt underbar och charmig liten plutt. Så kom Charlie Napoleon in i mitt liv och jag slapp välja bort.

Under tiden jag väntade på att kunna få hem honom började jag tänka att jag borde skaffa en kompis till Charlie. Tänkte att så snart jag kommit till ro i nya hemmet så ska jag leta efter en ragdollflicka. Idén började växa fram att skaffa kattkull. Då blev det lite brådis för det är bra ifall katterna är jämngamla.

Cloetta Nefertiti
Det jag inte hunnit berätta i bloggen är om Cloetta Nefertiti.

Telepati! Veckan innan jag skulle hämta hem Charlie, ja då hör den andra uppfödaren av sig till mig. Henna hade jag glömt. Hon hade fått återbud på en av kattflickorna. Vilket sammanträffande.

Hon skickade bilder på lilltjejen och hon var helt bedårande.

IMG_3927
Henne hämtade jag hem på söndagen. Det tog en dag sedan var de igång och började nosa på varandra. Sedan efter det är det full rulle här hemma. De är så himla roliga och härliga. Charlie sover fortfarande på huvudkudden fast han fått en egen intill min kudde. Cloetta ligger gärna och sover någon annanstans i lägenheten. Men på morgnarna är de i sängen båda två. På var sin sida om mig.

Livet är härligt vill jag säga.
Jag mår bra. André och jag har kontakt och han kommer över ikväll och det längtar jag efter.

Nu ska jag strax till stranden med två väninnor. Idag ska det bli rekordvarmt IGEN. Och idag börjar Landskronakarnevalen och den varar till och med lördag. Massor med artister, massor med öltält, massor med människor och massor av sol.

Härligt.
Anna

Torra fötter efter cellgifterna

Hej
Under tiden jag fick cellgifter mot min bröstcancer februari till maj 2017 fick jag ohyggligt torr hud på fötterna. Gick till en fotvårdsspecialist som trodde jag hade psoriasis.
-Nä, det är sviter från cellgifter jag håller på med, svarade jag.

Fortfarande har jag problem med torr hud under fötterna. Tror att besvären även är en biverkning av Tamoxifen.

Du som har extremt torra fötter oavsett anledning men framförallt du som fått ”kroniskt” torra fötter: mitt råd till dig är att verkligen komma ihåg att smörja dina fötter varje dag. Jag behöver smörja mina morgon och kväll för att undvika att de blir för torra.

Så här i sommartider, sandaler, klor och barfota är det extra viktigt att sköta om fötterna.

Detta är mitt råd i korta drag:
-skrubb för fötterna en gång i veckan
-varmt fotbad med bikarbonat en gång i veckan
-en riktigt bra fotcrème (utan mineralolja)  morgon och kväll

Har du besvär med fotsvett så finns det bra produkter för det också. Här kan jag inte råda eftersom jag inte har de besvären.

Vill ni läsa den långa versionen så har du den här 🙂
https://annabloggar.com/?s=fotv%C3%A5rd

Hurra för mjuka, sköna, fräscha fötter.
Anna